Jo Nesbø: Gengångare

Gengångare är den senaste av Jo Nesbøs deckare om kriminalkommissarie Harry Hole. Harry Hole har alltid varit lite av en anti-hjälte: han väljer sina egna vägar (och retar därmed gallfeber på de flesta kolleger och chefer) och brottas med en rad personliga problem, däribland ett starkt sug efter alkohol. I de senaste böckerna har han putsat till sig lite och (nästan) blivit rumsren, på gott och ont. Jag gillar den hårda, smutsiga stilen han kört men inser att om han ska överleva så måste han få kontroll över sitt spritmissbruk. Idag utkommer den nionde boken om Harry Hole och när jag läste den så var det som att återse en kär gammal vän. För Harry Hole är en sån karl, man gärna har vid sin sida. Han är obrottsligt lojal mot de han älskar, men han är en brutal fiende till de han ogillar.

I Gengångare har Harry Hole just återvänt från Hongkong där han varit under de tre år som gått sedan Pansarhjärta. Han är ganska mager, men ändå vid god hälsa. Anledningen till att han återvänt till Oslo är för att träffa en 18-årig mördare som erkänt ett knarkmord. 18-åringen är ingen mindre än Oleg, hans älskade Rakels son som han inte sett på mycket länge. Mordet är en del i den brottsvåg som drabbat huvudstaden. Fiolin är en ny drog på marknaden. Inte lika dödlig som heroin, men betydligt mer beroendeframkallande. En knarkliga styr gatuförsäljningen med våldsamma metoder och ingen som vågar sticka upp mot dem går säker. Men Harry Hole väljer att gå till botten med mordet, främst för att han vill rentvå Oleg och därmed korsas hans vägar med drogkartellens.

Lotten Glans har recenserat Gengångare, läs den här.

Lotta Olsson i DN har recenserat, läs artikeln här.

Lennart Bergström

Bokhandlarn