Bokhandlarn möter Kristina Appelqvist

Foto: Anna-Lena Ahlström

Det ska anordnas en deckarfestival om Agatha Christie vid Västgöta Universitet. Samma dag som festivalen ska börja dyker en annons upp i lokaltidningen:

"Härmed tillkännages att ett mord kommer att äga rum i Götasalen, fredagen den 1 juni klockan 20.00"

 Det är många som sätter frukostkaffet i halsen när annonsen dyker upp i lokaltidningen. Det är upptakten till Kristina Appelqvists senaste bok, "En giftig skandal".

Så här säger Kristina Appelqvist om sin deckarmiljö:

Den akademiska världen är en fantastisk deckarmiljö! Utifrån kan ett universitet upplevas som slutet och hierarkiskt, väl innanför murarna möts man av en kreativ och dynamisk atmosfär men också av maktlystna, intelligenta och viljestarka människor som ofta är i konflikt med varandra.

Det är också en konservativ miljö. Universiteten förändras inte särskilt mycket över tid och är sig lika oavsett om de ligger i Lund, Stockholm eller Oxford. Universitetsvärlden är därför tacksam att skriva om eftersom många kan känna igen sig.

Jag har jobbat i drygt 14 år inom den akademiska världen och under åren som kommunikationschef på Högskolan i Skövde fick jag idén till min första deckare. Snart förstod jag att uppslagen är oändliga.

Mitt fiktiva lärosäte har jag placerat i Skövde där skildringarna från akademien kombineras med småstadslivet i Skaraborg, en mix som ger mina böcker en speciell feelgoodkänsla – mitt i det vackra Västergötland bland de begåvade forskarna visar sig plötsligt ondskan i form av brutala mord.

En av mina inspirationskällor är Caroline Graham som skrivit böckerna om kommissarie Barnaby som sedan blev den populära tv-serien Morden i Midsomer.

En annan författare som jag känner starkt släktskap med är Dorothy Sayers. Hon är liksom jag prästdotter och skriver till viss del om den akademiska världen. Jag läste henne i unga år och fastnade främst för ”Kamratfesten”, en deckare som utspelar sig i universitetsmiljö i det anrika Oxford. Det är märkligt lätt att känna igen sig trots att det är snart 80 år sedan boken kom ut!

I min första deckarserie valde jag en kvinnlig universitetsrektor som huvudperson. Nu får vi istället följa forskaren Helena Waller. Den akademiska världen är komplex, därför känns det spännande att genom hennes ögon få utforska den ur ett nytt perspektiv. 

Intervju med Kristina Appelqvist

Jenny Lindh på M-magasin skriver att din nya kriminalroman En giftig skandal är ”en alldeles ljuvlig hommage till Agatha Christie”. Hur är ditt eget förhållande till Christie och vad har hon betytt för dig?

Jag sträckläste de flesta av hennes böcker under några somrar när jag var tolv-tretton år och hon blev då en av mina favoritförfattare. Jag tyckte om både miljöerna, tidsandan och de kluriga intrigerna. Sedan dröjde det ganska länge innan jag läste henne igen, men hon har alltid funnits där i bakhuvudet som en viktig förebild utan att jag haft några djupare kunskaper om hennes person. Först när jag läste hennes självbiografi för några år sedan upptäckte jag människan Agatha Christie och jag blev oerhört fascinerad av hennes spännande liv som innehöll så mycket mer än det egna författarskapet. Jag fångades också av hennes värme och humor och av den stora tacksamhet hon kände för det liv som blev hennes.

Det är i år precis hundra år sedan den första Hercule Poirot-romanen kom ut. Varför tror du att Agatha Christies berättelser fortfarande är så älskade världen över?

Jag tror att hon i Hercule Poirot och Miss Marple lyckades skapa två ovanliga och oväntade detektiver som det är lätt att tycka om. Hennes deckare utspelar sig också i intressanta miljöer, både i England och i alla de böcker från olika delar av Mellanöstern. Till dem hämtade hon inspiration från sina många resor i dessa länder tillsammans med sin make, arkeologen Max Mallowan. Att hon är översatt till så många språk och att hennes böcker har filmatiserats och fortfarande spelas in för film och tv bidrar säkert också till att populariteten håller i sig.

Du väver ofta in fascinerande litteraturhistoria i dina böcker. Vad kommer först när du börjar tänka på en ny bok – just det temat eller någon annan del av intrigen?

Det har nog varit lite olika från bok till bok. Men i den här senaste där Agatha Christie är en del av temat så visste jag att jag ville skriva om henne innan jag egentligen hade en aning om hur. Det var när jag funderade på hur jag kunde använda henne som jag kom på hur jag skulle utforma intrigen.

När jag läser pusseldeckare på nytt som jag läst för länge sen händer det ofta att jag inte minns vem som faktiskt var skyldig, åtminstone inte när det gäller Christie, och det känns alldeles utmärkt. Hur tycker du att den perfekta upplösningen i en pusseldeckare ska vara? Finns det till och med en fördel att läsaren kan lyckas glömma bort den efteråt?

