Monica Gullman har läst Augustprisnominerade, Jag for ner till bror.

Karin Smirnoff, Jag for ner till bror.

Boken är nominerad till Augustpriset i kategori skönlitteratur 2018.

En nutidsroman i glesbygdsmiljö. Jana kommer tillbaka till sitt barndomshem i byn, i första hand för att rädda sin tvillingbror som metodiskt håller på att supa ihjäl sig. Hon kliver av bussen, det är snöstorm, på vägen träffar hon John, byns konstnär, en trasig själ som hon själv. Hon följer med honom hem till hans hus och till hans säng för värme och närhet. Jana blir kvar i barndomshemmet, hon gör vad hon kan för att stötta sin bror. Hon börjar jobba inom äldrevården, åker runt i byn och hjälper de gamla med vardagsbestyren. Kvinnan Marie, byns femme fatale dyker upp i berättelsen hela tiden, hon är död men många i byn har haft någon sorts relation till henne mest männen. Henne vill Jana veta mer om. Sakta börjar minnena från barndomen vakna till liv. Fadern som slog och utsatte barnen för övergrepp. Modern som blundade och maniskt broderade och rabblade bibelord. Förlåta och gå vidare är svårt, det går inte att försvara de övergrepp fadern begått. Han fick som barn fick sitta fastkedjad i hundgården frusen och hungrig. När han placerar bror där och dessutom skjuter ihjäl deras älskade valp har övergreppen gått för långt. Barnet Jana fick när hon var 15 år och fick lämna bort. Ett barn hon tänker på varje dag, vad blev det av henne, hur har hon det?

Hur hon nästan tog livet av fadern, stötte en högaffel i hans mage, han dog inte och det grämer henne. Han kommer tillbaka efter sjukhusvistelsen och fortsätter plåga sin familj på olika sätt.

Boken har fastnat i mitt huvud och hjärta, jag kommer aldrig att glömma den. Jag kan inte annat än älska Jana för att hon är den hon är, trots den bedrövliga barndomen. Det finns en styrka inom henne och ett hopp, vissa saker går inte att förlåta men man kan lära sig att leva med dem. Och sista raderna i boken får mig att le om än med tårar i ögonen.

Den får 5/5 i betyg

Monica Gullman