För Olivia är Stockholm scenen hon spelar pjäsen om sig själv på. Hon befinner sig i tiden mellan ung och ansvarslös och vuxen och frihetsberövad. Utan utbildning och med ett tillfälligt jobb i en kiosk är det bara nätterna ute på pubarna och klubbarna som får henne att sväva fritt. Där finns vännerna Pascal och Chris, som inte tål varandra, men som Olivia knutit sig själv till hårt. Dessutom finns Josef, som lever med någon annan, men är den hårda prince hon väntat på. Inte ens en vild helg i Amsterdam hjälper mot det. Eller Pascal och Chris, som har huvudrollerna i sina egna liv att spela. Och medan pjäsen spelas upp rusar livet vidare, obönhörligt, mot sista ridåfallet.
Olivia är en kvinnlig Holden Caulfield, hungrande efter kärlek och ett annat liv att kliva in i när det egna blir för trassligt. Med hypnotiskt språk och ett hetsigt tempo skildrar Johanna Wester en ung kvinna utan karta i vuxenvärlden.
Läs mer på http://www.nattsagor.se
Johanna Wester besöker Kulturmagasinet på Internationella kvinnodagen lördagen den 8 mars.
Recension
I Nattsagor för sömnlösa visar Johanna Wester prov på mästerlig språkhantering och en förmåga att beröra på djupet. Det blir aldrig övertydligt. Jag kommer på mig själv med att läsa om stycken, då den flödande handlingen och dialogen visar sig sväva över bråddjup av underliggande mönster och tecken.
Vi får följa snart 20-åriga Olivia i ett brusande Stockholm. Hänget med kompisarna, extraknäcket på grillen, familjen någonstans i bakgrunden och det komplicerade förhållandet med Josef. Olivia lever livet, helst nattlivet i förvissningen om att alla gillar henne och finns där när hon behöver dem.
Men sensommarens heta puls byts snart mot höstens kyla. En katastrof är på väg att ske, men Olivia tar inte in signalerna hon får. Och snart försvinner oskulden i alla avseenden, tilliten får sig en törn och alla överlevnadsstrategier tappar sin kraft.
Johanna Westers debutroman Nattsagor för sömnlösa borde få samma genomslag som Ulf Lundells Jack fick på 70-talet. En av de bästa böcker jag läst på mycket länge!
Eivor Schultz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar