Nytt bokår 2019, Monica recenserar

Nytt bokår, blir lite frustrerad när jag kollar i hyllorna, det finns minst 20 böcker som jag velat hinna med att läsa av 2018 års utgivning.

Bokutgivningen är för stor, detta pratade jag med IngaLill Mosander om när jag träffade henne på Kulturmagasinet i Sundsvall 10 december. Hon känner samma frustration, man får läsa baksidestexter och sålla ut gobitarna så gott det går. Gå på känslan.

Här kommer några rader om tre av 2019 års utgivning.

Roy Jacobsen, Fartygets ögon.

En av Norges mest litterära författare. Han har skrivit böckerna, ”De osynliga” och ”Vitt hav”, böcker jag läst och njutit av både språk som handling. Nu har del tre kommit,” Fartygets ögon”. Böckerna utspelar sig på en liten ö utanför Lofoten, människorna på öarna lever efter årstidens växlingar.

Året är 1946, Andra världskriget är äntligen slut. Ingrid beslutar sig för att tillfälligt lämna den lilla ön, ta med sig sin lila dotter Kaja 10 månader. Hon ger sig ut på en vandring med sitt lilla barn i ett knyte på ryggen. Tanken är att hitta Alexander, ryssen som hon hittade halvt död i vattenbrynet under kriget, hon tog hand om honom, plåstrade om hans skador gav honom mat och värme. Hon tog honom till sin säng och han blev pappa till lilla Kaja, barnet med de svarta ögonen.

Ingrid går över fjäll och myrar, hon träffar människor längs vägen, blir vänligt bemött. Bjuden på mat och logi. Några har träffat Alexander och de lotsar henne vidare i sökandet. Ingrid går i partisanernas fotspår, de modiga norrmän som hjälpte människor att fly undan tyskarna in i Sverige under ockupationen.

Hon vet egentligen inte vad hon har för förväntningar på vandringen, hon tänker OM hon hittar Alexander vill hon i alla fall visa upp Kaja, deras barn, flickan med de svarta ögonen så lika sin fars.

Språket är osentimentalt, poetiskt och gripande. Beskrivningarna av det karga landskapet vackra.

Den får 4+/5 i betyg

Anne Liljeroth, Jag kan inte sluta gråta.

Starkt och drabbande är den att läsa. Boken handlar om Josefin som bara kör på i ett rasande tempo. Hon tänker, imorgon ska jag ta det lite lugnare, göra något roligt med mina barn, mysa med min man, träffa mina vänner.

Men den dagen kommer aldrig. Hon är den duktiga flickan på jobbet som tar på sig fler och fler arbetsuppgifter. Kan inte säga nej. Chefens mantra är, om man inte pallar ska man nog söka sig ett annat jobb.

Så kommer dagen när hon kraschar, hon gråter konstant, blir sittandes i en stol hemma, orkar ingenting. I början får hon stöd och hjälp av familj och vänner. Men efter några månader drar de sig undan, tycker att nu får hon rycka upp sig. Men hon orkar inte, känner sig tom, värdelös och väldigt ensam. Josefin söker svar, vem har hon blivit. Hon tvingas gå till en psykolog. För att komma vidare måste hon konfrontera sina värsta rädslor.

Boken är väldigt detaljerad om vad som händer när en människa kraschar på grund av utbrändhet. Och jag förstår när jag läser vidare att detta bygger på författarens egna upplevelser. Vägen tillbaka när livet varit som mörkast, och hur man får tänka om för att inte trilla dit igen.

En mycket tankeväckande bok.

Den får 4/5 i betyg

Ibland skickar förlagen ut recensionsexemplar av kommande böcker.

Så är det med Mons Kallentoft bok, ”Se mig falla”, som kommer i Maj 2019.

Det här är hans bästa bok alla kategorier, här kommer några rader om den.

En försvunnen tonårsdotter, en pappa som aldrig slutar söka, ett okänt Mallorca, korrupt, hänsynslöst och brutalt. Tre år har gått sedan Tim Blancks 16-åriga dotter Emme försvann under en resa till Mallorca med två kompisar.

Motvilligt lät Tim, polis, och hans hustru Rebecka, kirurg, henne åka. Mycket kan hända, alkohol och droger. Men Emme tjatar och till slut säger föräldrarna OK men var försiktig!

Så händer det som inte får hända, Emme försvinner spårlöst, föräldrarna anklagar sig själva, varför släppte vi iväg henne!

Tim flyttar helt sonika till Mallorca. Får jobb som privatdetektiv, bor i en sunkig lägenhet i ett område på Mallorca dit turisterna aldrig hittar. Där droghandeln är helt öppen, prostitutionen likaså, gängrivaliteten om fattande.

All sin lediga tid letar han runt efter Emme, försöker följa hennes väg den där sista natten hon försvann. Letar runt på barer, delar ut tusentals bilder på henne.

Han drivs mellan hopp och förtvivlan, tre år har gått, sluta leta säger Rebecka, hon är död. Men ingen kropp är hittad och Tim söker maniskt vidare i hettan. I det skoningslösa samhälle som präglats av kommersialism, ytlighet och våld.

Stundvis en hjärtskärande läsning otroligt skickligt skrivet av Kallentoft. Denna bok liknar ingen av de spänningsromaner han tidigare gett ut. En fars kärlek till sin enda dotter går som en röd tråd genom hela boken, berör och gör väldigt ont att läsa.

Den får 4+/5 i betyg

Monica Gullman, Vängåvans kulturtant