Anders Öhrn, Marabou, Röd-Lotta och Gangster-Kalle

André Oscar Wallenberg, Frank Andersson, August Strindberg, Alexandra Charles, Kjell Lönnå, Owe Skoogström, Sigrid Hjertén, Yohio, Lill-Babs, Helen Sjöholm, Vild-Hussen och Tomas Brolin, vad har dom med varandra att göra? I denna mycket underhållande bok får du veta mer om 100 personer som sticker ut i den svenska kulturella myllan eller levde som original i samhällets utkanter. "Tänk Dig att Du går på stadens stora gata, och att Du möter alla som bor, bott eller gästat staden. Du vet hur det är, det är alltid någon eller några som, mer än andra, drar till sig Din uppmärksamhet. Vad det kan tänkas bero på är, så klart, svårt att säga, men visst stämmer det. Vissa har, så klart, förtjänat Din uppmärksamhet oavsett om de har utfört stordåd eller bara har valt ett levnadssätt som inte riktigt rimmar med gängse leverne. Kufar, profiler eller original, människor i marginalen, de bespottade, men ändå, på något besynnerligt sätt, älskade. Hjältar, hjältinnor, innovatörer, affärsidkare, artister, konstnärer, folk i strålglansen, på topp, de beundrade, vars existenser, inte alltid, var ett liv i evig lycka och harmoni. Alla dessa som får sin egen plats bland alla oss andra, vanliga.

Denna bok är som en, ovan beskriven, promenad genom folkvimlet på stora gatan. Anders Öhrn har, skickligt och omsorgsfullt, skildrat en rad av de människor som gjort Sundsvall till något mycket mer än bara ”staden mellan bergen”. De små, men genomtänkta porträtten av människorna som, på ett eller annat sätt, färgat och färgar, inte bara staden utan hela kommunen, är dock inte bara en bok för Sundsvallsbor. De kommer förvisso att känna igen sig en hel del, men också göra nya bekantskaper. En utsocknes läsare, som jag, kommer att känna sig mer befryndade med, och på nåt vis. mera hemma i ”Köpmansvik”, som Lubbe Nordström benämnde stan. Människor och händelser hör ihop. Många och intressanta är också de tilldragelser som timat runt personerna i denna bok. Inte minst frapperas man av det smått kaotiska förspelet till en av de största kulturgärningarna en liten länsteater åstadkommit. Vid tiden med författaren själv vid rodret som teaterns chef.

Sagt om boken
"Jag kan, varmt, rekommendera denna spännande promenad, längs stora gatan"
/Lars T Johansson