torsdag 27 juni 2019

Stadsvandra med Svenåke Boström

Nu kan du stadsvandra ensam i Sundsvallsbrandens spår med hjälp av Svenåke Boströms guidebok, I Sundsvallsbrandens spår.

Han har lett många stadsvandringar med Sundsvallsbranden som tema. Nu ger han också ut en "vandra-själv-guide" i brandens spår, med bilder, tryckt text och möjlighet till fördjupning via mobil och lurar.

Den är ett häfte med karta över 14 anhalter, beskrivningar av hur man ska gå, information om platsernas betydelse för brandförloppet samt gamla bilder från platserna.

I stället för att göra två versioner med olika mycket text gjorde han en version - med möjlighet till fördjupning digitalt. Man kan gå med bara häftet som guide. Men man kan också ladda ner en ljudfil till sin mobil via en QR-kod. När man fotograferar QR-koden i häftet kommer en länk upp, som man kan öppna i mobilen och lyssna till den utförligare informationen på svenska, engelska eller tyska.



onsdag 26 juni 2019

Jo Nesbø, Kniv

Copyright/fotograf: Thron Ullberg
I KNIV, uppföljaren till gastkramande succéromanen TÖRST, vaknar Harry Hole upp svårt bakfull, med händerna och lakanen dränkta i blod. Nu väntar en uppgörelse med en gammal fiende, i ett drama som också blir Harrys största personliga utmaning. KNIV är den tolfte boken i serien om Harry Hole.

Jo Nesbø, född 29 mars 1960 i Oslo och uppvuxen i Molde, är författare och musiker.

Nesbø är utbildad civilekonom och finansanalytiker från Norges Handelshøyskole och har arbetat både som aktiemäklare och journalist. Han är även sångare och låtskrivare i popgruppen Di Derre.
Han gav ut soloalbumet Karusellmusikk 2001.

Han romandebuterade med Fladdermusmannen 1997 och är framförallt känd för sina thrillers om den norske polismannen Harry Hole. Han uppger att han vid ett tillfälle raderat en helt färdigskriven roman. Succén med böckerna har genererat miljonintäkter som fått Nesbø att upprätta en stiftelse som stödjer projekt för att bekämpa analfabetism i tredje världen.

tisdag 25 juni 2019

Katarina Vikström, Underlandet tur och retur


Ett nytt liv väntar. Alice måste bara ta sig igenom rättegången först. Och domaren och nämndemännen med sina intetsägande ansikten måste ge henne fribiljetten till framtiden. En framtid utan Jonte, utan droger och utan Kain som har haft henne i ledband sedan Jontes hjärta slutade slå. Men först ska kaoset och katastroferna avhandlas. För efter de första rusen följde år av underkastelse, utnyttjande, uppgivenhet och ett beroende bortom förstånd.

I Underlandet tur och retur har ramen för berättelsen verklighetsbakgrund, men journalisten och författaren Katarina Vikström har tagit sig friheten att tänja på ramverket. Inuti denna ram har det också getts plats till konstnären och musikern Mange Hellbergs illustrationer.

Katarina Vikström är journalist och krönikör på Sundsvalls Tidning och Mittmedia. Hon har tidigare gett ut de båda krönikesamlingarna "Ömtåligt Gods" och "Hanteras varsamt".

Läs hennes hemsida här.

Sagt om boken

Monica Gullman har läst boken. Det här är hennes recension.
Den sanna berättelsen om Alice resa som tung missbrukare av droger under många år. Personen som såg till att hon fick tillgång till drogerna, Kain, blev också den som krävde att hon skulle betala med sin kropp. Alice växte upp i en villa i Njurunda med mamma, pappa och en lillasyster. En söt liten kavat unge, älskad av sina föräldrar. När hon gick i sjätte klass fick hon diagnosen ADHD. När hon var 14 år träffade hon Jonte, han var fem år äldre. De blev ett par, testade hasch, livet blev en fest men det gick snabbt utför. Alice fick så småningom plats på ett hem för avgiftning. Där får hon samtalet att Jonte hittats död på en offentlig toalett vid Navet i Sundsvall. En överdos, Alice värld gick i kras. Kain tog hand om henne och försåg henne med droger. Hon fick betala med sin kropp. Inte bara hon utan andra tjejer som han tog hand om på samma sätt, droger mot sex. Att hamna så djupt i beroendet, som Alice gjort, men ändå förstå att för att få ett bättre liv måste hon med hjälp av de andra tjejerna sätta dit Kain. En mödosam resa men med hjälp av polis och socialarbetare blev det så småningom rättegång. Samtidigt tappade hon tillgång till drogerna som hennes kropp skriker efter. I denna berättelse har Katarina tagit sig friheten att tänja på ramverket. Inuti denna ram har det också getts plats till konstnären och musikern Mange Hellbergs illustrationer.

Boken bygger på en sann historia, jag blir både arg och väldigt ledsen, hade önskat att det var en fiktiv berättelse hela vägen. Men icke så. Önskar att många vill läsa boken, den fick mig att gråta över Alice och hennes kompisar. Jag har förmodligen sett dem vandra runt på stan sökandes efter någon langare, gatan är deras hem dag som natt. Så bra skrivet av Katarina Vikström Hon brinner för att engagera sig för ungas villkor och utsatthet vilket hon ska ha en stor eloge för. Något hon ofta skriver om i sin krönikespalt i Sundsvalls Tidning. Jag är glad över att jag fick läsa hennes bok men måste erkänna att den ligger där ock gnager i min själ och mitt hjärta, gör mig sömnlös vissa nätter.

Den får 4/5 i betyg
Monica Gullman

Elin Olofsson, Herravälde


Copyright/fotograf: Anna Rex

Det är försommar 1921 när Alice måste kliva in som direktör i sin makes ställe. Efter hans slaganfall upptäcker hon att allt är ett luftslott. Ingen går att lita på – allra minst hon själv. Rollen hon fostrats till spricker sönder och lusten till Halvard, den man hon gav upp, vill bara inte dö. Så kommer
Thomasine, som efter ett möte med mästermålaren Anders Zorn bestämt sig för att bli konstnär. Kan hennes tvivelaktiga förflutna vara Alice till hjälp? Samtidigt säljer pigan Brita uppgifter om sin arbetsgivare till tidningsmannen Gustaf. Deras relation påverkar till slut riksdagsvalet.

Det är året då kvinnor för första gången får rösta men männen fortfarande har makten över allt. Herravälde handlar om tre kvinnors kamp för frihet.

Det är Elin Olofssons femte bok, som utkommer 8 augusti 2019.

Elin Olofsson bor i Östersund och Offerdal i Jämtland. Hon debuterade 2013 med romanen Då tänker jag på Sigrid och året därpå kom Till flickorna i sjön. I januari 2016 kom hennes tredje roman, Gånglåt, där hon fortsätter att skriva om liv och villkor för kvinnor på landsbygden. Elin Olofsson är också krönikör i Östersunds-Posten. Den fjärde romanen, Krokas, kom 2017.

Sagt om boken
Monica Gullman har läst ett förhandsexemplar av boken Herravälde. Det här är hennes recension.

Elin Olofsson är författaren från Offerdal i Jämtland, som jag tycker passar i bokhyllan tillsammans med Kerstin Ekman, Torgny Lindgren och Sara Lidman.

Herravälde är en historisk roman, som utspelas 1921. Huvudkaraktärerna är Alice, Thomasine och Brita. Alice växer upp på herrgården Silvernäs, gifter sig med Fredric, han har stora planer, brädgården, företaget de ska bygga upp, börja producera trädgårdsmöbler är det tänkt, skog finns det gott om så det räcker. Så får Fredric ett slaganfall, tappar talet och blir lam på ena sidan. Thomasine bor i Stockholm, hennes far Mäster är konstnär, hon växer upp, blir hans hjälpreda, han lär henne allt om att måla. Men det visar sig att hon är den bättre konstnären av dem båda. Hon målar, han tar åt sig äran, signerar tavlorna och porträtten med sin egen signatur. Hon träffar Lizzy, den frispråkiga och modiga. Henne blir hon förälskad i, de inleder ett förhållande. Lizzy försöker få Thomasine att bryta upp från slaveriet hos fadern, gå sin egen väg, och till slut tar hon steget. Drängen Halvard, som Alice älskat sedan hon var barn, försökte rädda älgen som fastnat i en isvak när alla andra bara stod och tittade på. Han blev bortkörd av hennes far från herrgården för han var inte fin nog för Alice. Men han kom tillbaka. Pigan Brita, som växt upp i fattigdom och elände, med en styvfar, Jussar, som förgripit sig på henne, en mor som dricker för att orka stå ut med sitt eländiga liv. Hon gifter sig med Torkel, han tar livet av sig på bröllopsnatten, Brita blir bortkörd från gården av sin svärmor och byprästen, han annullerar äktenskapet då det inte blev fullbordat.

Boken handlar om dessa tre kvinnor, som vill undkomma männens herravälde och bli fria. Alice upptäcker att deras bekväma liv på herrgården bara är ett luftslott, Fredrics storhetsvansinne har satt dem i knipa, han har gjort slut på hennes arv och satt sig i skuld på banken, det finns knappt pengar att betala ut de anställdas löner. Brita har ingenstans att ta vägen. Halvard, hennes bror, förbarmar sig över henne, hon får sova på golvet i hans uthus där han själv har sin bädd. Thomasine stjäl desperat ett målaruppdrag av sin far Mäster. Uppdraget är att måla porträtt av Alice och Fredric. Så hon reser till herrgården Silvernäs.

Elin Olofssons berättelse om dessa tre kvinnor och deras kamp för att få ett drägligt liv undan dessa män som vill styra deras liv är gripande och engagerande. När sista raderna är lästa gråter jag mig snorig.

Britas hämnd på mannen som utnyttjat henne nere vid lusthuset och lurat ur henne sånt som hon annars inte berättat. Alice som tappat allt men ändå vunnit det som betyder något, kärleken. Thomasine, som ser vägen utstakad för sig med tillförsikt och hopp.

