fredag 28 december 2018

Monica Gullmans bästa 2018

2018 har varit ett fantastiskt bokår, otroligt att bokförlagen fått till en sådan utgivning. Hur ska de kunna toppa detta 2019? Jag kommer att följa utgivningen med stort intresse.

Jag har läst ca 150 böcker under 2018, och här kommer min lista på de romaner jag tycker har varit bäst. Böcker som berört, fått mig att gråta hejdlöst, skrattat åt, blivit förälskad i vissa karaktärer, avskytt vissa, legat sömnlös, njutit av ett vackert språk, plöjt timme efter timme ibland långt in på nätterna

Elva titlar har jag valt ut, men ingen inbördes ordning.

Lena Andersson, Sveas son

Vigdis Hjort, Arv och miljö

Elin Willows, Inlandet

Tessa Hadley, Syskonen

Merete Prytz Helle, Folkets skönhet

Karin Smirnoff, Jag for ner till bror

Cilla Nauman, Den oändliga familjen

Helge Flatland, En modern familj

Agnes Lidbeck, Förlåten

Alex Schulman, Bränna alla mina brev

Thomas Bannerhed, Lugnet

Nio kvinnor och två män, slumpen avgjorde, kanske är kvinnor bättre på att skriva bra romaner.



Så vill jag önska alla våra trevliga kunder ett Gott Nytt år.

Monica Gullman
Vängåvans kulturtant

måndag 17 december 2018

Några juldeckare

Sundsvalls Tidning tipsade i måndagens tidning om tio kriminalromaner. Jag har läst lite drygt hälften av dessa och jag skulle speciellt vilja nämna tre böcker som är speciellt läsvärda.

Arne Dahl levererar alltid, om man som läsare är förtjust i intrikata intriger och tät spänning med  många oväntade turer och en upplösning där författaren som vanligt skruvar upp tempot och spänningen till högsta nivå. Läs Mittvatten!

Sharon Bolton
Sharon Bolton var gäst på deckarfestivalen här i Sundsvall i början av november. Jag läser med förtjusning hennes böcker. Den här gången ger hon ut en thriller med en ganska otäck historia om barn som begravs levande. Boken övergår så småningom i skräck med magiska inslag. Mycket läsvärd.


Islänningen Ragnar Jónasson var också en av gästerna på höstens deckarfestival. Han är ganska okänd utanför Island. Det här är en polisroman men med en polis som precis ska ta ut sin pension när hon får ett sista fall, som inte slutar så lyckligt för henne. En mycket läsvärd kriminalroman.

Thomas Mullen fick Svenska Deckarakademins pris för bästa till svenska översatta utländska kriminalroman. Den ska jag läsa i julhelgen.

Läs gärna tipsen och recensionerna i ST, måndag 17 dec. Här är listan,

Thomas Kanger
Mannen som kom tillbaka

Minns att du ska dö
Åsa Bonelli

Arne Dahl
Mittvatten

Sharon Bolton
Hantverkaren

Anton Berg
De aderton

Karin Slaughter
Bilder av henne

Ragnar Jónasson
Mörkret

Mons Kallentoft
Himmelskriket

Thomas Mullen
Darktown

Anders de la Motte
Vintereld

lördag 15 december 2018

Anders Öhrn, Marabou, Röd-Lotta och Gangster-Kalle


André Oscar Wallenberg, Frank Andersson, August Strindberg, Alexandra Charles, Kjell Lönnå, Owe Skoogström, Sigrid Hjertén, Yohio, Lill-Babs, Helen Sjöholm, Vild-Hussen och Tomas Brolin, vad har dom med varandra att göra? I denna mycket underhållande bok får du veta mer om 100 personer som sticker ut i den svenska kulturella myllan eller levde som original i samhällets utkanter. "Tänk Dig att Du går på stadens stora gata, och att Du möter alla som bor, bott eller gästat staden. Du vet hur det är, det är alltid någon eller några som, mer än andra, drar till sig Din uppmärksamhet. Vad det kan tänkas bero på är, så klart, svårt att säga, men visst stämmer det. Vissa har, så klart, förtjänat Din uppmärksamhet oavsett om de har utfört stordåd eller bara har valt ett levnadssätt som inte riktigt rimmar med gängse leverne. Kufar, profiler eller original, människor i marginalen, de bespottade, men ändå, på något besynnerligt sätt, älskade. Hjältar, hjältinnor, innovatörer, affärsidkare, artister, konstnärer, folk i strålglansen, på topp, de beundrade, vars existenser, inte alltid, var ett liv i evig lycka och harmoni. Alla dessa som får sin egen plats bland alla oss andra, vanliga.

Denna bok är som en, ovan beskriven, promenad genom folkvimlet på stora gatan. Anders Öhrn har, skickligt och omsorgsfullt, skildrat en rad av de människor som gjort Sundsvall till något mycket mer än bara ”staden mellan bergen”. De små, men genomtänkta porträtten av människorna som, på ett eller annat sätt, färgat och färgar, inte bara staden utan hela kommunen, är dock inte bara en bok för Sundsvallsbor. De kommer förvisso att känna igen sig en hel del, men också göra nya bekantskaper. En utsocknes läsare, som jag, kommer att känna sig mer befryndade med, och på nåt vis. mera hemma i ”Köpmansvik”, som Lubbe Nordström benämnde stan. Människor och händelser hör ihop. Många och intressanta är också de tilldragelser som timat runt personerna i denna bok. Inte minst frapperas man av det smått kaotiska förspelet till en av de största kulturgärningarna en liten länsteater åstadkommit. Vid tiden med författaren själv vid rodret som teaterns chef.

Sagt om boken
"Jag kan, varmt, rekommendera denna spännande promenad, längs stora gatan"
/Lars T Johansson

måndag 10 december 2018

Maria-Thérèse Sommar, Pärleporten


Hon tänkte ju inte döda honom. Bara litegrann. En dag får Asta, 83, nog och slår ihjäl den rasistiske knölen Herman. Men att bli av med en död kropp på 90 kilo är svårare än man kan tro. Asta skjuter listigt över skulden på en anställd på äldreboendet Solglimten, packar sin väska och rymmer ut i världen; fylld av entusiasm och livslust snarare än skam och ånger. Men som efterlyst är det knepigt att ta sig fram, särskilt om man i kvällspressen utpekas som dubbelmördare. Asta lyckas med hjälp av den unga hackern Angel skaffa sig ett falskt pass och kommer efter en strapatsrik färd med nöd och näppe med ett plan till underbara Paris. Där tänker hon unna sig några dagars lugn och ro, men snart hotas hennes frihet igen. Kommer hon att klara sig även ur denna knipa, och kommer hon någonsin att möta älskaren Albert igen?

Maria-Thérèse Sommar från Härnösand jobbar med bild och text på många olika sätt: som fotograf, frilansjournalist, skribent och översättare (eng-sv-eng). På somrarna fotograferar hon bröllop på alla möjliga orter och vintertid ägnar hon sig mer åt reportagejobb. Hösten 2018 kom hennes första roman ut, Pärleporten.

Maria-Thérèse Sommars debutroman ”Pärleporten” är en oavbrutet underhållande road trip med den handlingskraftiga och färgstarka Asta i huvudrollen.



Klas Knutsson, Snuten som hamnade i Sveg


Tre mord i Sverige, ett paraply i en torvmosse i Estland, en skygg VIP-passagerare på väg till USA och en skidåkare i Sveg. Hur hänger detta ihop?

Och vad hände på m/s Estonia, den ödesdigra natten den 28 september 1994? Och varför får en norrländsk diversearbetare ett intressant erbjudande av en hög polischef i Stockholm åtta år senare?

Detta är berättelsen om polisen Lasse Gustavsson och hans kollegor och vad som hände då de vände på för många stenar.

Klas Knutsson har arbetat som polis i 30 år. Han började sin yrkesbana i Stockholm, men flyttade efter tio år ”hem” till Norrland igen. Som polis har han arbetat med det mesta, bland annat som kriminaltekniker. Klas har alltid haft ett intresse för att skriva små underfundiga berättelser med mycket humor, men det mesta har hittills hamnat i någon pärm eller i en byrålåda och det är först nu som han gör verklighet av en dröm; att skriva en polisroman.

Läs en artikel i Sundsvalls Tidning om Klas och hans bok, här.

Sagt om boken:
Det tog mig ca 50 sidor att komma in i boken som är mycket detaljerad i sin beskrivning om hur poliser arbetar.

Författaren är själv polis och har stor erfarenhet av internt arbete. Tonen är rå men hjärtlig, massor av humor och dråpliga händelser, ett evinnerligt kaffedrickande och skräpmatsätande.
Många personer att hålla reda på. Handlingen spretar men efter några kapitel börjar jag få kläm på storyn och hittar den röda tråden i handlingen. Mord ska utredas, ett lik hittas inklämd i en takbox på en bil som dumpats på en avsides plats utan registreringsskyltar. Den ryska maffian, stulna dyra bilar som forslas via färjor över till Öst. Allt ska utredas.Funderingar om vad som egentligen orsakade Estonia katastrofen finns med i boken.

Jag gläds av att slippa läsa om härskartekniker, maktmissbruk och kränkningar. Alla karaktärer är lojala och stretar på med sina arbetsuppgifter om än på olika sätt och i sin egen takt. Språket är kaxigt och man märker att det är en mansdominerad arbetsplats. De kvinnliga poliser som är med i handlingen behandlas korrekt som de kollegor de är även om det i smyg sneglas på bröst och rumpor. Absolut ingen #Metoo varning där.

När jag väl kommit in i boken blir den en bladvändare, det är spännande att följa utredarnas arbete som är mycket proffsigt skildrat av den insatte författaren. Storyn håller boken ut, de spretande röda trådarna knyts ihop i slutet på ett mirakulöst sätt. Sista raderna blir en riktig cliffhanger. Blir det möjligtvis en bok två undrar jag?

Monica Gullman

lördag 8 december 2018

Sara Stridsberg, Kärlekens Antarktis

”Och det var juni, det var månaden för att försvinna, månaden för att bli hittad i stycken, månaden för att förlora sitt huvud, sin tunga och sitt kön.”

En kort stund har hon funnits i världen, med dess begär, längtan och fruktan. Tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, som en gång var hennes, Valle och Solveig, som har omhändertagits av myndigheterna och placerats någonstans längs Sverigekartan. Och föräldrarna Raksha och Ivan fortsätter att finnas, irrande genom Stockholm och den dödas förlorade värld. Och dödsögonblicket finns, det tar aldrig någonsin slut.

Sara Stridsbergs nya roman berättar om den absoluta utsattheten; om grymhet, ensamhet och moderskärlek. Om det som ändå blir kvar efter att allt försvunnit. Kärlekens Antarktis är ett hjärtslitande existentiellt drama som innehåller Stridsbergs karakteristiska blandning av stor litterär tyngd och tillgänglighet, en originell mix av skräck och skönhet, längtan och svart förtvivlan. En brutal berättelse om oväntad kärlek, ömhet och ljus i det totala mörkret.

Recensioner
Bolero i text - ett mästerverk, skriver Anders Larsson i sin recension i sin blogg Kapprakt, som du kan läsa här.

Inga-lill Eriksson har recenserat Sara Stridsbergs bok Kärlekens Antarktis

Sara Stridsbergs nya roman har blivit rosad av kritikerna och författaren har redan hunnit vara med i såväl SVT:s Babel som i Sveriges Radios kulturprogram. Kärlekens Antarktis lanserades så sent som den 6 september i år och sällan har jag sett en så enad, positiv och snabb reaktion på en roman. Kanske är det ämnet som kittlar, förutom den höga skönlitterära språkliga kvaliteten.

Vi får som läsare vara med om en mördad kvinnas dödsögonblick. Med noggrann precision skildras strypningen och styckningen av kroppen. Kvinnan är prostituerad och narkotikaberoende sedan många år. Det är en ”torsk” som plockat upp henne i en bil från gatan och kört ut i skogen till en sjö. Mordet skildras även utifrån hans perspektiv och vi får bekräftat teorin om att det inte främst är sexuell lust som driver honom, utan ett maktbegär och en slapp likgiltighet. Hans uppfattning är att kvinnan lika gärna kan dö och att hon till och med vill det.

Kan det bli så mycket värre än så här? Jo, faktiskt. Styckningen av kroppen sker i skogen och inte på ett obduktionsbord i steril vetenskaplig miljö. Ingen obducent syns till och inte heller någon rättsläkare. Kroppsdelarna hamnar i vita resväskor och inte i svarta plastsäckar. Huvudet är dock fortfarande försvunnet, liksom en del av kvinnans underliv. Ett foto cirkulerar i pressen, medan mördaren söks. Ingen som läser Sara Stridsbergs roman kan låta bli att se parallellerna till mordet på Catrin da Costa., vilket också diskuterats. Detta namn nämns dock inte i romanen. Tyvärr är det relativt många prostituerade som mördas och Sara Stridsberg väljer en av dem. Ömsint skildras en utslagen kvinnas barndom, hennes förhållande till sina omhändertagna barn och till en man som är barnens far. Mordet hade kunnat skildras utifrån än värre omständigheter, sanna eller inte. Men då kanske ingen orkat läsa.

Sundsval, 2018-09-23
Ingalill Eriksson

söndag 2 december 2018

Janne Schaffer, Mitt liv som Schaffer och Zingalongtime

___________________________________________________________________________

Janne Schaffer är välkänd gitarrvirtuos och kompositör. Han är en av Sveriges mest ansedda elgitarrister, som uppträder såväl som solist som gitarrist bakom andra artister, både på scen och som studiomusiker. Han har  cirka 5000 inspelningar bakom sig. Han har under sin karriär hunnit med uppdrag för bland andra ABBA, Toto, Bob Marley, samt för en uppsjö av svenska artister, bland andra Björn J:son Lindh och Ted Gärdestad, plus en gedigen solokarrär.

Janne Schaffer på Bokens Afton 6 december 2012

Janne Schaffer försökte sig på piano under skoltiden, men nådde ingen framgång. Det var först i och med att han bytte till gitarr som han på allvar började utvecklas musikaliskt. Sin första gitarr tillverkade han i träslöjden i skolan.

Det första band han hade bildade han redan under skoltiden med kamrater från Blackeberg (bland andra Ted Åström). Han spelade under 1960-talet även med artister som Gunnar Wiklund och Björn Skifs. Det ledde till arbete med än större artister, och han förekom som gitarrist på såväl Ted Gärdestads som Abbas skivor. 1982 bildade Schaffer Electric Banana Band tillsammans med Lasse Åberg och Klasse Möllberg, där han komponerade melodier till Åbergs texter. Gruppen hade enorma framgångar med låtar som 'Banankontakt', 'Olyckans sång' och 'Zwampen'. Janne Schaffer har fått flera utmärkelser, bland annat Albin Hagströms Minnespris 1999 samt Illis Quorum 2005.

Vid mogen ålder har nu Janne Schaffer kommit med sin biografi, 'Mitt liv som Schaffer', som är berättelsen om den blyge grabben från Blackeberg som fick spela med landets främsta artister som till exempel Cornelis Vreeswijk, Monika Törnell, Gunnar Wiklund, Björn Skifs och Jerry Williams. Men också med världsstjärnor som Abba, Stan Getz, Frank Zappa, Tina Turner, Neil Sedaka, Toto, Georgie Fame och Phil Collins.

Nu talar han äntligen ut, Sveriges främste gitarr­hjälte genom tiderna. Är det sant att han en gång spelade med en ung och okänd Bob Marley i ett pannrum utanför Stockholm? Att första gitarren gjordes i slöjden med hjälp av ett glödgat stuprör? Att Pink Floyd lånade hans förstärkare på Nalen? Att den berömda tungvrick­ningen är ett arv från mormor? Eller att en recensent en gång sågade hans version av Taubes Så skimrande var aldrig havet med orden "som avslutning spelade Janne Schaffer ett långsamt segt stycke"?
Den är en unik, inträngande, klarsynt, rolig, allvarlig och osminkad skildring av den svenska musikscenen under ett halvt sekel.

1980 ringde Lasse Åberg till Janne Schaffer och frågade om han ville vara med som zebra i ett djur­inspirerat popband. Janne sa ja - resten är historia!

Fröet till det som skulle komma att bli Electric Banana Band såddes redan 1976, då Lasse Åberg skapade barnprogramserien Trazan och Banarne.
Nu finns en kombinerad text- och sångbok med inbyggd spelare, Electric Banana Band Zingalongtime. Välj låt, tryck på knappen och rocka loss!
Sjung karaoke tillsammans med Electric Banana Band! 25 stycken kul och rockiga hits som "Banankontakt", "Zwampen" och "Min piraya Maja" finns i denna sångbok med digital spelare. Här finns också kul illustrationer av Lasse Åberg, fotografier, och en massa fakta om bandet. Janne Schaffer kommer att signera boken och dessutom sälja den till ett fantastiskt pris!


Electric Banana Band, med Lasse Åberg, Klasse Möllberg och Janne Schaffer som frontfigurer, har släppt ett stort antal plattor. Flera har sålt guld och platina.