måndag 21 maj 2018

Björn Persson, Tiden läker alla sår


Monica Gullman har läst
Björn Persson, Tiden läker alla sår

Boken är del fyra i serien som utspelar sig i staden mellan de två bergen.

Att läsa Björn Perssons böcker är som att sitta på ett skenande höghastighetståg. Det gäller att hålla i sig och hänga med i svängarna.  Galenskaperna och våldet avlöser varandra, jag skrattar och förfäras sida upp och sida ner. Hans karaktärer har verkligen fastnat jag kommer att sakna dem när det inte kommer fler böcker i serien, (som Björn Persson säger).

Den timide kriminalpolisen Stig (Stickan) Elofsson, som inte gör så mycket väsen av sig men är smart och analytisk. Han har blivit omplacerad till länets Cold Case avdelning  Hans kollega, Bo Nilsson, lite lat, men när det blir allvar är han på topp och kör igång i ett rasande tempo. Hans humör ställer till det för honom, särskilt när ”finkriminalarna” från huvudstaden kommer och lägger sig i hur landsortspolisen arbetar. (Stockholmsjävlarna, skriker Bo Nilsson)

Journalisten, Lenny Eriksson, (tjocksmocken) arbetar på nåder på Extrabladet, stans nuförtiden enda tidning. En rundlagd liten man som är en fena på att nosa sig till allt som händer i staden mellan bergen, och har ett rejält kvinnotycke till allas förvåning. Naturligtvis börjar det med ett mord, en blond kvinna blir skjuten till döds under en rundvandring på en av stadens fabriker. ett politikermord konstaterar man.

Det är burleskt och knasigt, svordomarna duggar tätt. Underhållningsfaktorn är hög. Många lösa trådar, vilka författaren på ett mirakulöst sätt knyter ihop i slutet av boken

Monica Gullman
Vängåvans kulturtant

Anders Roslund, Tre timmar.


Monica Gullman har läst 
Anders Roslund, Tre timmar.

Tre timmar är den fristående fortsättningen på Tre sekunder och Tre minuter, som han skrivit tillsammans med den nu bortgångne Börge Hellström.

Ander Roslund skriver i slutkommentarerna i boken att grunden i en spänningsroman är att det finns en kriminalkommissarie (Ewert Grens) och en grovt kriminell person och gärna infiltratör (Piet Hoffman). Dessa har varit huvudkaraktärer i de två tidigare böckerna i serien.

Boken börjar med att man hittar ett lik för mycket på stans bårhus. Ewert Grens kallas till platsen. Nästa dag hittar man ytterligare ett lik och spåren leder till en låst container i Värtahamnen i Stockholm. När den öppnas hittar man 67 döda kroppar. När kropparna och kläderna undersökts hittas en avancerad mobiltelefon insydd i fodret på en jacka, ett av fingeravtrycken på mobilen visar sig vara Piet Hoffmans. Ewert Grens måste hitta Piet Hoffman och få en förklaring varför hans fingeravtryck finns på en mobil hos en död flykting. Men Piet Hoffman befinner sig på en annan kontinent i Västafrika där hans arbete är att skydda matkonvojer mot överfall, konvojer som ska ta sig till svältande människor på flykt. Ewert Grens reser till Niamey i Västafrika för att hitta Piet Hoffman och få honom att genom vädjan och hot infiltrera flyktingligorna som tjänar stora pengar på människor i nöd - och det måste gå fort.

Vissa delar i boken får jag stålsätta mig för att orka läsa. Flyktingarnas liv från Västafrika till ett tryggare liv i Europa som Tyskland och Sverige. De jobbar och sparar i flera år för att få ihop pengar till en plats på en ranglig båt, överfyllda flottar och till slut en låst container utan vare sig vatten eller mat. Packade på varandra.

Så skickligt skrivet av Anders Roslund. Boken är minst lika bra som de två tidigare i serien. Berörande och stark. Tre timmar är skillnaden mellan liv och död. Vad jag förstår av sluttexten kommer det två böcker till så småningom i serien, det ser jag fram emot.

Den får 5/5 i betyg av mig för temat och de två huvudkaraktärerna, Ewert Grens och Piet Hoffman.

Monica Gullman Vängåvans kulturtant


torsdag 17 maj 2018

Niklas Natt och Dag, 1793

Niklas Natt och Dag,  Foto Gabriel Liljevall

Bellman noir i makaber historisk mordhistoria

Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.

Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.

Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.

Ur fyra berättarperspektiv klär Niklas Natt och Dag av den sen-gustavianska tiden dess prakt och ståtlighet, och avtäcker en era av kött och blod, nöd och förtvivlan, men också förhoppningar och den vilja till förändring som sått fröna till vårt eget samhälle.

1793 är Bellman noir, en beckmörk sentida ättling till Drottningens juvelsmycke och ett knytnävsslag mot den idylliserade bilden av svenskt 1700-tal.

Niklas Natt och Dag, var chefredaktör för tidskriften Slitz mellan oktober 2006 och oktober 2008, då han övergick till frilansverksamhet. Niklas är multiinstrumentalist och spelar förutom gitarr, även nyckelharpa, munspel, mandolin, mungiga och shakuhachi (japansk bambuflöjt). Han bokdebuterade 2017 med romanen 1793.

Recensioner

Jag har läst boken, sent omsider när den dök upp i min stapel av böcker att läsa.


1700-talet förknippar man gärna med krinoliner, rokoko och sirliga förgyllda möbler. Men under ytan var detta århundrade så mycket mer - smuts, fylleri, snusk, cynism, fattigdom och sjukdomar.

Ett svåridentifierat lik, en torso, flyter upp år 1793 i Stockholms avträde, Fatburen. En svårt lungsjuk och en fyllkaja, döende och stympade, engagerar sig i att ta reda på sanningen om vad som hänt.

Romanen är uppdelad i fyra avdelningen som belyser vad som hänt från olika håll. Ett genialiskt berättartrick som gör att boken blir en bladvändare. Förutom huvdpersonerna, Cecil Winge och palten Mickel Cardell, dyker hororna, alkisarna, paltarna, arroganta ämbetsmän, vämjeliga adelsmän och försupna präster upp.

Lysande miljöbeskrivning, otäck samhällsskildring och nästan outhärdligt dyster. Men mitt i allt detta dyker ibland en strimma hopp om mänsklighet och ömhet för att på nästa blad försvinna ned i smutsen.

Den här romanen gör ont. Men det ska den för att vi ska inse att världen trots allt har blivit bättre.

Boken får 5 av 5 i betyg.

Lennart Bergström



”Jag rekommenderar den starkt. En märkvärdigt bra bok. Till att börja med väldigt bra tidsskildring och sedan väldigt välskriven.”
/Leif GW Persson

”Det här är en spännande, otäck, smart och vacker historia. Att läsa den är en liten present.”
/Fredrik Backman

”Den ÄR bra. Ruggigt bra faktiskt.”
/Malin Persson Giolito

"En högst imponerande debut ... Lysande miljöskildringar och otäck samhällsskildring, perfekt balans mellan tidstypiska uttryck och nutida berättarteknik."
/Dagens Nyheter

"... snart är jag förtrollad och läser allt ivrigare. 1793 är en bladvändare ... Om du faller i tårar då och då är det inget att skämmas över: den här romanen ska göra ont. Och kanske finns det i Niklas Natt och Dags briljanta debut rentav en sens moral: det som föddes ur denna ståndssamhällets apokalyps var något bättre: demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter. Det var helt enkelt inte bättre förr." /Aftonbladet

”Han manar skickligt fram de suggestiva stämningarna i huvudstadens gränder … Jag läser gärna Niklas Natt och Dags historia om 1794 också.” Sundvalls Tidning

"Årets svenska debutant? Styrkan i berättandet är kopplingen mellan gamla uttryck och ord och ett modernt sätt att förpacka det hela på. Jag är djupt imponerad."
/Mariestads Tidning

"Som miljöskildring är 1793 enastående suggestiv och livfull. Personskildringen är enklare men tillräckligt uttrycksfull får att helheten skall bli slagkraftig. Författarens skräckfyllda skildring av våldet väjer inte för ett grymt detaljarbete utan att hamna i det spekulativa. 1793 är en rakt igenom välformulerad, slagkraftig text, som helt fångar läsaren genom den omfångsrika romanen. Det är en underhållande skräckhistoria som vilar tryggt på en svunnen verklighet."
/BTJ

"Höglitterär historisk spänning. 'Samhällets olycksbarn' möter 'När lammen tystnar' ungefär. ... det bästa jag läst i genren sedan Tom Rob Smiths fantastiska Stalinrysare 'Barn 44"'."
/Johan Zillén, Bokboxen

måndag 14 maj 2018

Elsa Beskows böcker i nytryck

Vi är så glada att Bonnier Carlsen har gett ut Elsa Beskows böcker i nytryck. Vem kommer inte ihåg Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin? Nu fyller tanterna 100 år!



onsdag 9 maj 2018

Björn Ranelid, Fantastiska kvinnor i vattentornet


Ingrid Anker växer upp i en av nödbostäderna i det ombyggda vattentornet på Kirseberg i Malmö. Där bor en brokig samling människor -- hederliga och kriminella, stökiga och skötsamma -- och det är inte många steg mellan himmel och helvete i de små lägenheterna. Hon blir vän för livet med Stella och med Olga som flytt från revolutionens Ryssland. Ingrid utbildar sig till servitris och får plats på restaurant Savoy. Där träffar hon en betydligt äldre man, som blir far till hennes barn. Men de flyttar inte ihop, utan Ingrid fortsätter att bo i vattentornet. Först när sonen är vuxen och mannen är död flyttar hon med vännerna Stella och Olga till den fina villan i Fridhem som hon ärvt av sin man.

Under åren har Ingrid utvecklat ett särskilt sinne för liv och död; hon kan ofta känna i förväg vad som ska ske. Och på ålderns höst tar hon kontakt med en författare som har haft liknande upplevelser. Han var kamrat med Stellas son John och de har mötts många år tidigare. Ingrid Ankers och hans liv blir till två linser som glider över, under och i varandra.

I romanen Fantastiska kvinnor i vattentornet är Björn Ranelid tillbaka med en berättelse från det Malmö han älskar och har lärt sina läsare att älska. Det är ett vittnesmål som tänjer på gränserna för vad naturvetenskapen kan förstå.


Boken utkommer 2018-09-18


måndag 7 maj 2018

Monica Gullman har läst tre av vårens romaner



Agnes Lidbeck, Förlåten

Agnes Lidbäck fick fina recensioner för sin debutbok, Finna sig, som kom 2017.

Förlåten är en roman om förlust, syskonskap och våra brister att förstå varandra. Ellen och Marie är systrar, som har sporadisk kontakt med pliktskyldiga telefonsamtal då och då. Marie är ensamstående mamma till sonen Dag, tre år. Hon arbetar inom äldrevården. Ellen jobbar med IT och reser runt i världen, ständigt uppkopplad. Så dör deras pappa och huset på ön där de växt upp måste städas ut och säljas. Motvilligt måste de nu ta tag i detta. Minnena från uppväxten, som ligger där och gnager, väcks till liv vare sig de vill det eller ej. Maria hanterar det med att gråta och dricker för mycket vin, Ellen tokstädar men på något sätt måste de reda ut det traumatiska från uppväxten och gå vidare.

4/5 i betyg




Nina Lykke, Nej och åter nej

Nina Lykke är en norsk författare som nu har fått sin första roman översatt till svenska.

Ingrid är gift med Jan, sönerna är stor och räknas nu som unga vuxna, men bor fortfarande hemma. De är lata och bortskämda med den markservice de motvilligt får av sina föräldrar. Ingrid är lärare men har sakta tappat motivationen och lusten i sitt arbete. Allt går på slentrian, så även äktenskapet.

Hon tänker, är det här allt? När åren rinner ifrån henne. Jan däremot har blivit befordrad till departementschef och jobbar mycket. Han har också börjar drömma om den femton år yngre kollegan Hanna, som är ute i svängen och har haft många relationer. Nu börjar längtan efter ett riktigt förhållande och tanken på att bli mamma pocka på. Hon kastar sina blickar på Jan som nu är hennes chef. Att han är gift har mindre betydelse. Så tar boken fart, otrohet, lögner, svek.

Nina Lykke skriver träffsäkert och underhållande om medelålderns medelklass och deras problem med kärleken, drifter och meningen med livet. ”Här finns allt, det är skarpt, roligt och schvungigt”, skriver författaren Johanna Lindbäck i en recension. Jag håller med till fullo.

4/5 i betyg



Anna Fredriksson, Mellan himmel och hav

Anna Fredriksson har gett ut fem romaner som alla fått fina recensioner. Hennes nya bok, Mellan himmel och hav, (Pensionat Pomona) är del ett i en trilogi. Det är en drabbande roman om tre generationer kvinnor, familjehemligheter och modet att gå sin egen väg. Sallys mamma överger henne när hon är tre år, hon växer upp hos sin pappa. Sally överger sin dotter Josefin när hon är ung men hon får ett ultimatum från sin sambo, ungen eller mig? Hon väljer sambon av rädsla att bli ensam något hon kommer att ångra resten av livet. Josefines kontakt med dottern blir bara sporadisk. En dag får hon ärva ett stort släkthus i barndomens sommarparadis Kivik. Det är där dottern Josefin bor, mitt ute på landsbygden, och Sally bestämmer sig för att lämna allt och flytta till Österlen för att försöka försonas med dottern. Hon känner att nu får hon en chans att försonas med sin dotter. Sedan visar det sig att Sallys mamma, Vanja, som lämnade henne som treåring också bor på Österlen.

En gripande roman om skuld och svek och att orka försöka rätta till, be om förlåtelse och bli förlåten.

Anna Fredriksson är mästare på att skildra detta i sina relationsromaner. Jag har läst dem alla.

4/5 i betyg

Monica Gullman Vängåvans kulturtant

måndag 30 april 2018

Björn Persson, Tiden läker alla spår






Det är vår i luften i den mellannorrländska staden och det har gått bra precis 30 år sedan den då 18-årige Albin Moström försvann efter en utekväll. Den alltmer slitne kriminalinspektören Stig Elofsson har blivit omplacerad till länets Cold Case-avdelning och går igenom gamla fall för att fördriva tiden till en nära förestående pensionering, när han finner ett tidigare okänt brev. Den rasistiske fabriksarbetaren och Sverigedemokraten Michael Bäll förnekar sig inte och hamnar i centrum när landets kvinnliga ekonomiminister gör ett ödesdigert besök på pappersbruket där han jobbar, vilket tvingar den vikarierande tidningsreportern Lenny Eriksson att motvilligt hjälpa sin gamla kollega. Och vilken illvillig person är det som ger sig på kriminalinspektör Bo Nilssons käraste ägodel? Frågan som väcks när allt ställts på sin spets är – om tiden läker alla sår?

Björn Perssons kriminalserie går i mål
Efter ett två år långt uppehåll återkommer Björn Persson med "Tiden läker alla sår" som är den fjärde och avslutande delen av hans årstidsbaserade kriminalromaner som utspelar sig i den Mellannorrländska stad, som så mycket påminner om Sundsvall.

Alexander Cavalieratos, Släpp ingen jävel över bron


Stockholm vintern 1939. Andra världskriget kastar sina skuggor över Sverige. Karl är en ung kommunist från landsbygden som kommit till stan för att bli någon. När Sovjet anfaller Finland vacklar han i sin politiska övertygelse. Han förälskar sig i Viola, en hemlighetsfull student som är förlovad med den tjugo år äldre direktören Sixten Elmroth.

I det hårdnande antikommunistiska samhällsklimatet behöver Karl fly gamla obekväma vänner, och Viola måste hindra att det förflutna kommer ikapp henne och avslöjas. Så försvinner Karl plötsligt, och Viola tvingas riskera allt för att rädda honom.

Släpp ingen jävel över bron är en episk roman om ett Sverige i beredskap; om kärlek och krig och alla de hemligheter en människa tvingas leva med.


Recensioner
"Det är - inte minst för en debutant - osedvanligt imponerande." 
Crister Enander, Sundsvalls Tidning

"Faktiskt är handlingen spännande, Cavalieratos kan sitt hantverk och förser inspirerat läsarna med alla de ingredienser som hör genren till: polisförhör, spektakulära rymningar, folk som skuggar varandra till fots och ombord på krängande spårvagnar, vapen som byter ägare, nattliga uppgörelser bland vedtravarna på Skeppsbron, rättsläkare och obduktionsprotokoll. Utöver den rafflande intrigen är det främst tids- och lokalfärgen man fäster sig vid. Cavalieratos är en förbluffande skicklig ciceron som rör sig hemvant både i påvra arbetarstadsdelar och i de burgna salonger där samhällets stöttepelare tänder sina cigarrer. ... När det är som bäst uppstår ett sound som skulle kunna kallas Fogelström noir."
 Jens Christian Brandt, Dagens Nyheter

Lena Andersson, Sveas son


Monica Gullman har läst Lena Anderssons senaste roman, som handlar om tre generationer och hur det svenska folkhemmet byggdes upp.

Svea Svensson föddes i början av 1900 talet. Ett av hennes tidiga minnen är när hon är sju år, fadern Johannes ska emigrera till Amerika för att skapa sig ett bättre liv. Svea står vid grinden och håller så hårt i spjälorna med sin lilla hand att fingrarna vitnar. Fadern vinkar hejdå och går sin väg, han har lovat att när han kommit på plats i Amerika ska han skicka efter sina barn Svea och Sven. Så blir det aldrig och det får sin förklaring i boken. Barnen växer upp hos sin mormor Helena.

Svea får arbete som hushållerska och brodern Sven blir murare. Hon gifter sig med Gunnar Johansson som har ett litet åkeri och hon får det bättre ställt. Ragnar Johansson föds år noll, eller 1932 som författaren skriver i boken. En man utan sprickor men med en stor kluvenhet. Det är han som är och blir det svenska folkhemmet och den person som boken följer genom livet. Ragnar tycker om att arbeta med händerna. Han utbildar sig till möbelsnickare och får sitt gesällbrev men inser att konkurrensen blir för tuff i det yrket och Ragnar är väldigt rädd för att misslyckas. Han sadlar om till slöjdlärare. Det är lugnt och tryggt. Trygghet är viktigt för Ragnar. Han är noggrann i allt han gör, ordning och reda är hans ledmotiv, idrott är bra för människan. Det att ha mål är något han inpräntar i sina barn så småningom. Utan mål blir livet tomt och innehållslöst.

Ragnar är ingen lätt människa att leva med. Han träffar Elisabeth som är hans raka motsats, en social människa som lever efter devisen att det hon inte förstår lägger hon ingen energi på. Ragnars rättrådighet ställer till det för dem då och då. Så fortsätter romanen om modern Svea, Ragnar, hustrun Elisabeth och deras två barn.

Jag fängslas av Lena Anderssons språk och berättarkonst, hur hon i boken väver in verkliga händelser under 1900-talet, hur folkhemmet utvecklades och människor fick det bättre.

Jag ger boken 5/5 i betyg

Lena Andersson var gäst på Bokens afton den 23 april. Det var så intressant och roligt att lyssna på henne när hon berättar om sitt författarskap och den nya boken. Hon har skrivit sju romaner och många av hennes krönikor finns i bokform. Hennes roman, Egenmäktigt förfarande, fick Augustpriset 2013. Hon säger att hon aldrig gör research, det blir för konstruerat. Hennes karaktärer kommer till genom självupplevda händelser och människor i hennes närhet. Några av hennes tidigare romaner är inte kärleksromaner utan romaner om kärlek, vilket är en väsentlig skillnad, säger hon.

Monica

onsdag 25 april 2018

Peter May, Coffin road



Boken börjar med att en man spolas upp på en strand, nedkyld – och har tappat minnet. Det är en smart start på en intrig; mannen anar att något fruktansvärt har hänt men vet inte vad och minns inte vem han är. Snart får han ett namn av en förbipasserande dam och hittar till det som måste vara hans hus på ön Harris. Pusslet börjar sakta läggas, men det är något som inte stämmer. Den identitet han fått av grannen verkar inte vara riktig. Så börjar jakten på hans riktiga identitet. Ett mord inträffar som han blir misstänkt för. Kriminalinspektören George Cann, som utreder mordet, är något på spåren, men vet inte vad han ska tro om den okände mannens berättelse.

May bygger sin historia kring forskning om bin och deras betydelse för mänskligheten – boken är till och med tillägnad världens bin. Mannen utan minne är på något sätt inblandad i detta, men försöken att förstå leder honom bara djupare in i något som uppenbarligen är livsfarligt.

Det är en bok som är svår att lägga ifrån sig och jag ger den 4 av 5 som betyg.

Lennart Bergström
Bokhandlare