måndag 7 september 2020
Monica har läst två höstromaner
Pernilla Ericsson, 300 grader.
En klimatthriller, första delen i en ny serie om polisutredaren, Lilly Hed.
Året är 2023, en grym värmebölja plågar världen. Det brinner på 50 platser i Sverige, temperaturen är konstant 30 grader eller högre. Människor och djur mår dåligt. Polisutredaren Lilly Hed har lämnat sitt jobb hos NOA i Stockholm av privata skäl. Hon har fått en tjänst hos polisen i Nynäshamn, en tjänst hon är alldeles för överkvalificerad för. Men hon behöver en omstart i det lugna idylliska Nynäshamn. Hon hamnar ur askan i elden, redan första arbetsdagen får hon tillsammans med sin nya kollega Katja rycka ut på en husbrand. En person hittas innebränd. Brandmannen Jesper Hansson, styrkeledare vid Nynäshamns brandkår gör en underlig upptäckt vid sin första genomgång av det brandskadade huset. Han tar kontakt med polisen Lilly Hed och berättar för henne vad han upptäckt.
Bränderna fortsätter rasa, fler personer hittas döda, ihjälbrända. Brandkåren är kraftigt underbemannad, alla brandmän kämpar dygnet runt. När en liten flicka 3,5 år försvinner får polisen panik, hon har försvunnit där branden härjar som värst, alla måste ut och leta oavsett, flickan måste hittas. Samtidigt börjar man ana att det är en mordbrännare som går lös. Lilly har verkligen kastats in i en mardröm, samtidigt som hennes förflutna börjar göra sig påmind.
Författaren, beskriver bränderna så skickligt och detaljerat att jag känner hettan och andas in den stickande brandröken. En riktig bladvändare, ett bra och en spännande handling som också får ett rafflande slut när de sista sidorna är lästa. Så proffsigt skriven av författaren som också är ledarskribent på Aftonbladet med inriktning jämställdhets- och klimatfrågor.
Detta är första boken i en serie klimatthrillers, jag kommer definitivt att läsa uppföljaren när den kommer.
Dags för en feelgoodroman igen.
Sofia Ymén, Ett oväntat arv.
Miljön i denna bok är en hästgård som gått i arv i generationer. Madeleine är uppväxt på gården och kan inte tänka sig ett bättre liv än att få driva den vidare. Problemet är att hon är ensam, hennes föräldrar omkom i en bilolycka för ett år sedan. Hennes bror Erik vill helst resa runt med sin häst i Europa och tävla i hoppning. Hästgården går dåligt, hon kämpar, drivs mellan hopp och förtvivlan. Hennes granne hovslagaren Henrik försöker hjälpa henne, hon tar motvilligt emot hans hjälp. Men det var ju han som körde bilen i blixthalkan när hennes föräldrar omkom i bilolyckan. För att ytterligare krångla till det finns det en attraktion dem emellan, som de kämpar mot att inte visa. Så dyker Vera upp, hon är Maddes mormor, de har nästan aldrig träffats. Hon informerar henne om att det är hon som äger hästgården. Maddes föräldrar hade bara arrenderat, nu funderar Vera på att sälja till deras granne, om inte Madde kan vända de röda siffrorna och visa att hon har en handlingsplan för att hennes älskade hästgård ska fortleva. Naturligtvis kommer gamla oförrätter upp till ytan.
Så charmigt och mysigt skriven av författaren. Jag blir väldigt förtjust i karaktärerna, Madde den söta hästälskande tjejen som brinner för sin hästgård. Henrik, hovslagaren, djurvännen som alltid finns där för andra. Tills han en dag sätter ner foten och ryter ifrån. Vera, den bitska, perfekta 70+ kvinnan som innerst inne har ett stort hjärta.
Jag sträckläser boken, vill ju veta hur ska detta sluta? Bra såklart, det är ju en feelgoodroman.
Monica Gullman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar