torsdag 22 september 2011

Leif GW Persson: Gustavs grabb

"När Gustave Flaubert 1857 ger ur sin roman Madame Bovary kommer han att åtalas för brott mot sedligheten. Han blir visserligen frikänd men under rättegången får han givetvis frågan om vem han har haft som litterär förlaga till sin kvinnliga romangestalt.
- Det är jag som är Madame Bovary, svarar Flaubert ..."

Och om nu detta är sant, att romanen om Madame Bovary i själva verket var Flauberts självbiografi, så är denna berättelse om min egen klassresa en roman om mitt liv och eftersom jag ännu en gång är fri att välja är det i vart fall ett sätt för mig att återförsäkra mig i min roll som författare, trots att det mesta som står här säkert är sant. Vad det nu spelar för roll, den här gången.

Ur inledningen av Gustavs grabb -- en roman om min klassresa.

Leif GW Persson har skrivit nio romaner. Den döende detektiven, som utkom 2010, utnämndes till både Åets svenska och Årets nordiska kriminalroman.

Jag uppskattar Leif GW Perssons knastertorra humor och korthuggna språk. Det ska bli spännande att läsa den här boken - hans självbiografi, (fast han verkar inte vilja kalla den för det).



Monica Gullman hos oss har läst boken:
Leif GW Persson berättar om sin klassresa. Han växte upp i en arbetarfamilj, pappa jobbade som byggnadsarbetare, mamma var hemmafru. Som liten fick han ofta följa med sin pappa på jobbet. Mamma var ”sjuklig ” och orkade inte med att ta hand om Leif.

Detta genomsyrar hela boken, hans fina relation till sin pappa och hans hat och avoghet till sin mamma. Han berättar om sin uppväxt, duktig i skolan, han ville bli något, där startade hans klassresa. Han berättar också om sina demoner, sina depressioner sitt häftiga humör, sina kvinnohistorier. Han missbrukade och gör fortfarande till viss del både mat och sprit.

Sin första bok, Grisfesten, skrev han när han var 34 år. En bok som sålts i en miljon ex bara i Sverige. Nio böcker har det blivit i genren spänningsromaner.

Gustavs grabb är mycket välskriven, precis som allt annat GW författat. Den är självutlämnande, han beskriver sig själv som en skitstövel och en allmänt odräglig människa.

Jag läste boken med stort intresse. Min bild av GW har absolut förändrats, faktiskt till det positiva. När jag ser honom i TV-sofforna ser jag honom som ”Gustavs grabb”.

Boken är en hyllning till en pappa som alltid ställde upp och var närvarande för sin grabb, till skillnad från mamma som bara tänkte på sig själv i alla sammanhang.

Boken är med i Bokiabiblioteket 2011-2012.


Läs även en recension av Johanna Mo i Svenska Dagbladet genom att klicka här.

Lennart Bergström
Bokhandlarn

tisdag 20 september 2011

Orientalen: Isaac Grünewald


Orientalen är en kritisk granskning av hur den offentliga bilden av Grünewald och hans konst formades från debuten och hur den har förts vidare fram till vår egen tid.

Alltsedan början av 1910-talet framstod i svenska tidningar den då drygt 20-årige konstnären Isaac Grünewald (1889–1946) som det enskilt främsta hotet mot den ”nationella” konsten i Sverige. Grünewald var jude, en ”oriental”, en ”österlänning”, en ”främling” som inte hörde hemma i den svenska konsten, hette det. Han framställdes som en obetydlig målare, men ett geni som ”reklammakare” att döma av den uppmärksamhet han alltid väckte med utställningar och insatser som opinionsbildare.

Motviljan från presskåren vände först på 1930-talet, men Isaac Grünewald tycktes gå stärkt ur strid efter strid. Först i efterhand började kritikerna erkänna honom som sin generations mest kände, mest framgångsrike, mest inflytelserike och rentav främste svenske konstnär – och inte bara som den mest stridbare och kontroversomsusade.

Sonsonen Bernhard Grünewalds bok Orientalen dokumenterar utifrån tusentals bevarade pressklipp de nationalromantiska och antisemitiska klichéer som klistrades fast vid den offentliga bilden av Isaac Grünewald. Den är samtidigt den biografi som ger den hittills mest ingående skildringen av Isaac Grüne­walds liv och gärning. Här framkommer även nya uppseende­väckande fakta om en rad kulturpersonligheter däribland Sigrid Hjertén, Pär Lagerkvist, läraren Henri Matisse, Carl Larsson, Albert Engström, Karl Gerhard och Otto G Carlsund. Boken ger även en större presentation av Grünewalds konstnärskap, med ett urval av 223 verk.

Läs en recension i Dala-Demokraten, klicka här.

Lennart Bergström
Bokhandlarn

måndag 19 september 2011

Torbjörn Flygt: Outsider

Med Underdog fick Torbjörn Flygt ett formidabelt genombrott år 2001. Den hyllades av en enig kritikerkår, belönades med det årets Augustpris och har sålt i omkring 400 000 exemplar. Nu - tio år senare - återkommer huvudpersonen Johan Kraft i Outsider.

Tio år har förflutit i Johan Krafts liv. Och i landet Sverige. Medelåldern närmar sig, och med den insikten om att det börjar bli för sent. 

Johan pluggar juridik i Lund och har ihop det med Helena. Hon drömmer om att köpa hus, skaffa barn, hela familjekittet. Men Johan är inte redo. Han bor i korridor på Malmö Nation, och lever sitt liv på nationen och pubarna. Här finns bland andra KL, mästare på att dryga ut studielånet med olika "affärer". Traktor, bondson med hård press hemifrån på att ta över lantbruket. Annika, svartklädd teolog från Stockholm. Sofia, inget ljushuvud men med ekonomiskt stöd hemifrån och det uttalade målet att bli hemmafru till förmögen man. Vi träffar dem i med- och motgångar, en samling unga människor som ofrivilligt kommer att dela några år i Lund. Perspektivet är underklassens, den första efterkrigsgenerationen som fick möjlighet att läsa vidare i stor skala, och hur den förhåller sig till akademiska traditioner utan att ha dem med sig hemifrån. Det är vid den här tiden som Ny demokrati kommer in i riksdagen och Palmemordet kastar ännu sin skugga över landet. Sverige - liksom Johan Kraft - har förlorat något av sin oskuld.

Handlingen i Outsider utspelar sig i slutet av åttio- och början av nittiotalet, med framåtblickar. Torbjörn Flygt hyllades mycket för sitt språk och för tonen i Underdog. Och den känns igen i Outsider. Här möter vi återigen Johan Kraft, men som en mognare man, med en mörkare klangbotten.

"Ett litet mästerverk om vardagslivet" säger Curt Bladh om Torbjörn Flygts senaste bok. Läs Curt Bladhs recension här.

Lennart Bergström
Bokhandlarn

Yrke: Povel Ramel - inte en biografi

"Det är dags nu! Och ni, ni bara sitter där, utan att ha en aning om vad som håller på att hända!" Så bullrade Martin Ljung i en monolog under Knäppupps glansdagar. Och nu är det dags för den stora boken om Povel Ramel och Knäppupp. Staffan Schöier och Stefan Wermelin tar er med på en tripp genom en sextioårig artistkarriär under rubriken Yrke: Povel Ramel.

Det var så Povel brukade skriva på myndighetsblanketterna. Hans jobb var att vara Povel Ramel med en lustig hatt, ett par glasögon och gluggen mellan framtänderna som logotyp. På skiva, i radio, på scenen, i tältet, på krogen, i tv gjorde han sitt jobb och roade generationer. I de flugiga tidernas begynnelse, för alldeles förtvivlat länge sedan, delade han dem, på både längden och tvären. Uppslagen var så galna att folk trodde att han faktiskt satt på hispan vartannat år. Men icke så, istället var han ute och reste i världen, vilade upp sig och hämtade hem nya uppslag till låtar, monologer och sketcher.

Knäppupp AB var absolut störst i branschen och Povel Ramel var en av de starkast lysande svenska stjärnorna under 1900-talet. Hade han varit en världsstjärna skulle han nog ha talat ett annat språk, eller tvärtom. Ja, ni förstår nog. "Ska det vara så svårt att förklara en så enkel sak, Måste man sjunga?" Runt honom fanns bland många andra Alice Babs, Brita Borg, Gunwer Bergkvist, Yngve Gamlin, Beppe Wolgers, Lars Ekborg, Wenche Myhre. Här är berättelsen, här är bilderna. Det är dags nu!

"Kärleksfullt och engagerat" skriver Peter Viktorsson i en recension i Sundsvalls Tidning. Läs den här.

Lennart Bergström
Bokhandlarn

torsdag 15 september 2011

Magnus Utvik: Med Stalin som Gud

Magnus Utvik är sjutton år när han i början av åttiotalet utesluts ur VPK:s ungdomsförbund, Kommunistisk Ungdom, efter att ha "fraktionerat" med ett annat parti. KPS, Kommunistiska Partiet i Sverige, är ett renlärigt marxist-leninistiskt parti, som upphöjt Stalin till gud och Albanien som sitt himmelrike.

Vad är det som lockar och får den tonårige Magnus att söka sig bort från vännerna i KU till en sektliknande gruppering, som inte väjer för att bruka väpnat våld för att införa sina idéer och som sätter Partiet före allt annat? Den existentiella frågeställningen gör denna berättelse om en ung sökande människa till något mer än bara en skildring av ett ungdomligt och tvivelaktigt politiskt förflutet.
 
Med Stalin som Gud är en stark personlig berättelse, ett drama om sökandet efter en sorts auktoritär makt med svar på allt, men som till slut enbart leder till tvivel, tunga grubblerier och katastrof.
Magnus Utviks självbiografiska dokumentär är stark och utlämnande. Den visar på djupet hur man kan dras med i en extremrörelse - här en kommunistisk sekt - samtidigt som den ger en målande bild av hur vänsterrörelsens olika schatteringar såg ut i början av åttiotalet. Några av nyckelmedlemmarna i KPS får också komma till tals om de ställningstaganden de gjorde då och hur de ser på saken i dag, trettio år senare.

KPS var en extrem rörelse allra längst ut på vänsterkanten i det politiska fältet. Partiet ville ta makten genom väpnat uppror eller revolution och införa enpartistyre. Med partiledaren Anders Persson i spetsen såg de andra vänstersympatisörer som trotskister eller "revisionister". I deras ögon var till och med KPML(r) att betrakta som ett "sosseparti". När KPS stod på höjden av sin bana mot slutet av åttiotalet samlade det omkring ett hundratal medlemmar. Partiet upplöstes 1993.
 
I oktober 2010 mottog Magnus Utvik Svenska kyrkans kulturstipendium för sitt arbete med den här boken.

Se en intervju med Magnus Utvik i SVT, klicka här för att se inslaget.
Lyssna på en recension av Marie Lundström, som sändes i Sveriges Radio den 14 september. Klicka här för att lyssna.

Lennart Bergström
Bokhandlarn

Vardagsedge - 56 tips för hemmafakiren

Fullt ös medvetslös eller kontrollerad och välplanerad, hur ser din vardag ut? Oavsett vilket har ju vardagen en tendens att te sig snarlik från en dag till en annan. Så nu är det dags att du vågar piffa upp den med lite äventyr! 

En bok med några tips som får adrenalinet att rusa även den tristaste tisdag. Få in lite spänning i vardagen!

Vardagsedge finns på Facebook.

Paulo Coelho: Ögonblick - Kalender 2012

Möt 2012 med ett antal utvalda citat av en av vår tids mest älskade författare, Paulo Coelho, t ex:

Om vi älskar förvandlas världen.
Kärlekens ljus skingrar skuldens mörker

(Citat, den 23 september 2012)

Coelho anses av många vara en ordens alkemist. Den lilvsfilosofi och de teman han tar upp i sina verk har inspirerat miljontals läsare att söka sin egen väg och se världen med nya ögon.

torsdag 1 september 2011

Jan Guillou: Det Stora Århundradet, ny romansvit

När havet tog deras far och farbror fick de tre gossarna på det norska Vestlandet utanför Bergen söka familjens försörjning inne i staden. Av en tillfällighet upptäckte man att de tre små repslagarlärlingarna var ovanligt tekniskt begåvade och med hjälp av välgörenhet utbildades pojkarna till järnvägs- och brobyggare.

De tre fiskarsönerna utexamineras många år senare som diplomingenjörer vid universitetet i Dresden. Det är 1901 och mänsklighetens tekniskt mest avancerade århundrade har just inletts. Meningen var nu att de skulle återvända till Norge för att bidra till det mest storartade norska ingenjörsprojektet någonsin,
att bygga järnväg mellan Oslo och Bergen.

Men kärleken vände upp och ned på planerna. Den ene flydde, bedragen och skamsen, till Tyska Östafrika, men hamnade likväl på ett av tidens största järnvägsbyggen, det mellan Dar es Salaam och Tanganyikasjön.

Den andre flydde också på grund av kärlek, men till London. Bara äldste brodern Lauritz återvände till Norge för att kunna återgälda brödernas storartade utbildning genom att ansluta sig till järnvägsbygget på Hardangervidda. 

Tre bröders öden i ett sekel som ännu var ungt. Där framtidstron överskuggade världens alla orättvisor. Med  teknikens stora genombrott skulle alla krig vara utrotade. Föga anade man att man stod inför det mest dramatiska och blodiga århundrade någonsin.

Med romanen Brobyggarna inleder Jan Guillou sin nya romanserie Det Stora Århundradet.

Sydsvenskans Per Svensson tycker att boken är en gedigen och pålitlig underhållningsroman, läs hans recension den 7 september, genom att klicka här.

Se en video där Jan Guillou berättar om bakgrunden till romansviten.


Lennart Bergström
Bokhandlarn