måndag 17 september 2018

Stina Jackson, Silvervägen, Årets bästa kriminalroman 2018


Det blev en debutant som tog hem priset ”Årets bästa svenska kriminalroman” år 2018. Svenska Deckarakademin har beslutat att ge ”Den gyllene kofoten” till Stina Olofsson-Jackson för hennes roman Silvervägen. Motiveringen lyder: ”Mörkt och hypnotiskt om marginella existenser i ett stämningsfullt Norrland”.

Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

Silvervägen är en stämningsfull och berörande psykologisk spänningsroman. Med den lilla orten som fond, där alla känner alla, utvecklar sig ett drama om att aldrig ge upp, om att orka vara stark när det är som mörkast.

Stina Jackson, född 1983, är uppvuxen i Skellefteå och bor nu i Denver, USA. Silvervägen (2018) är hennes debutroman.

Recension
Vi talar idag mycket om nationen Sverige. Det här är också en bit av Sverige. En bit av norra Norrland närmare bestämt, med sina isiga och snöiga vägar och ljusa sommarnätter. Det är en ung kvinna som skrivit boken, där handlingen utspelar sig i denna smått exotiska glesbygdsmiljö. Författaren heter Stina Jackson och det här är hennes debutroman. Hon har vuxit upp i kuststaden Skellefteå, men bor nu i USA. Med en hemvändarblick, men också med färska intryck från otrevliga verkliga kriminalhistorier från andra länder, har Stina Jackson skrivit en gastkramande spänningsroman, där vi får lära oss mycket om norrländska kulturyttringar och aktualiteteter. Bokens styrka, som jag ser det, ligger i författarens förmåga att kombinera aktuella engagerande ämnen med föråldrade miljöer. Som läsare får vi följa med på vägen mellan gamla stora gårdar i ett gammalt jordbrukslandskap i ödebygderna, uppleva nattliga bad i en sjö, höra rösterna från människorna som dricker kaffe, röker och pratar vid köksborden och ute bland bilarna. Men världen utanför gör sig påmind längs Silvervägen. Via en längtansfull annons på en dating-sight kommer det en kvinna med sin dotter hit från en större svensk stad. Och det finns ”preppers” i en familj, där man är helt övertygad om undergången, apokalypsen. De bunkrar upp med mat, men inte bara mat visar det sig. En annan man har i sitt hus ett enormt stort lager av porrtidningar. Kvinnan som kommer till bygden via dating-sighten visar sig vara en smått alkoholiserad konstnärstyp. Hon springer omkring halvnaken, vilket får dottern att skämmas. Huvudpersonen Lelle är ute och kör på nätterna. Han letar förtvivlat efter sin dotter, som försvunnit för tre år sedan vid en busshållplats. Genom hela romanen följer vi hans intensiva sökande och möten mellan människor längs vägen. När sista sidan är läst, har vi fått tydliga svar på trådar som lagts ut. Den värsta spänningen är slut.

Sundsvall den 17 september 2018

Ingalill Eriksson


Inga kommentarer: