Pia Mariana Raattamaa, Där rinner en älv genom Saivomuotka byHon är född och uppväxt i Tornedalen men bor nu i Hälsingland, är lärare och disputerade 2015 på en avhandling i språkdidaktik.
Det rinner en älv genom Saivomuotkaby, är hennes debutroman. En släktkrönika som spänner över åren 1895-2015. Året är 1895 och Israel är på vandring mot hembygden Saivomuotka, vid den mäktiga älven. På andra sidan ligger Finland. Människorna lever på bröd, ibland utblandat med bark när tiderna är som svårast, torkat kött, fisken man fångar i älven och kokkaffe. Kaffet man dricker, både i sorg och glädje, är livsdrycken för barn som vuxna. Maijas nervklena mor, Inga, hämtas gång på gång till nervsjukhuset i Piteå. De små barnen gör vad de kan för att hjälpa, men man pratar inte om det. Erik-far tiger, går till skogs eller till älven för fisket. Man lär sig att skamtiga. Mor dör på nervsjukhuset. Maija gråter över att hon inte fick ta farväl, det finns inga pengar till att ta hem modern och ge henne en anständig begravning.
Barnen kommer tätt, Maija och Israel får åtta barn, många munnar att mätta. Lille Östen levde bara tre veckor, Maijas sorg är stor. Erik, den förstfödde, får man följa genom hela boken. Han är stor och stark, jobbar i skogen, bygger vägar, flyttar runt men kommer alltid tillbaka, längtan till hemtrakten finns där hela tiden. Han strejkar med de andra skogshuggarna för att få månadslön, slippa ackordjobbet som sliter på männen.
En bok om ett Sverige i förändring. En bok om en släkt och en syskonskara som hela tiden samlas i barndomshemmet, för att hugga i, hjälpa modern Maija, trots att de är utflyttade runt om i landet. En bok om kärlek och respekt för varandra och en underbar bok som jag andlöst läser och ibland med tårar längs min kind.
Pia har ett vackert språk och en underbar förmåga att beskriva landskapets förändringar med årstiderna. Och hela tiden den mäktiga älven som rinner hetsigt i snösmältningen och skådespelet när isen går med ett bröl, ett stilla flöde i sommartid.
Den får 5/5 i betyg.
Monica Gullman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar