Monica Gullman har läst tre av vårens romaner

Här kommer mina tre sista boktips innan sommaruppehållet. Vårutgivningen av nya böcker har varit fantastisk. Bokförlagen har överträffat sig själva. Jag läser och läser men kommer aldrig ikapp, försöker välja ut de bästa, helst skönlitteratur och gärna debutanter. Ser fram emot höstutgivningen, som ser väldigt lovande ut, när jag bläddrar i Bokförlagens  kataloger. Det är ett delikat dilemma för en boknörd att välja ut de böcker jag vill läsa.

Karen Cleveland, Hon som inte vet

Författaren John Grisham skriver, ”Efter att ha läst det första kapitlet kommer du inte att kunna lägga boken ifrån dig”. Han har så rätt, jag plöjer sida upp och sida ner i jakten på upplösningen av denna spännande thriller.

Vivian Miller jobbar som analytiker åt CIA, hennes uppdrag är att avslöja ryska spioner i USA. Hon lever i ett lyckligt äktenskap med sin man Matt och deras tre barn. Så kommer Vivian över en hemlig mapp som innehåller namn på infiltratörer som lever i USA under täckmantel. Foton på fem personer klickar hon fram i sin dator, fyra helt främmande, men den femte visar sig vara hennes man, Matt.

Hon konfronterar honom och han erkänner direkt, han är en rysk infiltratör. Hela hennes liv bygger på en lögn. Den perfekta maken, den perfekta pappan, den perfekta lögnaren. Hon har svurit på att försvara sitt land men kan hon sätta dit sin man och vad händer i så fall, tappar hon sitt jobb, hamnar hon i fängelse, vad händer då med familjen och barnen?

Nu tar boken fart och jag följer Vivians rädsla och förtvivlan genom kapitel efter kapitel. Slutet får mig att tappa andan. En av den mest rafflande thriller jag läst på länge.

Karen Cleveland har jobbat som analytiker på CIA i åtta år varav de sista sex åren inom antiterrorism. Detta är hennes hemmaplan, förstår varför boken är så välskriven och proffsigt skriven. Det är hennes debutroman och den har fått stor uppmärksamhet internationellt.

Den får 4/5 i betyg

Jens Christian Gröndahl, Oftast är jag lycklig.

Dansk författare boken är på 123 sidor. 1999 kom boken, Lucca, på svenska, en kritikerrosad roman som jag läste, minns den än idag, en av de bästa kärleksromaner jag läst genom åren.

Oftast är jag lycklig, handlar om Ellinor 70 år, hon sitter och tänker tillbaka på sitt liv men också på den tid hon har kvar. Hon riktar sina tankar till sin sedan länge döda väninna Anna, vackra varma Anna som blev hennes bästa vän men som också svek henne när hon inledde ett förhållande med Ellinors man, Henning. En historia om svek och otrohet men också om kärlekens många vägar, att gå vidare efter en förlust, om vänskap, hemligheter och identitet.

Så varsamt och fint skildrat av Jens Christian Gröndahl. Språket är vackert och Ellinor blir en vän, besluten hon tar att våga säga nej till de som inte vill lyssna när hon nu väljer hur hon vill gå vidare med resten av sitt liv.

Den får 4/5 i betyg

Den sista boken är en lokal författare.

Olle Håkansson, Wayne åker till Costa del Sol.

Detta är Olle Håkanssons andra bok med huvudkaraktärerna Wayne Lundberg och Stefan Ekstam, kriminalpoliser i Sundsvall. Wayne får ett anrop, en liten flicka har försvunnit ur en bil utanför konsumbutiken på Riddargatan. Mamman är helt förtvivlad, hon hade bara gått in för att köpa mjölk och blöjor, när hon kom ut är dottern, lilla Signe två år borta. Man sätter in alla resurser, att ta hand om buset är en sak men när ett litet barn försvinner blir stämningen tryckt på polisstationen. Mamman anklagar sig själv, hur kunde hon lämna Signe sovandes i en olåst bil. Situationen är hjärtskärande för alla. Så kommer ett anonymt tips från Benalmadena på spanska solkusten, en bild på en liten flicka som sitter i en sandlåda och ser ledsen ut, kan det vara Signe? Wayne och Stefan får i uppdrag av polischefen Hällman att resa till platsen och ta reda på om det är den lilla flickan. Frågan är hur har hon i så fall hamnat där? Flickan på bilden har mörkt hår, Signe är ju blond. Det enda igenkänningstecknet är en vit något solkig kanin med långa öron som flickan på bilden krampaktigt kramar i sina små händer. Precis en sådan kanin som Signe har och som också försvann med henne. Nu tar boken fart och Wayne och Stefan kämpar för att hitta barnet, men tiden är knapp och ligan som ligger bakom bortrövande av små europeiska barn vill inte bli avslöjade, det handlar om stora pengar i den otäcka hanteringen.

En stundvis hjärtskärande läsning, jag får en klump i halsen. Olle Håkansson har lyckats fånga den lilla flickans utsatthet och de stora tuffa kriminalarnas kamp för att rädda barnet. Så bra skrivet av författaren, gripande och känslosamt.

Hoppas att det kommer fler böcker om karaktärerna Wayne och Stefan som jag har tagit till mig och lärt mig tycka om. Wayne, som snart är 60, är analytisk och en problemlösare, Stefan något yngre, en bjässe till polis som bara behöver spänna blicken i buset för att få dem att erkänna men som har ett hjärta av guld.

4/5 i betyg för karaktärerna och igenkänningsfaktorn i staden Sundsvall.

Önskar alla mina bokvänner en riktigt fin sommar som börjat så bra, högsommarvärme i maj månad. Vi hörs igen i slutet av augusti, då kommer nya boktips från mig. Annars finns jag på plats i Bokhandeln alla söndagar hela sommaren, kom in och prata böcker med mig!

Monica Gullman