Det här är Elin Olofssons bästa bok hittills, skitig och grym, som hon säger själv, och det kan jag hålla med om. Men jag älskar hennes böcker och hoppas innerligt att det kommer fler. Jag kommer att läsa dem alla.

Den får högsta betyg 5/5

Monica Gullman




Seppo Penttinen, Slakten på Kulturmagasinet

Kulturmagasinets vindsförråd dolde en brutal verklighet som lamslog och skrämde till tystnad. Polisförhören malde ner motviljan att berätta om det makabra.

Detta är en fiktiv berättelse i genuin Sundsvallsmiljö med förgreningar i Sverige och Norge. Bakgrund och inspiration är dock hämtad från verkliga händelser.




Några ord om Seppo Penttinen
Varför valde du polisyrket?
- På grund av ett genuint intresse att hjälpa människor i utsatta situationer. Är idag pensionär, men arbetat tre decennier som utredare av grova brott, mord, dråp, våldtäkter, grova narkotikabrott.

Vilka andra intressen har du?
- Fiske, fjällvandring, måla tavlor i olja och akvarell, idrott, fotboll och skidåkning. Anses vara en duktig kock.

Det här är din andra bok. Varför blev det en kriminalroman den här gången? 
- En massa insiderkunskap om mord och grova brott pockade på att få komma till pränt, en bok där det fiktiva gränsar till sanning.

Sagt om boken

Monica Gullman har läst boken. Det här är hennes recension

En styckad kvinnokropp hittas i ett vindsförråd på Kulturmagasinet av vaktmästare Jansson, kroppen saknar huvud och händer. Så börjar boken.

Sven och Bårman, polisutredare i Sundsvall, blir kallade till platsen för att kolla vad som hänt. Nu drar jobbet igång enligt alla rutiner med att kolla närliggande kameror, genomföra förhör och då i första hand med Jansson, dörrknackning, osv. Sven och Bårman har jobbat ihop i många år och är väldigt samspelta. Sven blir kontaktad av en person som säger sig ha information om vem kvinnan är och varför hon mördats. Personen vill göra en deal med polisen men det kan Sven inte gå med på. Bårman är på plats och i smyg fotar han personen som visar alla tecken på att vara en missbrukare. När sedan bilden skickas ut kommer det fram att han är välkänd av polisen, en drogmissbrukare och langare som hör hemma i Göteborg. Utredningen växer, nu måste man ta hjälp av polisen i Göteborg som vill lägga locket på tillsvidare, en stor knarkhärva är under utredning och ytterst hemlig i nuläget. Sundsvallspolisen ilsknar till, de vill ju i första hand utreda mordet på den styckade kvinnan.

Boken beskriver väldigt detaljerat hur genuint polisarbete går till, utredningsmetodik, telefonavlyssning, spaning och analyser. Mycket proffsigt beskrivet i boken, jag har aldrig läst något liknande förut, personer som sitter i förhören behandlas mycket korrekt trots att de sitter där och blåljuger, svär och beter sig. Arbetsmoralen är hög hos polisen i Sundsvall.

Utredningen blir större och större med fler och fler inblandade inte bara i Sundsvall utan också i Göteborg och Oslo. Dessutom har man hittat knark i en påse utanför fönstret i det angränsade rummet på Kulturmagasinets vind.

Samtidigt får man som läsare lära känna karaktärerna bättre på det privata planet. Varför de valde polisyrket. Bårman visste att han skulle bli polis redan när han fick agera skolpolis som barn. Svens historia är mer hjärtskärande, hans föräldrar var båda missbrukare, han fick gömma sig hemma när det blev stökigt och polisen fick komma och ta in föräldrarna. En gång minns Sven att han fick följa med till polisstationen och fick sova i ett häktesrum, vilket han inte förstod då, på kvällen kom en polis och stoppade om honom och på morgonen efter fick han te och två limpsmörgåsar med ost. Det var då som tanken att bli polis föddes, att kunna hjälpa människor som far illa, barn som vuxna. Sven är gift med Petra och de har två barn tillsammans, den yngste, en son som har diabetes 1 och måste ha särskild tillsyn. Sven slits mellan sitt krävande jobb och att finnas där för sin familj när det kör ihop sig. Deras chef Vanja har problem med sin man som smygsuper, ljuger och beter sig. Jag gläds åt det fina samarbetet, hänsynen och lojaliteten som präglar deras arbetsplats. Bårman och Sven har känt varandra sedan polisutbildningen och är bästa vänner men i slutet av boken uppdagas det att även bästa vänner kan ha hemligheter för varandra.

Igenkänningsfaktorn är stor.

Boken är ytterst välskriven, språket flyter bra, författaren har verkligen fått till en story som håller boken ut.

Seppo Penttinen kommer att vara med på Höstbokfestivalen lördag 14 september och på Svenska Deckarfestivalen 6-8 november.

Den får 4/5 i betyg av mig

Monica Gullman