Lydia Sandgren, Samlade verk

Lydia Sandgren, foto Emelia

Lydia Sandberg, född 1987, är psykolog och bosatt i Göteborg. Hennes debut Samlade verk är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Den tar oss med till Göteborg där en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt förbereds. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, bokförläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris strax.

"Martin Berg låg på vardagsrumsgolvet med händerna knäppta över magen. Runtomkring honom var högar av papper utspridda. Vid hans huvud fanns en halvfärdig roman, vid hans fötter drivor av tjugofem års samlade servettanteckningar. Höger armbåge snuddade vid en antologi med lovande sextiotalister, den enda bok han någonsin blivit publicerad i. Intill vänster armbåge var flera mindre buntar placerade, var och en hopknuten med snöre och märkt PARIS med rödpenna. Och mellan hans huvud och armbågar, och hans armbågar och fötter, låg papper och åter papper: skrivna med bläck, blyerts, på maskin, med kulspetskorrige- ringar i marginalerna, datorutskrifter med dubbelt radavstånd, kaffefläckiga och skrynkliga, släta och blanka, några hophäftade, vissa sammansatta med gem, andra bara lösa blad. Det var påbörjade noveller, essäer, romansynopsis, flera dramatikförsök, anteckningsböcker med omslag nötta efter ett liv i kavajens innerficka, högar med brev. Han hade flyttat undan soffbordet för att få plats.” 

"Samlade verk" är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.

Sagt om boken

Anders Kapp har läst boken, "Det här är stor litteratur och det är den tredje av de böcker jag läst i år som bör nomineras till Augustpriset". Läs hans recension här.

"Hon är vårens succédebutant i författarvärlden.
När Lydia Sandgren, 33, började skriva ”Samlade verk” för över tio år sedan, hade hon en lite oväntad inspirationskälla.
– Jag var drabbad av Roy Bittans pianospel. I synnerhet på ”Born to run”, som ju utstrålar någon slags vildsint livsglädje, säger hon."

Claes Hylinger, Aftonbladet, läs hela recensionen här.

"Under mina tjugofem år som litteraturkritiker på Aftonbladet har det inte hänt många gånger att jag fått äran att recensera en sensationell debut." Carl-Michael Edenborg, Aftonbladet
"Samlade verk" är helt enkelt en enastående, remarkabel, anmärkningsvärd debut – jag kan faktiskt inte hitta på fler superlativer nu!" Annika Wall, Kristianstadsbladet

"Jag slukade romanen under en helg, som om jag var tolv igen. Sent på söndagskvällen läste jag motvilligt och andlöst det litterärt fulländade slutet. Den natten utspelades alla mina drömmar inne i berättelsens parallella universum." Carl-Michael Edenborg, Aftonbladet

”Lydia Sandgren är debutant men skriver roman som om hon inte gjort annat /…/ håller mig vaken långt efter läggdags /…/ 'Samlade verk' är en perfekt roman att sjunka in i, ett igenkännbart men ändå avlägset universum, en god stunds förflyttning i tid och rum, en som bara kan göras i litteraturen och konsten.” Therese Eriksson, Svenska Dagbladet

"Ja, med denna debut kliver Lydia Sandgren fram som en ny och betydande författare. 'Samlade verk' berikar den svenska romankonsten med extraordinär fiktion. Jag har sällan – för att inte säga aldrig – läst liknande porträtt av manlig vänskap eller dess betydelse för skapandet."
Anna Lundvik, Sydsvenskan

"'Samlade verk'" är en allvarlig och berörande och samtidigt underhållande roman. Den utspelar sig i en tid som delvis är svunnen men ändå inte särskilt avlägsen. Tidsmarkörer finns det gott om. Som "yuppienalle" – ett ord i var mans mun på det glada 1980-talet." Johan Werkmäster, Göteborgs-Posten

Dagens Nyheter Kultur om boken

Jonas Thente i Dagens Nyheter Kultur recenserar boken i DN 31 mars och han tycker den är en ”säck av plågsamheter”. Läs hans recension här.

Åsa Beckman i samma tidning skriver den 20 augusti, "Samlade verk har fått kritikerna att tappa huvudet", Läs hennes inlägg här.

Anders Kapp har läst boken och inläggen ovan om boken. Han skriver "Läste med förundran Åsa Beckmans artikel på DN Kultur idag. Hennes huvudtes kan förenklat summeras: Den svenska kritikerkåren har fel, Lydia Sandgrens debutroman Samlade verk är kass. Det får hon naturligtvis tycka, men det finns flera saker att förundras över. Varför skapar denna bok så mycket känslor? Handlar Åsa Beckmans artikel egentligen om att försvara DN Kulturs udda position? Som en av mycket få skrev DNs Jonas Thente ner boken i sin recension i slutet av mars. Handlar det om huvudstadens förakt mot ”landsorten”, särskilt Göteborg? Det mest försonande Åsa Beckman säger är ”om jag kom från Göteborg hade jag tyckt att det var välkommet att denna så pass litterärt ogestaltade stad äntligen fått en egen roman”. Och varför uttrycker sig bägge så oerhört nedlåtande? Kan det möjligen ha något samband med att de bägge är födda på tidigt 60-tal samtidigt som Lydia Sandgren är född 1987?"

Läs Anders Kapps inlägg här.