torsdag 28 maj 2015

Göran Lambertz, Quickologi


I Quickologi skildrar Göran Lambertz fallet Thomas Quick ur sitt eget perspektiv. Han diskuterar hur svenska samhället hanterat ett av de mest häpnadsväckande rättsfallen i landets historia och visar på faran i att allt färre journalister vågar ställa de svåra frågorna eller gå emot den rådande opinionen. Hur kunde Sture Bergwall dömas för 8 mord och sedan frikännas utan domstolsprövning? Har rättsväsendet svikit sitt uppdrag?



Göran Lambertz blev 2001 justitiekansler och kvarblev i befattningen till 2009, då han  efterträddes av Anna Skarhed. 2009 utsågs Lambertz till justitieråd.

Broms i Quickdebatten
av Göran Lambertz
(Publicerad på expressen.se den 26 maj 2015)

Det har gått en månad sedan min bok Quickologi publicerades. Den som läser kapitlen om bevisningen ordentligt kan enligt min uppfattning inte dra någon annan slutsats än att Quickmålen inte är något exempel på röta i det svenska rättsväsendet.

Den som dessutom läser Christer van der Kwasts redovisning av hans och polisens arbete i boken Bortom rimligt tvivel får ytterligare möjligheter att förstå rättsprocessen utifrån fakta snarare än mediedramaturgi. Några manipulationer eller falsarier förekom inte. Inga bluffar, inga lögner. Sannolikt kommer Bergwallkommissionen i nästa vecka att kritisera brottsutredningen på en del punkter. Men det var ett hederligt och i huvudsak mycket gott polis- och åklagararbete som gjordes.

Nu har jag tills vidare gjort mitt i Quickdebatten. Det var viktigt att så långt möjligt klargöra de rätta förhållandena och få bort den självlysande rättsskandalstämpeln. Allt fler tycks glädjande nog förstå att det inte var fråga om någon rättsskandal. Förutom från de personer som driver tesen hör man numera sällan de självklara ropen om lögner och röta.

Och då kan det räcka. Det finns ingen anledning, i varje fall för mig, att delta i en fortsatt debatt som mer eller mindre uttryckligen handlar om skuldfrågan. Alltså frågan om Sture Bergwall är skyldig till morden eller inte. Jag har hela tiden varit medveten om det problematiska med att jag som domare har misstänkliggjort en person fastän han är frikänd. Jag har gjort det för att jag tycker att sanningsintresset och intresset av upprättelse för de felaktigt anklagade personerna väger tyngre i det här fallet än oskuldspresumtionen. Men priset för debatten är högt. Och någon gång bör den få ett slut, åtminstone för mig.

Jag lägger alltså från och med nu ner det offensiva debatterandet av Quickärendet. Blir jag angripen på ett sätt som gör det nödvändigt att svara, kommer jag att göra det. Och återkommer de numera ganska ovanliga påståendena om en rättsskandal på ett oroande sätt, kommer jag sannolikt på nytt att ge mig in i diskussionen. Men annars får det som sagt vara nu.

På tal om ordet rättsskandal: Det har ifrågasatts varför jag och några andra lägger sådan vikt vid just detta ord. Därför finns det anledning att betona att det jag för min del lägger i ordet är något mycket allvarligt. Om en person döms oskyldig för åtta mord, eller döms på helt otillräcklig bevisning, då är det en rättsskandal. Om bevisningen räcker är det med mitt sätt att se det inte någon skandal, inte heller om personen faktiskt har begått brotten.

Jag är starkt kritisk till mediebevakningen av Quickärendet. Men samtidigt finns det anledning att notera att denna bevakning har förbättrats på senare tid. De senaste veckorna är det bara Aftonbladet som har fallit helt ur ramen.

På måndagskvällen (25.5) debatterade Publicistklubben under rubriken ”Medierna och fallet Quick”. Det var en debatt som arrangörerna har heder av. Motrösterna fick komma fram. Rimliga frågor ställdes, inget togs för självklart. Det var upplyftande att se. Den debatten har underlättat mitt beslut att dra mig tillbaka.

