Många år senare, 2003, hittar journalisten Ellie samma gåtfulla brev i arkivet på tidningen där hon arbetar. Hon blir besatt av historien bakom, och hoppas att den ska kunna återuppliva hennes haltande karriär. Om dessa två älskande fick ett lyckligt slut, kanske hon också kan bringa reda i sitt eget komplicerade kärleksliv? Ellies sökande kommer att skriva om historien och hjälpa henne att inse sanningen om sin egen, moderna romans.
Detta är Jojo Moyes tredje kärleksroman efter de två tidigare, Sophies historia och Livet efter dig, som båda blev storsäljare.
Recensioner
På väg hem från en riktigt fin långhelg i Danmark avslutar jag passande nog ”Sista brevet från din älskade”, den tredje kärleksromanen som Jojo Moyes givit ut på svenska. Hon slog igenom på allvar med ”Livet efter dig” 2012 och gav ut ”Sophies historia” 2013.
Liksom när det gäller de tidigare böckerna vänder jag det sista bladet med ett leende på läpparna.
Kärleksparet i centrum är Jennifer och Anthony i 60-talets England. Jennifer är olyckligt gift med en rik man och ägnar sig mest åt att vara värdinna tills hon träffar Anthony, journalist med alkoholproblem. Efter många turer ställer Anthony ett ultimatum. Kom till stationen 19.10 om du väljer mig, lämnar din man, och flyttar med mig till New York. Till slut bestämmer sig Jennifer, får skjuts mot stationen i sista stund av en god vän men på vägen hamnar de i en bilolycka. Han dör och hon vaknar upp på sjukhuset med en fullständig minnesförlust. Det är just där boken börjar. Så småningom hittar hon ett av hans fantastiska kärleksbrev men det är inte undertecknat och hon kommer ju inte ihåg vem det är.
Samma brev dyker upp i ett tidningsarkiv 2003 där journalisten Ellie blir gripen och försöker ta reda på vad som egentligen hänt.
Detta är huvudingredienserna som handlingen roterar kring. På sätt och vis är det också en sort uppdatering av den klassiska genren förvecklingskomedin. De två älskande (och fler) går om varandra på de mest märkliga sätt under åren.
Är det stor litteratur? Nej, det är det inte. Är det fantastiskt feel-good-snask i semestertider? Utan tvekan. Slutar det lyckligt? Gissa! Bara att läsa!
Anders Larsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar