Bokhandlarn möter Kerstin Bergman, CrimeGarden

 

Foto Andreas Gruvhammar

Kerstin Bergman är född 1970 och levde sina första år på Ekerö utanför Stockholm, en plats som hon nu återvänt till i sin debutdeckare Oskuld och oleander. Just platser är väsentliga för hennes författarskap, bland annat inspirerad av irländska författaren Anthony Quinn som betonar platsens betydelse för berättandet och, den historik som finns inbäddad i landskapet. I hans fall handlar det om gränstrakterna mellan Nordirland och Irland men i Kerstin Bergmans fall blev det barndomens Ekerö i debutromanen.

För henne själv blev det åtta år på Ekerö innan familjen flyttade vidare. Redan då hade hon hunnit bli ett läsande barn. Kulla-Gulla men också de mer spänningsorienterade Kitty-böckerna och Fem-böckerna av Enid Blyton är sådant hon särskilt kommer ihåg från barndomsläsandet. Hennes pappa var mycket förtjust i Maria Lang, och hade alla hennes böcker, de blev också en viktig del i Kerstins läsande som ung.

Resten av uppväxten bodde hon i Sturefors utanför Linköping och det var också på Linköpings universitet som hon började studera efter gymnasiet. Hon läste konstvetenskap och litteraturvetenskap och valde att efter grundutbildningen fortsätta som doktorand i litteraturvetenskap. I samband med forskarstudierna bytte hon till Lunds universitet och Lund har varit hennes bostadsort sedan dess.

– Några av mina doktorandkolleger kom från Växjö och hade kontakter med Smålandsposten. Det ledde fram till att jag fick uppdrag att recensera deckare för den tidningen och recensioner har jag ägnat mig en hel del sedan dess.

Men när hon disputerade 2003 var det på en doktorsavhandling om Lars Gustafssons författarskap och även om hans Historien med hunden från 1993 ibland kallats för en filosofisk deckare är han knappast känd som spänningsförfattare.

– Det var först efter disputationen som jag började specialisera mig mer mot kriminallitteraturen.

Utöver många artiklar, både akademiska och populära har hon givit ut fackböckerna Kriminallitteratur (med S. Kärrholm 2011) och Swedish Crime Fiction (2014), samt varit redaktör för antologin Deckarnas svenska landskap (2014). 2009 blev hon docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet.

2011 blev hon ledamot av Svenska deckarakademin och har i flera år varit dess sekreterare.

2014 lämnade hon universitetet för att satsa på det egna företaget CrimeGarden där hon arbetar med kriminallitteratur på många olika sätt; som föreläsare, moderator, recensent och skribent i andra former. Dessutom åtar hon sig en hel del trädgårdsjobb.

Hon har under åren blivit allt mer intresserad av att också prova på att skriva skönlitterärt och 2019 började hon skriva på det som skulle bli hennes debutbok. Hon ville utgå från en plats och valde barndomens Ekerö dit hon, bortsett från ett kort besök på 90-talet, aldrig återvänt.

– Jag ville bygga väldigt mycket av berättelsen på Ekerö som det var för mig under 70-talet, så det var först rätt långt in i skrivprocessen jag ändå åkte dit. Mycket av boken utspelar sig i nutid så jag behövde se alla de förändringar som inträffat sedan jag var barn.

Debuten har mötts av många mycket positiva recensioner och Kerstin avslöjar att hon har hunnit en bra bit på väg med en uppföljare. Vi kommer att få träffa huvudkaraktären Iris Bure, som lånat en del drag och erfarenheter från författaren, igen. Även denna gång står platsen i centrum, men nu blir det inte Ekerö.

– Min pappa har sina rötter i Dalsland, jag tillbringade mina somrar där som barn och det är dit som Iris kommer att åka i den nya boken.

Denna artikel är hämtad från Kapprakt.se.

Kerstin Bergman har fungerat som moderator under många år hos Svenska Deckarfestivalen. Nu senast i mitten av november där hon intervjuade de flesta av årets deltagande författare. Det här året var hon dessutom en av författarna med sin debutbok Oskuld och oleander. Läs gärna Anders Kapps recension av hennes bok här.

Nu måste vi prata om böcker och dina bokhyllor

* Hur organiserar du din bokhylla? 

Alfabetiskt, men med pocket för sig – då går det in mer. Och trädgårds- och kokböckerna har egna hyllor.

* Vet du hur många böcker du har hemma? 

Cirka 2500 som står framme i hyllorna, plus en massa travar på väg ut och in – och så ett tiotal lådor på vinden… så nej, ingen aning.

* Finns det några pinsamma böcker i din bokhylla? 

Den nästan olästa Proust-samlingen?

* Hur ser du på pappersböcker och digitala böcker? Vad föredrar du? 

Papperböcker är min grej, jag gillar inte att läsa på skärm.

* Vilken/vilka ”klassiker” läser du om och om igen? 

Inga, om jag inte skriver om dem – jag läser helst nya böcker. Stieg Larssons Män som hatar kvinnor tillhör nog de böcker jag läst flest gånger på senare år, men annars leder Lars Gustafssons Austin-romaner från 1990-talet som jag skrev min doktorsavhandling om.

* Finns det någon ”klassiker” som du aldrig kommer att läsa? 

Man ska aldrig säga aldrig.

* Vilken är den senaste riktigt, riktigt bra bok du läste? 

Får jag säga Oskuld och oleander? Jag är väldigt stolt över den. Annars Anders de la Mottes Höstdåd, eller Camilla Grebes Husdjuret.

* Hur långt måste man läsa innan man får ge upp om en bok? 

Någon sida? Det finns alltför många bra böcker för att slösa bort tiden på sådana man inte gillar. Men när man recenserar måste man naturligtvis läsa ända till sista sidan.

* Vad gör du med böcker du inte vill ha kvar? 

Det mesta skänker jag till Erikshjälpen. Recensionsböcker som inte får plats i hyllorna brukar också bli julklappar eller så använder jag dem till vinster när jag håller deckarquiz.

* Vad läser du just nu? 

Tre kvinnor av Lisa Taddeo, jag ville läsa något annat än deckare som omväxling och bad en vän som inte läser deckare tipsa om det bästa han läst i år.

* Den roligaste bok jag läst? 

Lars Gustafssons Historien med hunden – men det beror nog på att jag läst honom så mycket, han är rolig på ett väldigt subtilt sätt som kanske inte alla inser.

* Något alla unga människor borde läsa?

Harry Potter-serien, alla borde få uppleva känslan av att gå in i en riktigt magisk bokvärld och få befinna sig där länge, länge.

* … och vi alla, oavsett ålder

Alla borde läsa Katarina Wennstams Skuggorna. Den säger mycket om hur det egentligen står till med jämställdheten i Sverige, samtidigt som det är en spännande deckare.

* Vad är det för sorts böcker vi behöver just nu? 

I den här eländespandemin tror jag mycket på nostalgi och verklighetsflykt, men annars brukar jag förespråka spännande deckare som tar upp aktuella samhällsfrågor.

* Vad kommer du ihåg av barndomens läsupplevelser, som gav dig hjärtklappning/äventyr/tröst? 

Martha Sandwall-Bergströms Kulla Gulla-serie hade allt, sen älskade jag Kitty-böckerna, men de har inte åldrats väl utan är ganska oläsbara idag. Allt av Maria Gripe, som var en stor favorit. Och Edith Unnerstads Sagor vid dammen är en bok vars stämningar jag fortfarande bär med mig.

* Litterär gestalt jag skulle vilja vara? 

Iris Bure? Annars trivs jag nog bäst med att vara mig själv.

* Vem skulle du vilja skrev ditt livs historia? 

Om den ska skrivas skulle jag nog helst vilja skriva den själv.