Nu hoppas jag att alla kan se på Quickärendet som på andra rättsärenden där rättsväsendet har sagt sitt men där man vet att man inte för den skull nödvändigtvis har fått svaret på hur det verkligen var. Vi har åtskilliga exempel på sådant, som Palmemordet och mordet på Catrine da Costa. Hade inte de högljudda självsäkra ropen om en rättsskandal i Quickärendet kommit, hade de senare årens enormt polariserade debatt aldrig behövt föras. Då hade Quickärendet direkt kunnat läggas in i historiens osäkerhetsbok.

Till sist finns det anledning att påminna om att det bakom den debatt som har varit, och bakom alla hårda ord, gömmer sig omätbara tragedier. Föräldrar har förlorat sina barn på det hemskaste av alla sätt. I det perspektivet förlorar debatten det mesta av sin betydelse.

Göran Lambertz, justitieråd

Kristina Appelqvist, Flickan framför muren

En omstridd tysk professor ska utses till hedersdoktor vid Västgöta universitet. Beslutet utlöser en storm av reaktioner bland medier och personal.

Då promotionshögtiden närmar sig ökar dramatiken eftersom universitetets rektor hotas till livet. Trots massiv polisbevakning slutar ceremonin i en oväntad mardröm.

När litteraturforskaren Helena Waller upptäcker att en nära kollega burit på en mörk hemlighet ger hon sig in i jakten på en samvetslös mördare. Sökandet i det förflutna för henne ända till Berlin och tiden före murens fall.


 

Kristina Appelqvist är frilansskribent, kommunikationskonsult och författare. Med sina deckare har hon vunnit många trogna läsare och beskrivits som en samtida Maria Lang och en svensk Agatha Christie. Flickan framför muren är hennes sjunde kriminalroman.

Kristina Appelqvist om sin deckarmiljö:

Den akademiska världen är en fantastisk deckarmiljö! Utifrån kan ett universitet upplevas som slutet och hierarkiskt, väl innanför murarna möts man av en kreativ och dynamisk atmosfär men också av maktlystna, intelligenta och viljestarka människor som ofta är i konflikt med varandra.

Det är också en konservativ miljö. Universiteten förändras inte särskilt mycket över tid och är sig lika oavsett om de ligger i Lund, Stockholm eller Oxford. Universitetsvärlden är därför tacksam att skriva om eftersom många kan känna igen sig.

Jag har jobbat i drygt 14 år inom den akademiska världen och under åren som kommunikationschef på Högskolan i Skövde fick jag idén till min första deckare. Snart förstod jag att uppslagen är oändliga.

Mitt fiktiva lärosäte har jag placerat i Skövde där skildringarna från akademien kombineras med småstadslivet i Skaraborg, en mix som ger mina böcker en speciell feelgoodkänsla – mitt i det vackra Västergötland bland de begåvade forskarna visar sig plötsligt ondskan i form av brutala mord.

En av mina inspirationskällor är Caroline Graham som skrivit böckerna om kommissarie Barnaby som sedan blev den populära tv-serien Morden i Midsomer.

En annan författare som jag känner starkt släktskap med är Dorothy Sayers. Hon är liksom jag prästdotter och skriver till viss del om den akademiska världen. Jag läste henne i unga år och fastnade främst för ”Kamratfesten”, en deckare som utspelar sig i universitetsmiljö i det anrika Oxford. Det är märkligt lätt att känna igen sig trots att det är snart 80 år sedan boken kom ut!

I min första deckarserie valde jag en kvinnlig universitetsrektor som huvudperson. Nu får vi istället följa forskaren Helena Waller. Den akademiska världen är komplex, därför känns det spännande att genom hennes ögon få utforska den ur ett nytt perspektiv.

/Kristina Appelqvist

Recensioner

Flickan framför muren är en lättläst och underhållande deckare i akademisk miljö. Jag njuter av läsningen … Kristina Appelqvist kan verkligen sin sak! … jag är imponerad av hur väl livet i den akademiska världen är beskrivet, och det är mer än en gång som jag frustande skrattar till av träffsäkerheten. /Lottens bokblogg

 

Hon har ju hittat en helt egen ton med dragning åt både Maria Lang och Dorothy Sayers: lågmälda pusseldeckare, snälla kärlekshistorier. /Lotta Olsson, Dagens Nyheter

 

Kristina Appelqvist har blivit kallad Sveriges Agatha Christie och det med all rätt. Detta är en riktig mysdeckare att krypa upp i soffan med en regnig kväll. Hon har en bra intrig, trovärdiga personer, flera överraskande vändningar och intressant kringhandling. Helt klart är det den bästa i serien från Västgöta universitet. /Skaraborgs Allehanda

 

Kristina Appelqvist levererar återigen en äkta pusseldeckare. Hon har redan blivit jämförd med författare som Agatha Christie och P. D James och likheterna står sig. /Anne Pihlo, Kristianstadbladet

 

Handlingen är rejält snårig men mycket delikat med ett överraskande och skickligt slut. I mitt tycke är det här den bästa av hennes romaner, jag läste den med mycket nöje. /Inger Lundqvist, Norran

 

Det är det provinsiella gemytet som präglar Appelqvists deckare även när storpolitik blandas in. Vill man ha en trevlig svensk deckare att fördriva helgen med är Flickan framför muren ett gott val. /Staffan Wilsson, Femina

måndag 25 maj 2015

Körkortsspelet

Vår storsuccé i vår. 

Dags att ta körkort? Eller kolla vem som vet mest? Låda med 72 frågekort, tärning, regler och vinnarkort. Det är ett riktigt bra spel som inte bara är kul det är LÄRORIKT!

T ex "Du ska åka skidor i fjällen över nyår. Måste du ha dubbdäck om du ska köra dit?"

Utmana någon som har haft körkort i trettio år...
 


Målarböcker för vuxna - Mindfullness



"Målarböcker" för vuxna har blivit oerhört populära. Skälet till detta, som vi får när vi frågar runt, är lite oväntat att det är "så avstressande". Det är med andra ord en sträng på mindfullness lyra. Kombinera med vår CD med sång av näktergalar så kan man inte bli annat än avstressad och lycklig.

Pippi Långstrump fyller 70 år



Mors Dag, 31 maj

Maria, som snart ska ha barn själv, känner sig hemma bland Mors Dags korten.



tisdag 19 maj 2015

Christoffer Carlsson: Mästare, väktare, lögnare, vän

Dagen före midsommarafton hittas en man skjuten till döds i det lilla samhället Bruket, en händelse som får Leo Junker att omedelbart lämna Stockholm.
Trettio år tidigare, i ett annat liv, rör sig två män med dunkla avsikter genom en otrygg värld. I deras spår följer en ung kvinna på väg att avslöja dem och en kall natt i november fattas ett oåterkalleligt och avgörande beslut. Så sammanflätas ett gammalt dödsfall med ett nytt och när sanningen går upp för Leo är den så farlig att den hotar hans liv.
Samtidigt sitter en svårt sjuk kvinna i ett rum i Stockholm. Sot och aska, säger hon. Sot och aska var allt som blev kvar. Nästan ingen förstår vad hon menar. Nästan ingen.

Mästare, väktare, lögnare, vän är den tredje och fristående delen om Leo Junker, och ett storslaget kriminaldrama om kärlek, vänskap, svek och skuld.

Christoffer Carlsson är författare och kriminolog. Detta är hans femte roman. Utkommer dock först 26 augusti. Men den som väntar på något gott...

måndag 18 maj 2015

Jonas Moström, Dominodöden


Jonas Moström senaste bok, Dominodöden, där han gifter ihop serierna om Nathalie Svensson och Johan Axberg. Kommer dock först 15 augusti.