Johan Persson och Martin Schibbye: 438 dagar - vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar

För ett år sedan, den 10 september 2012 släpptes jag och Johan ut från Kalityfängelsets portar. Fria från fängelsets plåtskjul och kedjor – men inte från dess lukter och ljud, och inte från våra minnen.

I fängelset tvingade jag mig själv att skriva dagbok varje dag: detaljer om storpolitik och vardagsliv blandades med berättelser om vem som bråkade om vad i köket, vad Johan gjorde och sa, vilka som dömdes och vilka som blev fria.
Både Johan och jag lyssnade och samlade material till scener och försökte gestalta medfångarna, värmen, plåten och utsattheten. Där i fängelset var reporteruppdraget en rustning som höll oss i gång, fick oss att palla och gav lidandet en mening.

Jag levde på hoppet om att en dag få berätta.

När vi lämnade Kality så klev jag och Johan ut i friheten med enbart kläderna vi hade på oss. Under den sista tiden i fängelset byggde vi en trämodell av Vasaskeppet, för att få tiden att gå. Via ombud spred vi ut ryktet att fartyget skulle användas som en trojansk häst, och att vi i dess skrov skulle gömma anteckningar från fångenskapen. Genom att bära med oss båten hem till Sverige skulle vi lura våra fångvaktare. Skeppet beslagtogs därför, och även om inga dokument hittades tog fängelsechefen det säkra före det osäkra och strandade båten för gott på en hylla i sitt kontor.

Vad ingen visste var att vi under lång tid successivt lyckats smuggla ut sidorna ur dagboken jag skrev, via våra anhöriga. Sammanlagt har vi därför haft tillgång till uppemot 1 000 sidor brev, dagböcker, intervjuer, förhörsprotokoll och kartor när vi skrivit den här boken. Minnet sviker en alltid – men med sandiga och blodiga papper från öknen, finstilta privatbrev och rättegångsprotokoll har vi kunnat rekonstruera vår historia. 

Det källmaterialet har varit bibeln i arbetet med boken. Dessutom har vi, tack vare avhopparen Abdullai Hussein, haft tillgång till den etiopiska regimens originalfilmer från förhören med oss.

Men skrivandet har inte varit lätt. Väl i friheten har bokprojektet varit som en arg afrikansk elefant i vår vardag. Varje dag har både jag och Johan vaknat, gått tillbaka ut i öknen och in i fängelset, berättat, skrivit och återupplevt de här 438 dagarna. Dag för dag. Timme för timme. Det arbetet har gjort ett vanligt liv omöjligt. I dag när boken äntligen är klar är jag lyckligare och gladare än när jag landade på Arlanda för ett år sedan. När boken är klar slipper man bära på berättelserna själv och kan dela upplevelsen med andra. För kollegorna är kvar. Ogaden stängt. Historien lever. Vi är fria att berätta.

Ni är fria att läsa.

Vår förhoppning är att berättelsen lever vidare hos er som läst. 10 kr per såld bok går till Kalityfonden (www.kalityfonden.se).

Martin Schibbye

Länkar
Se och hör Johan och Martin i SvT Gomorron, 13 sept, klicka här.
Lyssna på Martin och Johans sommarprogram i P1, klicka här.