tisdag 18 september 2012

Kristina Sandberg: Sörja för de sina

Far ror, mor är rar. Är det så? Allt borde ju vara bra nu. Freden är här och maken Tomas har lyckats hålla sig nykter sedan hypnosbehandlingen hos professor Bjerre i början av kriget. Och har inte Maj gjort allt vad hon kan för att familjen ska ha det fint i den nya stora lägenheten som Tomas överraskat henne med? Det moderna köket och vardagsrummets parkettgolv. Och Paradiskullens störtande hoppbacke som brant fond från balkongen. Men här i sommarhusets ensamhet tycker hon sig höra svärmors steg i salongen, det är förstås inbillning, tant är ju död. De egna förlusterna vill Maj inte tänka på.

Maj är hemmafru under folkhemmets 40-och 50-tal då hemmafrun är ett eftertraktat ideal och det finns en strävan att betrakta det som ett viktigt yrke. Och hur Maj än försöker vara kärleksfull, trygg och sörja för att hemmet ska bli harmoniskt och rationellt, så väser en röst i henne att mor också är en orm. När tröttheten, rädslan och oron övermannar, kring allt som både hänt och skulle kunna hända henne och familjen. De oklara kroppsliga symptomen, hur hon tappar i vikt och så yrseln som får benen att vika. Och trots att Tomas kämpar hårt med att avstå från alkoholen, och sköta firman som gått i arv i hans släkt, hänger misstanken om att han kanske börjat dricka igen som ett tungt orosmoln över Maj och familjen.

Det här är den andra delen i en romansvit som inleddes med Att föda ett barn, om en hemmafrus liv och utblick i Örnsköldsvik. Och om klass, moderskap och alkoholism.

Recensioner
Monica Gullman har recenserat boken:
Nu har jag läst del två i Kristina Sandbergs senaste roman Sörja för de sina, som är del två i en planerad trilogi. Den första, som kom 2011, hade titeln Att föda ett barn.

En roman på nästan 500 sidor, som utspelas i Örnsköldsvik på 40- och 50-talet och handlar om hemmafrun Maj och hennes familj . Jag kan inte lägga boken ifrån mig. Jag läser sida upp och sida ner, jag följer Majs vardagsbestyr, hennes maniska städande och hennes oro och ängslan för sina barn och sin man Thomas som är en svag och vek man. Han är yngste sonen i en grosshandlarfamilj och har stora krav på sig på sig, samtidigt som det daltas med honom. Han är ju ”lill-pojken” i familjen.

Thomas har alkoholproblem och vi får följa Majs oro, när kommer han hem ikväll och i vilket skick? Allt detta sopas under mattan. Pratar man inte om det så finns det inte. Familjen gör allt för att dölja hans missbruk. Maj får ta smällarna i hemmet när det är riktigt illa. Thomas familj vill inte bli inblandad.

Jag följer Maj i boken, lider och ängslas med henne, känner hennes ångest när hon oroar sig för framtiden. Hur ska hon orka med barnen, som kräver mycket av henne som mamma. Den ständiga tröttheten.

Kristina Sandberg är en suveränt bra författare, boken är lysande, och jag väntar redan på del tre som kommer nästa år.


/Monica

"Jag hade aldrig kunnat tänka mig att jag en dag skulle sitta djupt försjunken i en 500-sidig roman om hushållsbestyr och spädbarnsskötsel. Att Kristina Sandberg lyckas med det smått hypnotiska konststycket /.../ beror i allt väsentligt på berättartekniken. Jag inväntar, med en spänning jag aldrig kunnat förutse, berättelsens fortsättning." Nils Schwartz, Expressen

"Intensivt och tankeväckande om att vara kvinna på 40-talet i Örnsköldsvik", är Lottens omdöme av Kristina Sandbergs nya roman "Sörja för de sina". Läs hennes recension här.

Jag rekommenderade dessutom boken i Nyhetsbrevet vecka 38. Vill även du ha nyhetsbrevet, mejla då på bokensafton@bokiasundsvall.se.

Länkar
Vill du beställa boken eller reservera ett ex, klicka här, så kommer du till vår hemsida.

Lennart Bergström
Bokhandlarn
.

1 kommentar:

Unknown sa...

Jag säger precis som Nils Schwartz. Jag är 69 år och läste trilogin nästan som en spänningsroman. Jag växte upp på 1940-50-talen och min mor var hemmafru. Jag är författaren mycket tacksam att jag fått hjälp med att se på hur hon kan ha upplevt sin tillvaro. Det förekom en del alkohol i hemmet, jag slarvade mycket men ryckte upp mig till slut.
Till alla män vill jag ge rådet, ta er tid med att läsa Kristina Sandbergs tre romaner om hemmafrun Maj.