Indalsälven, som flyter genom Lidens och Indals socknar, är i dag en uppdämd och långsmal sjö mellan kraftverken i Järkvissle och Bergeforsen. Oftast är den dold bakom ridåer av grönska, men här och var träder den fram i all sin mäktighet.
Bor man i dess närhet, som jag själv gör, hälsar man älven åter när vinterns is släpper sitt grepp. Indalsälven är ett påtagligt inslag i landskapet, men få har i dag anledning att nalkas den. Visst hittar en och annan kanotist eller fiskare ner till älven, men den har förlorat sin tidigare stora betydelse.
I denna bok får vi möta Indalsälven, som en angelägen transportled vid sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talen. Älven var då den viktigaste transportvägen för att frakta människor och varor till bygderna längs älvdalen. Båttrafiken var en av förutsättningarna för att kontakter mellan olika byar och samhällen kunde upprätthållas. Byborna gick ner till sin brygga för att se på nyanlända eller för att hämta varor. Indalsälven flöt fram mitt i bygden både bildligen och bokstavligen. Den var en mycket viktig livsnerv för dem som bodde längs stränderna.
I dag har riksväg 86 övertagit frakttrafiken. Lastbilar och långtradare transporterar varor till älvdalens olika orter. Timmerbilar med långa släp fraktar det timmer, som förr flöt i älven. Bussar och bilar forslar människor, som förr klev på båtarna. Kvar finns bara minnen av en helt annan tid.
Historien om ångbåtarna på Indalsälven måste berättas för nya generationer. Insikten om den roll de skapade för ett sekel sedan ska bevaras för framtida invånare i älvdalen. Den här skriften är viktig som en beskrivning av livsvillkoren för inte så länge sedan.
Boken är utgiven av Medelpads Hembygdsförbund.
Läs mer här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar