Viktor ska ta studenten och hela familjen samlas för att fira i ett vårvarmt Stockholm. Där står mamma Astrid och styvpappa Henrik tillsammans med halvsyskonen Josefin och Sara. Mormor kommer tillsammans med mostrarna Sandra och Lena. Men den stora överraskningen är att även Viktors biologiska pappa Michael anländer från New York med sin nya familj för att återknyta kontakten med sonen som han övergav för många år sedan.Michaels ankomst är en smärtsam påminnelse om vad som hände den där sommaren på Fårö för snart tjugo år sedan. Då var de också alla samlade, systrarna, deras mamma Ingrid, och Astrid med sin nya lilla familj. Det var den lyckligaste tiden i Astrids liv. Så plötsligt lämnade Michael Astrid ensam med deras nyfödda son.
Och här står de nu alla samlade på en skolgård efter så många år. Snart kommer allt förändras dramatiskt igen. De starka känslorna som uppstår mellan Astrid och Michael ställer allt på spel i Astrids väl uppbyggda tillvaro av trygghet och stabilitet.
Lena har just fått besked om att hon har en livshotande cancersjukdom. Sandra och hennes mans dansstudio håller på att gå i konkurs. Och vad hände egentligen den där sommaren då Michael drog? Varför vill Lena inte låta Astrid besöka henne på sjukhuset? Och hur ska Sandra kunna betala skattemyndigheten 50 000 kronor inom två veckor?
Helena von Zweigbergk låter tre systrar berätta utifrån sina helt skilda perspektiv under en sommar i deras liv när plötsligt allting står på spel och de alla står inför stora livsavgörande skeden. Om syskonrelationer, kärleksrelationer, föräldra- och barnrelationer. Ett familjedrama om förälskelser, svek och förluster. Om allt det som står i vägen för förståelse och försoning, och - inte minst - om kärlekens makt.
Recension Svenarne Jansson (ljudbok)Helena von Zweigbergk gör det igen. Skriver en relationsroman om ett litet antal personer, med sina liv inflätade i varandra, och beroende varandra. Hon har gjort det förr. I ”Ur vulkanens mun” och ”Sånt man bara säger” t ex. Med små medel vänder och vrider hon på sina gestalter – vränger dem ibland ut och in för att vi ska förstå, känna och leva med. Risken är stor att läsaren inte följer med – att det blir för mycket, tjatigt och främmande. Men författaren faller aldrig i den fällan – med små myrsteg bygger hon upp förväntningarna, antipatin och sympatin. Det är skickligt gjort, och ovanligt.
I den nya boken Än klappar hjärtan möter vi systrarna Astrid, Sandra och Lena, deras mor, Astrids son Viktor och hans halvsyskon Josefin och Sara. Men också Viktors biologiska pappa Michael, och därmed tar berättelsen sin början, i det svenskaste av allt – en studentfest i ett varmt och strålande Stockholm.
Så berättas livsöden, smärtor, sorg och glädje. Det känns fel att återberätta eller dissekera dem här – det är själva läsupplevelsen och den unnar jag dig. För Helena von Zweigbergk kan berätta om livet för oss. Stillsamt och varmt om det svåra och det mest vardagliga. Inkännande, med närhet och distans. Utan åthävor, men tydligt.
Ljudboken har hon själv läst in och tillför därmed ännu en dimension till berättelsen, eftersom hon är en av få författare som har förmågan att levandegöra sin egen text.
Det känns sorgligt att berättelsen är slut …
/ Svenarne Jansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar