måndag 20 november 2017

Katarina Vikström, Hanteras varsamt



Monica Gullman har läst Katarina Vikströms senaste bok.

Jag läser sakta och njuter av det fina språket. Jag hummar, ler, igenkänningsfaktorn är stor. Klumpen i halsen, tillkortakommanden och att inte räcka till, inte duga men ändå känslan av att jag gör så gott jag kan efter min egen förmåga är en del av mig precis som Katarinas i boken.

Så blixtrar texten till, och jag tänker, Ojdå! så bra skrivet.

Breven till mormor Berta och första barnbarnet Tyra, det skiljer 100 år emellan dem. Breven återkommer i boken, tänkvärda funderingar om det liv som varit (Berta) och det liv som Tyra har framför sig.

Kärleken till de sina genomsyrar texterna. Den demente fadern, barnen och barnbarnen, den fyrbente vännen som börjar bli gammal.

Katarina Vikström är journalist och krönikör på Sundsvalls Tidning och Mittmedia. Hon har tidigare gett ut krönikesamlingen "Ömtåligt Gods".

Må du fortsätta skriva på ditt varsamma språk Katarina, så ska jag fortsätta läsa ALLA dina texter.

Den får 5/5 i betyg av mig.

Monica Gullman Vängåvans kulturtant

Olof Wretling, Fem vintrar och en sommar



"Allt började då Olof fyllde 40 och bestämde sig för att begära ut sin patientjournal. Han såg framför sig att det skulle komma några A4 men istället började stora bruna vadderade kuvert dimpa ned i brevlådan. Från Majornas Vårdcentral i Göteborg ringde de och undrade om han verkligen ville ha alla journaler utskrivna. Och jo, det ville han ...". 

Så blev det en bok och en turne som Olof Wretling är ute på under 2017 , läs mer här.


–​ Jag hade aldrig kunnat drömma om att mina diagnoser skulle bli så populära. Nu fattas det bara att jag får vara med i ’Fråga doktorn’, en dröm för alla oss hypokondriker, hälsar Olof Wretling.

Olof Wretlings blandning av komik och tragik har givit honom en position som en av våra mest hyllade komiker. Efter hans sommarprat 2011 om sorgen efter pappans död och kampen för att finna sin egen väg i livet har han fem gånger röstats fram som lyssnarnas favorit till att vinterprata. I Fem vintrar och en sommar samlas de självutlämnande och komiska berättelserna till en skildring om sorg, drömmar och konsten att våga misslyckas.


Anette Dinnetz, Pia Niemi, Stina och Olla


Om Stina, Olle och Orva.r Det jag ska berätta, det hände på den tiden då man körde med hästar på åkrarna. Då fanns det nästa inga bilar, men några traktorer kunde man få syn på ibland. Huvudpersonen i boken är Stina. Hon är en mycket bestämd och självständig dam på 6 år. Stina bor utanför ett litet samhälle som heter Rimbo. Där bor hon tillsammans med sin mamma och pappa. Hon har en stor lurvig hund. Orvar heter han. Stina bor i ett litet hus nere vid sjön. Vid huset finns det två hus till. Det ena är hönshuset. Där bor det tio höns och en tupp. På den andra sidan det stora huset ligger det ett lider. Där står cyklar, skidor, kärror och spadar, ja allt det där som man har i ett förråd. Så finns det förstås också ett dass. För man har nämligen ingen toalett inne i bostadshuset, där man kan dra i ett snöre eller trycka på en knapp. Om man skulle bajsa fick man gå ut, och på natten hade man en liten potta. Stinas pappa jobbar i skogen och mamman arbetar i hemmet, sköter hönsen och syr gardiner åt en fin affär i Stockholm. Stina har en vän som hon älskar nästan lika mycket som sin familj. Hennes vän heter Olle. Han är också 6 år. Olle bor på berget ovanför Stinas hus. Han bor i ett större hus för han har en mycket större familj. Olle har ingen hund, ingen katt och inga höns. Men han har ett par syskon. De heter Viktor och Elenor och är så gamla att de har börjat skolan. I byn finns en bonde som har en häst. Hästen är stor och svart och har tofsar på fötterna. Han heter Svarten. Bonden har också en traktor. Den är grå och kallas för Grållen. Alla bor de i en liten by som ligger en liten bit utanför Rimbo. Det är ett litet samhälle som ligger några mil utanför Norrtälje.

Anette Dinnetz bor i Stockholm men Pia Niemi, som illustrerat boken, bor i Sundsvall.

Björn Berge, Flimrande bilder


Björn Berge är en man med lång erfarenhet av produktion med svenska dokumentärer och många år som filmare åt SVT och TV4. Han har en spännande historia att berätta och dessutom skriver han underhållande och träffsäkert om sina möten med kända och okända. Han är inte bara en bra filmare utan också bra på att dramatisera. De senaste åren har han producerat filmer som den om Frida Steénhoff och filmen om Sundsvallsbranden. Lagom till bokpremiären kommer också hans senaste film. En film om en bortglömd del av Jämtlands historia. "När Jämtland blev en destination". Teatermannen och programledaren i radio, Lars T Johansson, avslutar baksidestexten till boken med orden: "Tro nu bara inte att denna bok är någon slags epilog. Nej han vandrar vidare med outsinlig energi – han är ju fotograf." Vilket härmed bevisats. Björn Berges bok heter "Flimrande bilder – tillrättalagda av Björn Berge."

Liza-Maria Norlin, Pascal Brisson, Mod att leda med värderingar


Är du en ledare idag eller har förhoppningar om att bli det så är den här boken både ett konkret verktyg men också en öppnare för att tänka nytt, hållbart och framgångsrikt. Är du nyfiken på värderingar och dess fundamentala betydelse för ledarskap på alla nivåer då ger boken dig en djup förståelse för detta både i praktik och teori. Eller vill du vara en förändringsagent och samskapa för en bättre framtid, ja då är det bara att börja läsa!

Boken handlar om att ha modet att leda genom att implementera gemensamma värderingar och aktivt jobba för dem. Den handlar om att ha modet att aldrig sluta göra just detta. Boken inbjuder dig till ett samtal med författaren där du får möta rektor Pascal Brisson (Internationella Engelska Skolan Sundsvall) och på ett nära sätt ta del av hans ledarskap. Du guidas samtidigt genom styr- och ledningsmodellen MBV och introduceras till professor Simon L. Dolans livsverk om ett hållbart ledarskap för idag och framtiden. — Jag älskar värderingar för de har spelat en betydande roll för mig i hela mitt liv. I hur jag är uppväxt och fostrad att se på människor och världen; under mina skolår på flera olika skolor i Sverige och Europa; vid Universitetet då jag studerade språk och litteratur; som lärare i viljan att motivera, lära och stödja unga människor; som politiker på lokal, regional och nationell nivå; och kanske mest av allt som förälder och i mina relationer med andra människor.

Mina värderingar har under de senaste åren skapat en frustration hos mig som jag nu bestämt mig för att göra något åt. Följ med mig in i ett samtal med rektor Pascal Brisson och Managing by Values!

Liza-Maria Norlin, författare

Jan och Maria Berglin; Kaos är granne med Bjällermalms


I över tre decennier har Jan och Maria Berglin skildrat samtiden med sin starkt inkännande humor. Deras dråpliga beskrivningar av ett Sverige i full färd med att försöka framstå som någonting annat, lite bättre, lite snyggare, lite mer rumsrent, visar våra mänskliga tillkortakommanden och skröpligheter i smärtsam blixtbelysning.

I Kaos är granne med Bjällermalms har de samlat en ny årgång av fyrrutingar och ensidesteckningar, dagsfärsk humor som aldrig blir inaktuell.

"Här blandas högt med lågt; lärda citat och referenser från Havamal, Horatius och
Dagerman samsas med dagsaktuella diskussioner om Nobelpris, kriminallitet och Heidi Klums pojkvänner. Denna årgång av Berglins är liksom tidigare utgåvor oemotståndligt tänkvärd och vidsynt.
" Jörgen Hammenskog, BTJ



Serier från andra våningen, är Jan och Maria Berglins album 2016.

Han kisar mot mig: ”Är inte det ett slags plagiat?”
”Lägg av!” säger jag. ”Möjligtvis en sorts hommage. Dessutom rena rama sanningen! Vi sitter ju på andra våningen och skapar våra serier! Inget kunde vara mer rätt än att kalla dem Serier från andra våningen.”
För vi sitter ju där, blickar då och då ut genom fönstret. Kikar ned på menigheten, som man sa förr. Nedanför vårt hus breder stadens koloniträdgårdar ut sig. Små stugor med underlig fason som blivit påbyggda och ombyggda i mer än hundra år. Sommarhalvåret hör man folk hojta till varandra över staketen. Ömsom kvittrande, ömsom klagande. Vintertid är det tyst.
”Ja, men det är ju liksom vår position! Vi kikar ut härifrån och kommenterar. Det är vårt jobb!”
Medkänslighet, medlöperi, medmänsklighet, medelklasstillhörighet.
”Jag säger inte att det är en spännande eller omvälvande utsikt. Men något slags insikt om samhällstillståndet får man när man studerar människan också i det lilla perspektivet.”

Serier från andra våningen Inte tredje eller fjärde.


Jan och Maria Berglins Det sista rotavdraget kom ut 2015. Det är så mycket man inte hinner med. Vetenskapen går framåt, samtidigt som ekonomin går bakåt. Nya regler och lagar införs som man inte har riktig koll på. Får man verkligen inte göra ett rotavdrag hos tandläkaren? Det heter ju avdrag för ”reparation och underhåll samt om- och tillbyggnad”.




Många undrar också om det allra sista rotavdraget man får göra, är för själva gravsättningen. Finns det någon som ser till att man får göra alla avdrag man har rätt till efter döden?

Ja, för alla er som har liknande frågor, finns nu ett alldeles nytt material att tillgå. ”Det sista rotavdraget” är en pedagogisk seriebok med fylligt innehåll och många intressanta observationer. Den kanske inte ger några enkla svar, men den ställer heller inga enkla frågor.



Jan Berglin, är en mycket populär serietecknare, som bland annat gett upphov till de satiriska serierna Berglins och Far och jag.

Jan Berglin bor i Gävle. Han brukar betecknas som samtidsskildrare i serieform och har framför allt blivit uppskattad för dråpliga kommentarer kring vardagslivets situationer. Ett annat typiskt inslag i Berglins serier är skildringar av skolvärlden, lärare och akademiker i allmänhet i humoristisk och satirisk form.

Jan Berglin

I samband med sina studier debuterade han 1985 som serietecknare i studenttidningen Ergo, där han fortfarande medverkar. Hans serier i Ergo blev mycket uppskattade av Uppsalastudenterna vilket ledde till att Svenska Dagbladet fick upp ögonen för Berglins produktion. Svenska Dagbladet publicerade sin första Berglin-serie 4 januari 1995. Hans serier kan också ses i tidningar som Arbetarbladet, Arbetaren, Ingenjören, Kommunalarbetaren och i serietidningen Larson!.

Jan Berglin samarbetar med sin fru Maria Berglin med både uppslag till sina teckningar och utformningen av dem, vilket har lett till att serien i Svenska Dagbladet har bytt namn från Berglin till Berglins.

Uppslag i Sundsvalls Tidning, 29 augusti 2015


Hanna Lindberg, Sthlm grotesque


Guldkocken är galan för alla som räknas i Stockholms krogvärld - och journalisten Solveig Berg är på plats. Men kvällen slutar i kaos. Hennes chefredaktör blir skjuten av en okänd gärningsman.

Polisen leds in på ett villospår och Solveig tvingas ut på en farlig jakt på sanningen. Hon konfronteras med mörka krafter i lyxkrogarnas slutna rum. Ju djupare hon gräver, desto farligare blir det.

Skandalfotografen Lennie Lee är tillbaka i Stockholm efter att ha varit borta i tre år. Han befinner sig på botten, men får en oväntad chans att återta sin förlorade plats i rampljuset - om han spelar spelet rätt.

STHLM Grotesque är en fristående fortsättning på STHLM Confidential, Hanna Lindbergs internationellt uppmärksammade debut. Arenan är denna gång den glittriga krogvärlden där jakten på status överskuggar allt. Det är en modern thriller om att fly sitt förflutna för att bli någon annan i ett samtida Stockholm.

Mikael Rickfors, Inte bara vingar för pengarna



Mikael Rickfors är ett legendariskt namn inom svensk pop och rock. Inte bara för hans roll som sångare i The Hollies på sjuttiotalet, eller hans klassiska åttiotalshymn Vingar, utan som en av landets bästa rocksångare någonsin. Här skildrar han tillsammans med författaren Caroline Grimwalker sin resa, från pojkrummet där han satt med örat tryckt mot pappas radio, lyssnade på Blueskvarteret och drömde om applådåskor, till den allra första spelningen som det kom tolv personer till, vidare via alla vilda kvinnor och till de stora världsscenerna. Mikaels låtar har blivit inspelade av många artister under åren, som t.ex. Percy Sledge, Cindy Lauper och Carlos Santana. Men vägen har varit långt ifrån spikrak. Här berättar han om avtagsvägar han kanske inte borde ha tagit, människor han saknar och vad han egentligen tycker att man ska köpa för pengarna.

söndag 19 november 2017

Monica Gullman fortsätter läsa svensk skönlitteratur ur höstutgivningen del 3/3



Jerker Virdborg, Sommaren syster.
Han debuterade 2002 med boken, Svart krabba. Hans förra bok, Skyddsrummet Luxgatan, fick lysande recensioner.

Sommaren syster, är en skrämmande bok om ett Sverige i upplösning. Människor får fly för sina liv och för att inte bli  tillfångatagna, förda till läger och bli avrättade. Anna och hennes lillebror Erik ger sig iväg på en flykt genom de svenska skogarna. Målet är att ta sig till västkusten för att ha en chans att via flyktingbåtar ta sig till Europa. Ska de hinna och framför allt komma fram vid liv? Anna är utbildad i strid och hon får rädda Erik flera gånger under flykten.

En gastkramande roman, en definitiv bladvändare på 410 sidor. Men också en roman om syskonkärlek som berör djupt.

4/5 i betyg

Kjell Johansson, Familjen
En av våra främsta romanförfattare, som slog igenom med boken, Huset vid Flon, som kom 1997.

Det är 30-tal. Vera och Ellen träffas på Korvfabriken där de båda arbetar. De börjar umgås privat och bildar så småningom ”Familjen”. Ellen, Folke och Sigvard, sönerna, och Vera och Sasja, dottern. Båda är skilda från sina män. Andra världskriget närmar sig och Vera är djupt engagerad politiskt, går med i Anjongruppen vilket Ellen också tveksamt gör. Vera hamnar i fängelse på grund av sina åsikter och Sasja får flytta in hos Ellen och hennes söner.Så får vi följa ”Familjen” genom det dramatiska 1900-talet. Banden mellan Sasja, Folke och Sigvard är starka men också komplicerade, vänskap och kärlek men också strid och hat.

Kjell Johansson är så skicklig i att skriva romaner om vanliga människor och deras liv på gott och ont, och även händelser i vårt svenska samhälle under 1900-talet och fram till idag.

4/5 i betyg

Katarina Vikström, Hanteras varsamt

Jag läser sakta och njuter av det fina språket. Jag hummar, ler, igenkänningsfaktorn är stor. Klumpen i halsen, tillkortakommanden och att inte räcka till, inte duga men ändå känslan av att jag gör så gott jag kan efter min egen förmåga är en del av mig precis som Katarinas i boken.

Så blixtrar texten till, och jag tänker, Ojdå! så bra skrivet.

Breven till mormor Berta och första barnbarnet Tyra, det skiljer 100 år emellan dem. Breven återkommer i boken, tänkvärda funderingar om det liv som varit (Berta) och det liv som Tyra har framför sig.

Kärleken till de sina genomsyrar texterna. Den demente fadern, barnen och barnbarnen, den fyrbente vännen som börjar bli gammal.

Katarina Vikström är journalist och krönikör på Sundsvalls Tidning och Mittmedia. Hon har tidigare gett ut krönikesamlingen "Ömtåligt Gods".

Må du fortsätta skriva på ditt varsamma språk Katarina, så ska jag fortsätta läsa ALLA dina texter.

Den får 5/5 i betyg av mig.

Monica Gullman Vängåvans kulturtant

måndag 13 november 2017

Mikael Persbrandt och Carl-Johan Vallgren, Så som jag minns det


Mikael Persbrandt har brottats i ett helt liv. Och nu har författaren Carl-Johan Vallgren gått en rejäl omgång med samma liv.

Måndag, en svit på Berns hotell i Stockholm, klockan är nio på morgonen. Carl-Johan Vallgren är redan på plats. Så också kontakten från bokförlaget, en agent och en makeup-artist. Fotografen riggar på en intilliggande teater, standby finns hotellpersonal som ska parkera bilen. Ja, det är på den nivån, med konfidentiella manus som har budats i förväg, förhållningsorder och allmänt hemlighetsmakeri. Mikael Persbrandt är lite sen, men både chevaleresk och tillgänglig när han kliver in.


– Var är journalisten? Jaså, det är du? Förlåt, jag förstod inte det. Var ska vi sitta?
Jag är den första som intervjuar dem inför släppet av Så som jag minns det, skådespelaren Mikael Persbrandts memoarer nedtecknade av författaren Carl-Johan Vallgren. De båda herrarna, som det senaste året har träffats flera dagar i veckan på hemmaplan samt rest till Tel Aviv och Mallorca för att skriva, stämmer av i rummet intill
– är det något vi inte borde säga?
Jag lovar dem att få ta tillbaka, ångra, jag är inte ute efter snaskigheterna.
– Såna har du ändå gott om i boken, skrattar Mikael Persbrandt.
Och så sätter vi oss i soffmöbeln i svitens salong, så förtroligt det nu kan bli med ett helt entourage strax intill. De är båda tillmötesgående och på gott, nästan uppsluppet, humör. Jag har i förväg läst de 430 sidor som rullar i tryckpressarna i samma stund som vi sitter där i soffan, och berörts av ett kaotiskt liv som gång på gång hängts ut i offentligheten. Jag har läst om en man vars hela tillvaro periodvis gått ut på mörka saker, gömma undan sanningen för sig själv och andra. Hans nu brutalt ärliga berättelse är stark läsning.

Ni skriver i boken att fröet till den såddes i ”nödvändigheten att minnas mitt liv”. Kändes det nödvändigt att ge ut den här alltigenom nakna berättelsen?
– Det kommer att ta lite tid med mina svar i dag, för det är första intervjun och jag har inga färdiga sägningar, säger Mikael. Förutom en. Och den tar jag först. Det handlar om att äga sin historia. Min historia är utkavlad i media sedan 20-25 år tillbaka. Jag tyckte att det fanns något intressant i att själv nedteckna den och, en gång för alla, äga den.
Var det självklart att Carl-Johan skulle hjälpa dig?
– Nej, men jag bad förlaget att få träffa någon som kunde ta hand om min väldigt explicita och råa berättelse utan att vare sig bli chockad, försköna eller tycka att den var för ball. Carl-Johan hade några fina ögonkast under första kaffet, och det höll i sig. Jag gillar honom väldigt mycket.
– Jag bodde utomlands i många år och hade inte särskilt stor koll på vem människan var när jag kom tillbaka till Sverige, han var en snubbe jag zappade förbi i Beck på tv, förklarar Carl-Johan. Jag är inte särskilt teaterintresserad och faktiskt ingen stor cineast heller, så jag hade aldrig sett Micke vare sig på scen eller film. Eftersom jag inte heller är intresserad av löpsedelskarusellen, var jag förhållandevis neutral, vilket var en fördel. Innan vi började skriva gjorde jag massor med research, läste på, såg alla filmer.
På så vis väckte ni minnen till liv?
– Tänk dig att vi börjar prata om din barndom och jag och Carl-Johan har några stolpar, som är fakta. Då väcks något inom dig.
– Micke har väldigt bra minne när man väl kan leverera kronologin, men i omgångar var det som om vi hade tappat en vas i golvet, stod och plockade upp olika skärvor och undrade hur de hörde ihop. Det har funnits kaotiska perioder i hans liv. De senaste tolv åren är ganska lätta att kartlägga för då kan man fråga Sanna (Lundell, Mikaels sambo, reds anm). Däremot fanns det perioder som man av naturliga skäl inte kunde fråga Maria Bonnevie (Mikaels f d sambo, reds anm) om. Men som tur är dök en tysk fan page upp, som hade järnkoll på hans professionella liv.
Hur mycket har ni samarbetat kring texten?
– Micke är en utmärkt läsare, med en grym känsla för text, troligen beroende på att han så länge har umgåtts med de bästa texterna i teaterhistorien. Han har varit med mycket i textarbetet.
Har det funnits tvivel?
– Jag känner motstånd till vilket projekt jag än ska gå in i, men det lossnade för mig när jag gjorde min riktiga bipolärutredning, säger Mikael. Lusten att berätta kom när jag var klar med det man skulle kunna kalla kaoset, eller brist på kontroll. Nu kan jag gå vidare, och då kan jag också se tillbaka. Det kändes som ett uppdrag, till och med en slags skyldighet.
Mot vem?
– Jag vet inte, det är ännu oklart… Kanske mot dig själv?
– Ja, mot mig själv och kanske mot folk som fortfarande irrar runt i tillvaron. Jag hoppas att den här boken kan vara god läsning för alla, men i synnerhet för folk med en liknande problematik. Den förhoppningen gjorde det möjligt för mig att tänka den genanta tanken fullt ut att jag ska ge ut mina memoarer. Det är rätt pinigt på något vis, vad fan ska jag berätta?
– Jag var grymt imponerad av Mikaels ärlighet från början. Allt skulle ut i ljuset. Sedan är jag lite skadad som romanförfattare, så jag kunde inte låta bli att skriva det här som en utvecklingsroman, med den stora skillnaden att jag fick handlingen, huvudpersonen samt bifigurerna levererade. Dessutom fick jag en litterär ton via Mickes väldigt tydliga röst, som är en slags korsning av kåkfarare och akademiker. Hans celler är byggda på Shakespeare, Ibsen och Strindberg, så språket är på många sätt litterärt, men det är också mycket slang. Vid sidan om trassliga relationer och missbruk är boken en ingående djupdykning i en skådespelares arbete.
Hur har ni tänkt kring avvägningen?
– Det där blir jag asglad att höra, säger Mikael. Du är den första utanför förlaget som vi pratar om boken med, så det är roligt att du hittat något som inte bara är vildsint snaskeri. Det vore tjänstefel av Carl-Johan och minnesfel av mig att inte ta med dysset som jag kallar det, men jag har varit orolig att det ska ta överhanden. Mitt liv innehåller ju så mycket mer. Jag hade inte kunnat göra 75 filmer och alla pjäser om det hade varit en konstant i mitt liv.
Titeln Så som jag minns det är ödmjuk, är det en blinkning till Bergman och hans film Såsom i en spegel?
– Det är möjligt, jag har hela teaterhistorien i mig. Men framför allt var det viktigt att påpeka att det här är mina minnen. Mamma och en del vänner kommer säkert opponera sig. Men det här är så som jag minns det, det är ingen absolut sanning.
Ni är snudd på jämngamla. Har ni kunnat spegla er i varandra?
– Det viktiga var att känna att det fanns en mottagare som kunde ta hand om det jag berättade utan att ställa sig frågande. Jag har känt mig trygg med att Carl-Johan har fötter i rocken, musiken och konstnärskapet. Men mest för att han är en person med integritet och empati.
– Som jag ser det är boken inte bara en historia om Micke Persbrandt utan också om en epok, från miljonprogrammen i Jakobsberg till nu. Jag växte också upp mina första år i ett miljonprogram, fast i Falkenberg, och kan känna igen mig mycket i stämningen från 60- och 70-talet. Även om våra liv har gestaltats väldigt olika har vi någon slags gemensam resonansbotten som gjorde att det här gick förhållandevis lätt.
Har ni haft konflikter?
– Jag har haft konflikter, men de har varit med mig själv, säger Mikael. Ibland har jag berättat något väldigt rakt och efteråt drabbats av tanken att jag aldrig borde ha gjort det.
– Den känslan har jag märkt humörmässigt hos Micke, men det kan jag fatta, för det här är ju extremt smärtsamma saker. Annars har vi haft jävligt roligt och garvat mycket. Micke har mycket humor och självironi, och det kommer fram väldigt tydligt i texten, säger Carl-Johan.
Mikael, boken är tillägnad dina och Sanna Lundells barn, Olga, Igor och Lo?
–De kanske skulle önska att den var outgiven. Men nu ger jag ut den och det känns bra på det stora hela. Jag har ibland undrat om jag skulle hålla käften, men då tänker jag på Eric Clapton, som kunde hållit käften om sitt liv med missbruk och sonens fasansfulla död, men ändå valde att skriva ned sina memoarer (Eric Clapton: The Autobiography, reds anm). Jag tyckte att han blev större som människa efter det. Det har jag haft som en liten tröst när jag känt att det här borde jag skita i.
TEXT: ANNA HEDELIUS
FOTO: PETER KNUTSON

Vibeke Olsson, Som ett träd i skogen

Vi människor måste hålla ihop och hjälpa varandra, sa mamma. Det är det viktigaste av allt. Tänk på hur en tall ser ut om den står ensam på en bergknalle. Knotig, liten och spetig. Bara i skogen, tätt, tätt tillsammans, blir träden raka och fina, kraftiga och höga, bara tätt tillsammans växer de mot ljuset. Det var det viktigaste med strejken. Att vi höll ihop. Vi klarade att hålla ihop, tätt som träden i skogen. Glöm aldrig det, Bricken!

Ur boken

Det har gått många år sedan storstrejken 1879. Då var Bricken 11 år, nu är hon 50 år, och inte har hon glömt. Året är 1918 och det stora världskriget har pågått i snart fyra år. Hemma i Svartvik tvingas de åter använda sirapsvatten till gröten, mjölken är för dyr. Men bolaget har framtidstro. De bygger högbanor i trädgården och en stor ny skola.

Bricken och hennes familj har fått flytta in i ett rum och kök rum med kakelugn och broderat band i spjällsnöret. Där bor hon, Elvira, Isak och minstingen Edvin. Men till 50-årskalaset i kapellet kommer de alla, barn och barnbarn. Bara Nikanor och Adolfsson kan hålla sams, tänker Bricken. Det visste hon inte när barnen var små, att också fullvuxna ungar som sedan länge försörjer sig själva kan vålla orostankar. Och inte bara inför kalas. Nikanors Marja väntar smått igen, deras sjunde barn. Hur ska hon orka?


Som ett träd i skogen är Vibeke Olssons sjätte roman om Bricken. De tidigare heter Sågverksungen, Bricken på Svartvik, Sågspån och Eld, Amerikauret och Glödens färger.

Vibeke Olsson debuterade som 17-åring med ungdomsromanen Ulrike och kriget. Sedan dess har hon skrivit ett 20-tal historiska romaner, bland annat en stor romansvit om slavinnan Sabina i Romarriket och den mycket uppmärksammade boken Molnfri bombnatt om nazi-Tyskland. För sina böcker om Bricken har Vibeke fått flera litterära utmärkelser: Wallinpriset, Birger Norman-priset, Samfundet De Nios Vinterpris och den kungliga medaljen Literis et Artibus.

tisdag 24 oktober 2017

Augustpriset 2017


På måndagskvällen släpptes de nominerade till Augustpriset 2017. Vinnarna utses måndag den 27 november.

Några överraskningar dök upp i den skönlitterära klassen, men Klas Östergren och Johannes Anyuru kändes som förväntade nomineringar.Vem får då det skönlitterära priset när det delas ut den 27 november? Jag skulle i alla fall sätta en rejäl slant på Johannes Anyuru.

Fackbokspriset då? Hédi Fried får min röst.

Årets svenska skönlitterära bok:
Johannes Anyuru för ”De kommer drukna i sina mödrars tårar”
Sigrid Combüchen för ”Sidonie & Natalie. Från Limhamn till Lofoten”
Jörgen Gassilewski för ”Hastigheten”
Isabelle Ståhl för ”Just nu är jag här”
Jenny Tunedal för ”Rosor skador”
Klas Östergren för ”I en skog av sumak”

Årets svenska fackbok:
Fatima Bremmer för ”Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström”
Hédi Fried för ”Frågor som jag fått om förintelsen”
Sven Olov Karlsson ”Brandvakten”
Roine Magnusson, Mats Ottosson och Åsa Ottosson för ”Nära fåglar”
Per Wirtén för ”Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater”
Johan Svedjedal för ”Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv”

Årets svenska barn- och ungdomsbok:
Lisa Hyder och Per Gustavsson för ”Om dagen tar slut”
Sara Lundberg för ”Fågeln i mig flyger vart den vill”
Elin Nilsson för ”Anrop från inre rymden”
Johanna Nilsson för ”För att väcka hon som drömmer”
Lena Ollmark och Per Gustavsson för ”Den förskräckliga historien om Lilla Hon”
Johanna Thydell och Emma Adbåge för ”Dumma teckning!”

Läs mer och se intervjuer med några av de nominerade på SR Kulturnyheter här.

måndag 23 oktober 2017

Zadie Smith, Swing time






De två flickorna växer upp tillsammans i norra London och älskar dans. Den ena har talang, den andra har idéer, drömmen om framgång lever för dem båda. Men när deras vägar korsas igen i vuxen ålder har tiden förändrat dem.


Med Swing time har Zadie Smith skrivit en stor och oemotståndlig samtidsroman; en globaliserad berättelse om dans och rasism, vänskap och rotlöshet.

»Det kan mycket väl vara Zadie Smiths största triumf hittills«, skrev Expressen om den engelska originalutgåvan.

Zadie Smith är en brittisk författare och har skrivit flera uppmärksammade romaner, bland vilka Vita tänder blev hennes genombrott.

Smith föddes i arbetarområdet Brent till en invandrad jamaicansk mamma, Yvonne Bailey, och en engelsk pappa Harvey Smith, som skildes när hon var barn. Hon studerade vid King's College, Cambridge, under det hon samtidigt debuterade som författare med en novellsamling, May Anthologies. I Cambridge träffade hon Nich Laird, författare, med vilken hon gifte sig 2004.

1997 visade hon det första utkastet till Vita tänder för förläggare, men boken kom inte att skrivas klart förrän tre år senare och blev då en storsäljare som översattes till flera språk. Detta blev hennes romandebut. Hennes tredje roman, Om skönhet, nominerades 2005 till Bookerpriset.

Omdömen

”En underbar läsupplevelse!”
/Ingrid Elam, Kulturnyheterna SVT.

”En lysande uppväxt- och vänskapsskildring” –
/Kristian Fredén, Borås tidning

”Zadie Smith äger vår tid” –
/Maria Schottenius, DN

”Det är storartat” –
/Magnus Haglund, GP

”Zadie Smith har aldrig varit så bra” –
/Therese Eriksson, SvD

”Zadie Smith är tillbaka med sin största triumf” –
/Amanda Svensson, Expressen

”Åh, vilken rik roman!” –
/Anneli Dufva, Kulturnytt SR

fredag 20 oktober 2017

Monica Gullman läser höstutgivningen av svensk skönlitteratur, del 2

Klas Östergren - I en skog av Sumak

Klas Östergren är en av våra främsta prosaister och han har sedan debuten 1975 givit ut 17 romaner och novellsamlingar. Han har skrivit manus för både TV och film och sitter på stol 11 i Svenska Akademien.

Året är 1970, USA har utvidgat Vietnamkriget, Beatles har slutgiltigt splittrats och den första Gärdefesten hålls i Stockholm. En dag kommer det en ny elev till Kenneths skola. Dan sticker ut, han har lång överrock, är kortklippt, har hala skor och ett självförtroende olikt de andra elevernas.

Så blir det sommarlov och Kenneth börjar hänga med Dan och hans syster Hellen i ett hus där de bor ensamma, utan föräldrar. Det blir en flummig sommar. Dan har hittat en hampa-odling bakom huset som ”Någon” har planterat. De bygger en koja, sitter där och röker på. Spelar musik på hög nivå och Kenneth börjar bli förälskad i systern.

Men vilka är Dan och Hellen? Var kommer de ifrån? Det är något som inte stämmer och snart kommer ”Någon” för att skörda plantorna som inte längre finns kvar?

Det är en ynnest att få läsa Klas Östergren, språket är vackert, personbeskrivningarna griper tag. Sättet han skildrar 70-talet i Sverige och omvärlden på. Nu när jag läst ut boken tänker jag att jag snart ska läsa den igen!

Den får 5/5 i betyged ”Augustprisvarning”

Anne Swärd - Vera

En prisbelönt författare som har skrivit böckerna ”Polarsommar”, ”Kvicksand” och ”Till sista andetaget”. Nu kommer boken ”Vera”.

Året är 1945, kriget är slut. Sandrine 17 år står brud och under bröllopsfesten föder hon under dramatiska förhållanden en dotter (Vera). Hennes man den betydligt äldre Ivan Ceder är inte far till barnet. Sandrine bär på mörka hemligheter men det gör den rika överklassfamiljen Ceder också.

En tragisk och grym historia växer fram i boken. Sandrine kan inte ta till sig sitt barn (Vera), hon påminns hela tiden hur hon kom till i ondska och våld.

En välskriven roman om flykt och överlevnad, skuld och skam. Mödrar och döttrar som följer varandra genom generationer.

Jag blir djupt gripen av bokens innehåll och Anne Swärds fina språk.

Den får 4/5 i betyg

Inger Edelfeldt - Kläderna, noveller

10 noveller med temat kläder i handlingen men också om identitet, relationer, glädje och sorg.

I ”Stjärnstoft”: Den unga blyga flickan som klär ut sig till en hippie i en broderad silkig långklänning med en sjal knuten om pannan. Hon förvandlas till en tjej med sensualitet och självkänsla till kompisarnas förtret.

I ”Allvie”: Martin ska gifta sig med Asker, hans mamma vill att Asker ska bära hennes gamla brudklänning och krona, klänningen är gulnad av ålder och Asker vill helst inte. Men mamman propsar på och Martin hamnar i klämma, han tar till ett riktigt fult knep för att ta sig ur dilemmat.

Inger Edelfeldt är en av våra främsta novellister, med humor och stilistisk skärpa visar hon sin klass i genren.

Den får 4/5 i betyg

Monica Gullman
Vängåvans kulturtant

måndag 9 oktober 2017

Kazuo Ishiguro, Nobelpristagare 2017 i litteratur



Förra årets Nobelpristagare Bob Dylan överraskade oss och hela världen. Den här gången har Nobelkommittén valt britten Kazuo Ishiguro, som pristagare för år 2017.

Sara Danius, akademins ständige sekreterare, motiverade valet med "Kazuo Ishiguro har i sina romaner med stark känslomässig verkan blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen".

Ishiguros roman ”Återstoden av dagen” blev en internationell bestseller. En bok han även vann det prestigefyllda Man Booker Prize för år 1989 – ett pris han också varit nominerad för fyra gånger. Den blev även en succé som film när den kom 1993 och nominerades till åtta Oscar.

Han är lite grann som en blandning mellan Jane Austens sedekomedier och Franz Kafkas absurdism. Blandar man det här lite grann har man Ishiguro i ett nötskal, säger Sara Danius och fortsätter, har jag sagt det så måste jag också säga att Ishiguro är en författare som skriver med stor integritet. Han tittar inte åt sidan utan har utvecklat ett eget estetiskt universum som samtidigt förnyar sig från bok till bok. Och det gör han med hjälp av genremässiga experiment.

Som bokhandlare anser vi att årets val var utmärkt!

Böcker på svenska
Dessa titlar kommer att tryckas upp. Vi väntar oss att ha dessa i lager i vecka 42.
- Begravd jätte
- Återstoden av dagen
- Vi som var föräldralösa
- Never let me goe
- De otröstade
- Nocturner

Begravd jätte kommer att blir månadens titel i Låna & Läs i december.

måndag 25 september 2017

Monica Gullman läser delar ur höstutgivningen av svenska skönlitterära författare

Del 1 av 3.

Torbjörn Flygt, Flyktväg
Han har skrivit romaner, barnböcker och dramatik. Fick Augustpriset 2001 för boken, Underdog.

Centraleuropeiskt land några år framåt i tiden. Gränserna är stängda, alla flyktingar interneras i läger under usla förhållanden. Omvärlden reagerar, ett skoningslöst krig bryter ut.

Hart bor med sin mor och två systrar på en bondgård, fadern är inkallad i kriget. En natt hjälper han en kvinna och hennes lilla dotter som rymt från lägret. De får bo hos familjen undangömda i ett vindsrum. Får myndigheterna vetskap om detta kan alla råka illa ut. Livet är svårt för familjen, det är ont om mat. Hart har via ett brev fått veta att fadern dött i kriget, han vet inte hur han ska kunna berätta det för modern och systrarna och tiden går.

En tankeväckande bok om vad som händer när samhället rämnar och människor måste fly för sina liv.

Så mästerligt skildrat av Torbjörn Flygt. Karaktärerna berör, i synnerhet Hart som försöker vara familjens överhuvud trots sin ungdom. Varje dag är en kamp för överlevnad.

Borde bli Augustprisnominerad i höst. 5/5 i betyg


Elisabeth Rynell, Moll
Hon fick sitt genombrott med boken Hohaj, som kom 1997. Hon har skrivit ett 20-tal böcker genom åren. Hennes språk är vidunderligt vackert.

En apelsinfärgad himmel omfamnar med sitt ljus hela nätet av trafikleder, broar, viadukter, påfarter, rondeller och tränger glödande in i diset och avgasångorna. Allt rör sig som inuti ett rödlysande moln.

Boken utspelar sig i framtiden. Människor samlas upp och bussas norrut till ett uppsamlingsläger. En av dem är Moll, hon lyckas dock fly och ger sig ut på en vandring i de norrländska skogarna. Hon undviker vägarna, vill inte träffa på andra som är på flykt precis som hon. Men så träffar hon Frans, han tar henne till kvinnan Björk, där blir hon kvar en vår och sommar, hon hjälper till med lammen och killingarna , lär sig göra smör och ost, konservera, så och skörda. Där känner hon sig äntligen fri och lycklig. Molls historia rullas sakta upp i boken, hon vill en sista gång besöka samhället, Hornarv, där hon levde med sin man, dotter och det lilla knytet som sakta börjat växa i henne. Så hon ger sig iväg igen.

Kvinnor som vandrar i skogarna kännetecknar Elisabeth Rynells romaner. Hennes naturbeskrivningar är som poesi och hennes karaktärer biter sig fast.

Borde bli Augustprisnominerad i höst. 5/5 i betyg


P.C Jersild, Tivoli
En framtidsroman som både skrämmer och roar. Ett annorlunda äldreboende byggs på Djurgården. Tivoli och Gröna Lund har gått i konkurs och försvunnit. Bättre bemedlade pensionärer flyttar in i boendet, dyrt men man lockar med full service och alla tänkbara nöjen. Robotar och papperslösa sköter rutinsysslorna. Huvudkaraktärerna är två bröder, Tobias och Mikael. Tobias är den vidlyftige, har bott och arbetat överallt i världen. Mikael är försiktig och eftertänksam. Nu ska de försöka samsas i en av lägenheterna. Hur ska det gå, undrar båda.

Asta, vars man Henrik plötsligt gick bort när de skulle flytta in. Ensamheten tär på henne, men så får hon låna en robotväninna som håller henne sällskap och livet blir lite lättare, åtminstone för en stund i alla fall.

På boendet finns även den strikte och elegante gentlemannen vars flickvän är en uppblåsbar Barbara som städpersonalen motvilligt får rengöra varje morgon.

Jag skrattar och förfäras över handlingen i boken. Skriven med Jersilds träffsäkra språk, humor och satir präglar boken.

4/5 i betyg

Monica
Vängåvans kulturtant



torsdag 21 september 2017

Sally Andrew, Tannie Marias stora utmaning


I första boken om Tannie Maria, (se nedan), blev mrs van Harten, som hon egentligen heter, hjärtespaltsansvarig i Klein Karoos lokaltidning the Gazette. Detta ledde henne in på spåret till ett mordfall och mordutredningen ledde henne i sin tur till Ladysmiths egen kriminalkommisarie Henk Kannemeyer.

I bok nummer två, som utkom 2017-09-20, har Henk och Tannie Maria blivit ett par men minnena från Marias äktenskap med Fanie gör sig påminda och Maria tvingas uppsöka en psykolog för att komma vidare. Spåren efter misshandeln hon då utsattes för har lämnat oläkta sår i själen och hon törs inte släppa Henk in på livet.

Inte nog med detta. Under Klein Karoos stora kulturevenemang i Oudtshoorn, Klein Karoos Nasionale Kunstefees, mördas bushmänfolkets talesperson Slimkat Kabbo. Sydafrikas ursprungsbefolkning har nyligen vunnit en domstolsseger över ett gruvbolag som vill prospektera för diamantbrytning på bushmännens mark och Slimkat var den som gick i bräschen för motståndet.

Psykologen råder Tannie Maria att gå med i en samtalsgrupp för personer som lider av Posttraumatiskt stresssyndrom och när en av gruppdeltagarna mördas tyder tecknen på att det finns ett samband mellan de båda morden. Så Maria bakar en Venuskaka för att får mördaren att avslöja sig.

Sally Andrew (f. 1967) bor i ett naturreservat i Klein Karoo i Sydafrika tillsammans med sin man och ett antal vilda djur, bland annat en älgantilop och en mystisk leopard som kommer och går. Hon är utbildad i psykologi och har också jobbat med olika kvinnojourer och specialiserat sig på frågor som rör kvinnomisshandel. Tannie Marias recept på kärlek och mord är hennes litterära debut.

Läs mer om henne här.
Sally Andrews hemsida här.

Sally Andrew debuterade 2016 med Tannie Marias recept på kärlek och mord, som är första delen i en välsmakande deckarserie som utspelar i de inre bergstrakterna av Sydafrika. En blandning av Damernas detektivbyrå och ispettore Montalbano, med lika delar humor, kärlek, matrecept och en mordgåta.


Möt Tannie Maria, en medelålders sydafrikansk änka bosatt i Klein Karoo i det inre av Kapprovinsen. När centralredaktionen lägger ner Tannie Marias matspalt för att blidka tidningens finansiärer får hon frågan om hon i stället kan tänka sig att bli the Gazettes samlevnadsexpert. Tannie Maria tackar ja till uppdraget under stor tvekan men upptäcker snart att hon har en viss fallenhet för att lyssna till människors problem och att hon kan komma med goda råd, som hon kryddar med lämpliga matförslag.

Snart strömmar läsarbreven in från hela Sydafrika, men det är särskilt en brevskriverska som upptar hennes tankar, en kvinna som misshandlas av sin man men som inte förmår bryta upp från sitt äktenskap. Kvinnans situation väcker minnen ur Tannie Marias eget våldsamma förflutna och när kvinnan mördas förmår Maria inte förhålla sig passiv längre utan beslutar sig för att själv spåra upp mördaren med sin matlagningskonst som vapen.

Recension
Maud Granholm har läst Sally Andrews debutbok, Tannie Marias recept på kärlek och mord,

Om jag skulle sätta in mina böcker i bokhyllan utifrån kategorier, så ger jag ”Tannie Marias recept på kärlek och mord” en plats i delen för feelgoodböcker. Den är skriven av författarinnan Sally Andrew och blev min avslutande bok i bokcirkeln Låna och Läs för perioden 2016/2017. Tannie Maria är en intressant och sympatisk kvinna med en stor förkärlek till mat och hon tar mig med på ett sinnrikt äventyr i i Sydafrikas inre bergstrakter. Jag leds in i en händelserik handling med målande beskrivningar av personer, miljöer, dofter, smaker, känslor och ljud.

Tannie Maria är änka, hennes man misshandlade henne och hon förstår inte riktigt själv sitt behov att att hitta kärleken på nytt. Hennes relation till mat är både ljuvlig och komplicerad. Hon lagar den, äter den, talar med den och använder den som ett sätt att kommunicera med sin omgivning. Hon anser att mat är ett lysande sällskap, som dock sällan svarar på tilltal, men konstaterar också att det kanske är just det som gör den så intressant.

Hon försörjer sig på att skriva matspalter i stadens tidning och har där stora möjligheter att utöva och utveckla sitt intresse för mat. När hennes matspalt plötsligt läggs ner, tar hon efter viss tvekan på sig uppgiften att svara på frågor om läsarnas kärleksbekymmer. Tannie Maria har inga recept på kärlek och beslutar sig därför att sammanlänka svaren med det hon är skicklig på, läckra matrecept. En av tidningens läsare som ber om råd, är en kvinna som lever i en liknande relation som Tannie Maria tidigare gjort. Hon författar ett svarsbrev med ett tillhörande recept och blir därmed indragen i en mordhistoria där matlagningskonsten blir hennes effektivaste vapen.

”Tannie Marias recept på kärlek och mord” är en bok där en stundtals lite kaotisk handling blandas med ett behagligt flyt och mord, mat, vänskap och kärlek kokas ihop till en smakrik och väldoftande curry.

Maud Granholm


tisdag 19 september 2017

Jonas Bonnier, Helikopterrånet

Jonas Bonnier

Tidigt på morgonen den 23 september 2009 går larmet – en värdedepå i Västberga rånas.
Det är upptakten till ett av de mest spektakulära brotten någonsin i Sverige. Rånarna anländer via helikopter och polisen kan bara se på när de försvinner med närapå 40 miljoner kronor. Inte ett enda skott avlossas.

Jonas Bonnier har skrivit en gastkramande roman byggd på mängder av intervjuer, en thriller full av halsbrytande detaljer från ett brott som kom att slå världen med häpnad.

Jonas Bonnier, är författare och företagsledare. Han var från 2008 fram till 2014 verkställande direktör för Bonnier AB. Jonas Bonnier har tidigare även varit verkställande direktör för Bonnier Tidskrifter, Bonnier Magazine Group samt arbetat som styrelseordförande för en rad av Bonnierkoncernens dagstidningar, bok- och tv-verksamheter. Han är ordförande för Stora Journalistpriset. Han är son till Lukas och Gun Bonnier och skriven i Sverige, men tillbringar längre perioder i Miami, USA. Hans senast utgivna roman Helikopterrånet har sålts till 34 länder. Filmrättigheterna ägs av Netflix och Jake Gyllehalls produktionsbolag Nine Stories.

Se en film där Jonas Bonnier berättar om rådet och boken, här.




Sagt om boken
” Läs och lär, deckarfabrikanter.” – Expressen

Recensioner
Läs en recension i Göteborgsposten här.
Läs en recension i Sydsvenskan här.

onsdag 30 augusti 2017

Hin Håle, Varg


Vad är det som gör en människa till ett rovdjur? Arv? Miljö? Eller en kombination? Kan händelser i en barndom rentav skapa en våldtäktsman, en mördare? VARG - en norrlandsdeckare om försvinnande, mord och en brutal uppväxt. En varg är ett rovdjur, högst upp i näringskedjan. Den frågar ingen om lov, och lever efter sin egen regelbok.

När Maja försvinner, inser Jämtlandspolisen så småningom att de har med ett mänskligt rovdjur att göra och inleder jakten. Men står den här vargen verkligen högst upp i näringskedjan? Större, ännu brutalare krafter intresserar sig för vår varg när han blir för oförsiktig, och den Tjetjenska maffian ser sig tvungna att agera. In i vargjakten ramlar IT-miljonären Ragnar "Ragge" Jokk av en slump.

Jämtlandspolisen, med Stig Akselsson och Lena Olsson i spetsen, utreder fallet konventionellt medan Ragge tar hjälp av hackern och IT-säkerhetsexperten Blixten för att utreda med mer okonventionella metoder.

VARG utspelar sig i Jämtland och Västernorrland, och är en hårdkokt historia om Ragge, Blixten, Stig och Lena och de andra poliserna i Östersund. VARG är också den första i en serie böcker.

Hin Håle är en pseudonym för två manliga författare.

Adam Stolterman, Ellna

Ellna springer i vild panik genom en mörk, stormig vinterskog.

Hon flyr från kvinnan med flammande röda märken i ansiktet, kvinnan som just mördat hennes mamma och rövat bort hennes lillasyster.

Hon räddas av Kirstine som bor ensam i skogen. Av henne lär hon sig att jaga med pil och båge, Och när våren äntligen kommer ger hon sig av.

Jag ska döda dom som tog henne. Och jag ska hämnas min mor.

Ellna är en fantasysaga med en unik nordisk stämning, där en storslagen natur tar lika mycket plats som människor och andra varelser.



Ellna är Adam Stoltermans debut som serietecknare, och den placerar honom i täten bland fantasyskaparna med en egen berättarröst och utsökta akvarellbilder.

Adam Stolterman, illustratör i Umeå

Bic Factory, Adam Stolterman

Jag heter Adam Stolterman och är illustratör och konstnär. Jag älskar att hjälpa andra att kommunicera det dom vill säga i bild, och lägger alltid fokuset på att försöka hitta ett sätt att fånga känslan av projekten i mina målningar. Att en illustration fångar uppmärksamhet genom att ge publiken den känsla som önskas är för mig lika viktigt som att den kommunicerar information tydligt, oavsett om det är en stämningsbild till en kortfilm eller om det är affischer till Norrlandsoperans symfoniorkester. Jag har gjort allt från bildmanus till reklam och filmer, koncept design och bakgrundsillustrationer till scenföreställningar, tidningsomslag och affischer.

tisdag 29 augusti 2017

Mats Edblad, Bengtsson och Dahl går på djupet

Bild DSC_5532 151204
Mats Edblad


Bengtsson och Dahl går på djupet är en underhållande, humoristisk och spännande skröna där vi får följa Lennart Evert Bengtsson och hans kompis Bo Dahl som involveras i ännu ett dramatiskt projekt. De startar ett konsultföretag ihop och blir inblandade i någonting varje marint försvar med aktning bör ha. Här gäller det att ta tillvara på alla goda resurser, även om vissa möjligt-vis inte har den erfarenhet som krävs … Håller det svenska kvalitetsstålet tätt? Kommer de fram till slutdestinationen? Det blir utmaningar man aldrig ens i fantasin hade kunnat drömma om och en oförglömlig resa för dem båda.

Bengtsson och Dahl går på djupet är en uppföljare till boken Det är jag som är Lennart.

Mats Edblad debuterade 2016 med Det är jag som är Lennart, en humoristisk feelgood roman om en man som genomför en av sina märkliga drömmar. Bengtsson och Dahl går på djupet är hans andra roman. På sin fritid skriver han på sin tredje i serien.


Det är jag som är Lennart är en annorlunda, humoristisk och bitvis sann berättelse om en man som inte är rädd för att vara lite tokig.

Lennart Evert Bengtsson – en man i sina bästa år, tycker han själv i alla fall. En dag råkar han ut för en olyckshändelse som ger upphov till egendomliga drömmar.

Många bara drömmer men Lennart är mannen som förverkligar en av sina drömmar.

Han tar chansen och genomför en av sina märkliga idéer – en idé som tar honom till världens alla hörn….

”Jag hade ett leende på läpparna genom hela läsningen och den lämnade mig med en ‘feel good-känsla’!”
/Katarina Vastamäki författare/lektör


Mats Edblad föddes 1953 och växte upp i Ångermanland. Efter ungdomsåren i de norrländska vidderna, flyttade han ned till Stockholmstrakten och bor nu i Solna.

Utöver sitt författarskap, jobbar Mats även med IT-frågor. Om dagarna ”knackas det Cobol-kod” och han har varit involverad i flertalet stora projekt som rör bland annat bankvärlden.

Mats skriver på sin tredje bok. Vad den kommer att handla om? Ja, det skulle du bra villa veta förstås. Det dröjer lite till.