Det är så för mig också, att jag inte alltid minns vem som är den skyldige när jag till exempel läser om en bok av Agatha Christie. Den perfekta upplösningen i en pusseldeckare ska förstås överraska läsaren, helst ett par gånger. Och om läsaren trots allt har lyckats gissa rätt på VEM som är den skyldiga så hoppas man som författare att även den läsaren ska bli förvånad när det blir klarlagt VARFÖR mordet eller morden skedde. Jag tycker att det är en fördel om en bok går att återanvända och man kan få samma läsare lika överraskad två gånger.

Vad var mest njutningsfullt under skrivandet av En giftig skandal?

Det var nog den researchresa till Devon i England som jag gjorde under arbetet med boken. Jag reste i Agatha Christies fotspår och började i Torquay där hon är uppvuxen. Där bodde jag på anrika Grand Hotel där Agatha Christie tillbringade sin bröllopsnatt på julafton 1914. Höjdpunkten under resan var besöket i Greenway House, Agatha Christies fantastiska sommarhus som nu är öppet för allmänheten. Det ligger väldigt vackert med utsikt över floden Dart. Här tillbringade Agatha Christie mycket tid tillsammans med sin familj och sina vänner. Jag blev väldigt inspirerad av besöket i hennes hus och lät därför en del av handlingen i boken utspela sig just på Greenway House.

Intervjun med Kristina Appelqvist är saxad från Piratförlagets hemsida.  

 

Nu Kristina Appelqvist måste vi prata om dina böcker och bokhyllor.

* Hur organiserar du din bokhylla?  

Deckarna har jag samlat för sig men allt annat är sorterat i bokstavsordning efter författare.

* Vet du hur många böcker du har hemma? 

Njae … men det är alldeles för många. Vi har byggt ut huset för att få plats med fler bokhyllor …

* Finns det några pinsamma böcker i din bokhylla? 

Det skulle väl i så fall vara boken med den tvetydiga titeln ”Fnask i fördärvet”, som har ett obetalbart omslag med en naken kvinna på en säng och den lockande förklaringen: ”Kvinnan på dyschan var mycket naken, mycket blek … och mycket död!”

* Hur ser du på pappersböcker och digitala böcker? Vad föredrar du? 

Tveklöst pappersböcker. Läser sällan digitala böcker.

* Vilken/vilka ”klassiker” läser du om och om igen? 

Anne på Grönkulla, hela serien. Jag har även läst en del av Agatha Christies böcker ett antal gånger.

* Finns det någon ”klassiker” som du aldrig kommer att läsa? 

Ulysses av James Joyce. Jag läste ett utdrag ur den när jag pluggade litteraturvetenskap. Men hans kända ”inre monolog” kändes rätt seg och flummig och jag har svårt att tro att jag kommer att läsa hela boken någon gång.

* Vilken är den senaste riktigt, riktigt bra bok du läste? 

I somras läste jag om ”Hur ska det gå för Pinnebergs” och ”Ensam i Berlin” av Hans Fallada och båda är fantastiskt bra!

* Hur långt måste man läsa innan man får ge upp om en bok?   

Numera kan jag ge upp ganska snabbt om jag inte fastnar. Livet är för kort för att hinna läsa dåliga böcker, brukar det väl heta.

* Vad gör du med böcker du inte vill ha kvar? 

Jag har väldigt svårt för att göra mig av med böcker, även de dåliga. De brukar bli kvar, men kanske inte i hyllorna utan lagrade i vår stora lada.

* Vad läser du just nu? 

Jag har nyligen avslutat Kerstin Bergmans debutdeckare ”Oskuld och Oleander.”

* Den roligaste bok jag läst? 

Oj … omöjligt att svara på. Men när jag var tonåring gapskrattade jag åt Lotta-böckerna av Merri Vik, och jag skrattade högt när jag läste Agatha Christies självbiografi för några år sedan.

* En bok alla unga människor borde läsa? 

Anne på Grönkulla, Karlsson på taket och Tordyveln flyger i skymningen.

* … och vi alla, oavsett ålder?

 Bibeln har väl det mesta.

* Vad är det för sorts böcker vi behöver just nu? 

Roliga böcker som får oss att skratta och böcker som ger oss hopp och framtidstro. Inga undergångsskildringar.

* Vad kommer du ihåg av barndomars läsupplevelser, som gav dig hjärtklappning/äventyr/tröst? 

Jag minns underbara läsupplevelser när jag sträckläste Fem-böckerna, Lotta-böckerna, Kulla-Gulla och Pollyanna. I högstadiet läste jag ”Stjärnorna blicka ned” av A.J Cronin. Den handlar om en ung man som återkommer som läkare till kolgruvestaden där han är uppvuxen och den blev en sådan där läs-knockdown som jag fortfarande tänker på ibland.

* Litterär gestalt jag skulle vilja vara? 

Det var svårt … Madicken kanske.

* Vem skulle du vilja skrev ditt livs historia? 

Den vill jag skriva själv.