Monica Gullman har läst och recenserat tre böcker

Maria Sveland: Gråleken

Maria Sveland är en prisbelönt författare och journalist. Hon debuterade med boken Bitterfittan, 2007. En roman som fått mycket publicitet. Hatet kom 2013. Befrielsen, 2015 och Bitterfittan (2) 2017.

Gråleken är en relationsroman som det gör ont att läsa. Julia och Jesper åker med sin fem månader gamla dotter till en ö i Kattegatt, Arnholt, för att få miljöombyte och lugn och ro för att hitta tillbaka till varandra. Men riktigt så blir det inte, irritationen, surheten, grälen och den akuta sömnbristen tär. Lilla Alice måste ammas dygnet runt. Julia gråter och dricker för mycket vin. Vad är det som händer? Bara de fick byta miljö, bara Alice börjar sova bättre, bara, bara. Vi kan väl vara snälla mot varandra säger hon med gråten i halsen till Jesper när han anklagande stirrar på henne. Julia börjar tvivla på sina sinnen, hon ser spöken överallt.

Man får som läsare följa tiden innan, första mötet, den passionerade kärleken men också olikheterna dem emellan. Julia kommer från ett borgerligt hem, har en bra utbildning och ett intressant arbete. Många vänner, hon bor i en fin lägenhet mitt i Stockholm som hennes föräldrar betalat. Jesper kommer från en arbetarfamilj i Norrland, har en universitetsutbildning, söker jobb på jobb men förblir arbetslös, han sover på en soffa hos en kompis, lever på socialbidrag och på Julia som har det bra ställt. Detta gnager i honom, han känner sig underlägsen och värdelös. Ilskan växer i honom, och till slut brister allt.

Hur räddar man en relation, jag får lite ångest av att läsa boken som Maria Sveland så bra beskrivit, hur långt får det gå innan man ger upp. Jag gillar språket och karaktärerna och jag lider med Julia och blir arg över Jespers svek. Boken berör i allra högsta grad.

Den får 4/5 i betyg


Klara Grede: Det vi glömde säga

Klara Grede bor i Stockholm och arbetar som lärare. Detta är hennes debutroman. En känslosam feel-good bok.

Ella har totalt klappat ihop, Johan hennes man har lämnat henne, tagit ut skilsmässa, dessutom tagit med barnen, tvillingarna, till Thailand i tre månader tillsammans med den nya frun som väntar barn. Ella träffade Johan när hon var 17 år, hon blev besinningslöst förälskad. Han har varit henne otrogen från första dagen, detta har hon förstått, men också vetat, att om hon bara backar och håller tyst så kommer han tillbaka till henne och allt blir bra. Åtminstone för ett tag, tills nästa otrohetsaffär drar igång. Nu försöker hennes syster Nina och bästa kompis Alice få henne att förstå, han är ett svin som svikit henne gång på gång. Men allt Ella vill är att få honom tillbaka. Hon ska bli EllaElla en kvinna som har allt, hon byter frisyr, köper märkeskläder, börjar jogga, byter identitet. Hon testar nätdejting som EllaElla och träffar en riktig tio-poängare, Niklas, VD på ett företag, nyskild, med en liten son som han har varannan vecka. Han är snygg och trevlig och han blir kär i EllaElla. Men det är ju inte riktigt den rätta Ella, nu har hon trasslat till det, dessutom träffar hon Markus som köpt grannhuset och håller på att bygga om. De inleder en relation, helt plötsligt har hon två älskare, Niklas som EllaElla där hon är sval och perfekt och Markus där hon bara är Ella sitt riktiga jag, deras relation blir väldigt passionerad.

Jag bara charmas av boken som är rolig och varm, handlar också om vänskap och syskonrelationer, kärleken till sina barn. Kan inte släppa boken, vill ju veta hur det kommer att gå för Ella, hon biter sig kvar i mitt huvud. Det är ju en feelgood roman och ibland njuter jag väldigt av att läsa böcker som gör mig glad även om det stundvis blir lite tramsigt.

4/5 i betyg


Tara Westover, Allt jag fått lära mig.

Tara Westover doktorerade i idéhistoria vid universitetet i Cambridge 2014. Detta är hennes debutbok. Här är hennes berättelse om att växa upp i en mormonfamilj helt avskärmad från samhället.

Tara växer upp på en enslig gård, i Utah, berget Buck Peak är deras granne, deras berg. Hon har sex syskon, fyra bröder och en syster. Barnen har aldrig gått i skolan, de är inte registrerade, finns inte, de har alla fötts i hemmet. Modern har haft hemmaundervisning, alla har lärt sig att läsa men mer än så är det inte. Fadern har ett skrotupplag där barnen måste jobba från tidig ålder. Tara tvingas börja när hon är tio år. Det är ingen skillnad på pojke som flicka. Alla måste jobba lika hårt. Det är tungt och smutsigt. Gör någon illa sig, vilket händer hela tiden i det farliga sorterandet av skrot är det inte sjukhus som gäller, det är djävulens påfund, man plåstras om av modern och fadern tar till handpåläggning med tillhörande bibelcitat, sen är det bra. Det är fattigt, många munnar att mätta, på kvällarna läser fadern ur bibeln i timme efter timme. Han är bipolär och tror att världen kommer att gå under inom en snar framtid. Han hamstrar mat, bensin bygger rum under jorden, alla i familjen har en ryggsäck packad under sängen för att fort ta sig upp till gömslena i berget om regering och militär skulle angripa. Maniskt planerar han för jordens undergång då bara hans familj kommer att överleva. Brodern Shawn är våldsam och grym, när Tara kommer upp i tonåren och hennes kropp långsamt förändras börjar han misshandla henne. Han kallar henne för hora och slampa tar stryptag och trycker ner hennes huvud i toaletten, hon är livrädd för honom och hans lynniga humör. Alla ser men ingen gör något, har hon kanske förtjänat att bli slagen. Det börjar hon till slut att tro, förtvivlat. Hon försöker bryta sig loss från familjen. Taras dröm är att få gå i skola, vilket motarbetas av fadern som anser att skolor är djävulens påfund. Hon ger sig inte utan kämpar i smyg med att läsa allt hon kommer över, hon är mycket intelligent och pluggar allt hon kan för att klara högskoleprovet. Hon får hjälp av en av sina bröder som lyckats slita sig loss från familjen och skapat sig ett annat liv. Hon är 17 år gammal när hon för första gången sätter sin fot i en skola och nu börjar hennes mångåriga kamp för att skaffa sig ett annat liv , ett liv bortom gården, våldet, sveken, rigida religiösa trosuppfattningar och familjemedlemmar som tar avstånd. Samtidigt som kärleken till platsen där hon är född, berget, familjen finns där trots allt våld och alla svek, fortfarande drar henne till sig. Hon slits mellan sitt nya liv i den akademiska världen samtidigt som hon bara vill ge upp och flytta tillbaka, anpassa sig efter den dominerande och grymme fadern som hon både älskar och hatar.

En otrolig läsning, vacker och medryckande, berättelsen om en ung människas strävan efter kunskap, om familj, lojalitet och självförverkligande. Boken har hyllats av Barack Obama och Bill Gates bland annat och översatts till trettio olika språk. Jag är så glad över att jag fått möjlighet att läsa den samtidigt som den gör mig väldigt ledsen över Taras öde. Hennes kamp griper ta i mig och jag förundras över hur mycket kan en människa orka och hur präglas man av det man upplevt i barndomen. Den bästa bok jag läst på evigheter.

5/5 i betyg

Monica Gullman