onsdag 3 oktober 2018

Sara Stridsberg, Kärlekens Antarktis

”Och det var juni, det var månaden för att försvinna, månaden för att bli hittad i stycken, månaden för att förlora sitt huvud, sin tunga och sitt kön.”

En kort stund har hon funnits i världen, med dess begär, längtan och fruktan. Tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, som en gång var hennes, Valle och Solveig, som har omhändertagits av myndigheterna och placerats någonstans längs Sverigekartan. Och föräldrarna Raksha och Ivan fortsätter att finnas, irrande genom Stockholm och den dödas förlorade värld. Och dödsögonblicket finns, det tar aldrig någonsin slut.

Sara Stridsbergs nya roman berättar om den absoluta utsattheten; om grymhet, ensamhet och moderskärlek. Om det som ändå blir kvar efter att allt försvunnit. Kärlekens Antarktis är ett hjärtslitande existentiellt drama som innehåller Stridsbergs karakteristiska blandning av stor litterär tyngd och tillgänglighet, en originell mix av skräck och skönhet, längtan och svart förtvivlan. En brutal berättelse om oväntad kärlek, ömhet och ljus i det totala mörkret.



Recension av Sara Stridsbergs bok Kärlekens Antarktis, Albert Bonniers förlag 2018

Sara Stridsbergs nya roman har blivit rosad av kritikerna och författaren har redan hunnit vara med i såväl SVT:s Babel som i Sveriges Radios kulturprogram. Kärlekens Antarktis lanserades så sent som den 6 september i år och sällan har jag sett en så enad, positiv och snabb reaktion på en roman. Kanske är det ämnet som kittlar, förutom den höga skönlitterära språkliga kvaliteten.

Vi får som läsare vara med om en mördad kvinnas dödsögonblick. Med noggrann precision skildras strypningen och styckningen av kroppen. Kvinnan är prostituerad och narkotikaberoende sedan många år. Det är en ”torsk” som plockat upp henne i en bil från gatan och kört ut i skogen till en sjö. Mordet skildras även utifrån hans perspektiv och vi får bekräftat teorin om att det inte främst är sexuell lust som driver honom, utan ett maktbegär och en slapp likgiltighet. Hans uppfattning är att kvinnan lika gärna kan dö och att hon till och med vill det.

Kan det bli så mycket värre än så här? Jo, faktiskt. Styckningen av kroppen sker i skogen och inte på ett obduktionsbord i steril vetenskaplig miljö. Ingen obducent syns till och inte heller någon rättsläkare. Kroppsdelarna hamnar i vita resväskor och inte i svarta plastsäckar. Huvudet är dock fortfarande försvunnet, liksom en del av kvinnans underliv. Ett foto cirkulerar i pressen, medan mördaren söks. Ingen som läser Sara Stridsbergs roman kan låta bli att se parallellerna till mordet på Catrin da Costa., vilket också diskuterats. Detta namn nämns dock inte i romanen. Tyvärr är det relativt många prostituerade som mördas och Sara Stridsberg väljer en av dem. Ömsint skildras en utslagen kvinnas barndom, hennes förhållande till sina omhändertagna barn och till en man som är barnens far. Mordet hade kunnat skildras utifrån än värre omständigheter, sanna eller inte. Men då kanske ingen orkat läsa.

Sundsval, 2018-09-23
Ingalill Eriksson

Inga kommentarer: