Monica Gullman har läst Jonas Gardells bok, Till minne av en villkorslös kärlek

Jonas Gardell har skrivit på boken i sex år. ”Den bästa av alla hans böcker”, Jessica Gedin på Babel i söndags. Jag håller med! 540 sidor att sluka sida upp och sida ner.

En roman om en familj och en släkt som inte trodde på svaghet så att allt som händer måste omskapas därefter. Han skriver att i vanliga fall ska man inte tala om hur boken slutar. Den här gången ska man inte tala om hur boken börjar. Så det tänker inte jag heller göra.

Pappa Bertil, mamma Ingegärd med Ä, syskonen Mattias, Pelle och Stina, Jonas är näst yngst i syskonskaran. Boken är en släktkrönika men främst är den ett porträtt av mamma Ingegärd, en kvinna som är både charmig, vacker och rätt så fantastisk, men också smågin, elak och ibland påfrestande. Hon är missnöjd med hur hennes liv utvecklades. Till att fastna i hemmafrurollen med fyra barn och förortsliv när allt hon bara ville var att vara fri.

Bertil gjorde karriär, grälen blev fler och fler, han hade ju lovat att Ingegärd skulle få tid för sin karriär, men så blev det aldrig.

Några klipp ur boken

När Jonas var tre år lärde han sig läsa, detta ville han stolt berätta för fröken och klasskompisar när han börjar första klass. Han tänker att han då kommer att få respekt och alla vill vara kompis med honom. Problemet är att han har stora talbesvär, ingen förstår vad han säger, istället börjar man skratta. Från den stunden blev han mobbad och förstod redan då som sju-åring att han alltid skulle stå utanför, inte få vara med i gemenskapen och det har präglat honom genom resten av livet. Han ska i år fylla 55 år.

Somrarna tillbringade familjen på Kosteröarna utanför västkusten.

På väg till Koster när Jonas ska på hösten börja i andra klass stannar familjen i Enköping för att dricka kaffe och äta wienerbröd och mazariner. Något de alltid gör. Där kliver pappa Bertil ur bilen och kommer inte tillbaka, aldrig faktiskt. Bertil begär så småningom skilsmässa och Ingegärd tar chockad på sig skulden för detta.

När Jonas är 15 år berättar han för sin mamma att han är homosexuell, hon säger då att han inte får berätta detta för sin pappa inte förrän han är 18 och myndig. Så gör han det när de är ensamma på Koster för att tömma huset. Fadern säger ingenting utan stänger in sig på sitt arbetsrum. Dagen efter säger han, synd att jag inget fick veta tidigare, för då hade jag sett till att du inte blivit det, hur då sett till, undrar Jonas? Jodå, det ska du ha klart för dig att det finns metoder för sånt, medicinering, elchocker, terapi, inspärrning.

Jonas skriver, boken är en lovsång till den villkorslösa kärleken där alla får vara med, ingen lämnas utanför.

En bok fylld med humor och skratt men den är också sorglig och tragisk och stundvis är det en hjärtskärande läsning.

Det kommer att stå mycket om den i media under hösten

Den är också med i Låna & Läs 2018/19

Den får 5/5 i betyg av mig

Monica Gullman