Och runt mig faller världen är en insiktsfull, försonande och berörande debutbok av Marit Sahlström, om vad som händer när den värsta sorgen drabbar oss. Det är en överlevnadsbok som handlar om allt vi inte kan skydda oss mot, om att leva i skräck för att de man älskar ska dö ifrån en, om hopp och oändlig kärlek.
 |
| Marit Sahlström, Foto Helene Ringberg |
Läs Thomas Lerners intervju med Marit Sahlström i DN 2015-01-09, nedan.
Varför tror så många att vi kan skydda oss från allt ont? Går det att hitta ett hopp mitt i den värsta sorgen? Och vad gör vi när skräcken för att den vi älskar ska dö inte längre går att hantera? Det är temat i Marit Sahlströms roman ”Och runt mig faller världen”.
Varför tror så många att vi kan skydda oss från allt ont? Går det att hitta ett hopp mitt i den värsta sorgen? Och vad gör vi när skräcken för att den vi älskar ska dö inte längre går att hantera? Det är temat i Marit Sahlströms roman ”Och runt mig faller världen”.
I sin debutroman skriver Marit Sahlström om en liten by där ”Ett” bor med sina småsystrar. Tillsammans springer de vilt på grusvägarna. De matar kaninen. De åker ut till ön på sommaren. Allt är som det ska vara. Ingen av dem anar det mossgröna mörkret som närmar sig, som bäddar in deras hus och plötsligt förvandlar dem till en familj som präglas av sjukdom och död. En familj som slåss för att överleva.
– De flesta av oss har en tro på att livet ska löpa på friktionsfritt och att allt ska bli bra. När något oväntat inträffar som får tillvaron att skaka i sina grundvalar står vi därför ganska handfallna. Vi vet inte hur vi ska agera, säger Marit Sahlström.
– Jag tror att alla människor har ett behov av att prata om både livets ljus och mörker. Svåra saker kan drabba vem som helst och det finns nästan aldrig några enkla förklaringar till det som händer – även om vi ofta har den tron. Det här är något jag försöker skildra i min bok.
Huvuddragen i Marit Sahlströms roman är hämtade från hennes eget liv. Hon berättar att hon i sin närhet har upplevt anorexi, psykisk ohälsa och självmord, utan att gå in på några detaljer.
– Jag vet därför hur drabbade och anhöriga tar på sig skuld för det som händer, och har svårt att förstå och förklara när det ofattbara inträffar.
Marit Sahlström påpekar att fakta och detaljer i ”Och runt mig faller världen”, som är utgiven av förlaget Ordfront, skiljer sig från verkligheten. Hon har alltså inte skrivit en regelrätt självbiografi om sitt eget liv, även om inspirationen kommer från egna upplevelser.
– När någon anhörig mår psykiskt dåligt eller får ätstörningar står vi där oförberedda och famlar efter de enkla svaren jag talade om. Men verkligheten är komplex och orsakerna till att någon blir till exempel deprimerad, får problem i skolan eller slutar äta är nästan alltid flera.
Marit Sahlström har ofta märkt att särskilt omgivningen gärna vill använda förenklade förklaringar. För om det finns en tydlig orsak till varför någon annan drabbas kan man ju skydda sig själv och den man älskar.
– Det här gör den som är drabbad och de anhöriga än mer ensamma, när de egentligen är i behov av stöd.
I Marit Sahlströms bok befinner sig ”Ett” mitt i ett kaos där hon ser sina systrar blekna bort, ser föräldrarna jaga efter räddning och brottas med skulden som tär på dem alla. Hon kämpar för att hålla sig kvar i livet, trots att det inte blev som hon tänkt.
– Jag har försökt skildra hur det kan vara att som anhörig stå maktlös och se att någon inte orkar leva längre, inte kan eller får leva längre. Ja, hur påverkas alla som står där vid sidan och inget kan göra? När den drabbade inte klarar att ta emot en utsträckt hand som vill hjälpa och stötta.
Enligt Marit Sahlström läggs fortfarande en stor del av ansvaret på föräldrarna om ett barn eller en ung människa exempelvis får psykiska problem eller börjar använda droger. Det leder till den där känslan av skuld och skam, säger hon.
– Jag har själv känt av det och vet att människor i min närhet upplevt samma sak.
Marit Sahlström är uppvuxen i en liten by med femtio hushåll i Hälsingland och hon gick i skola i ett samhälle en bit därifrån. I skolan trivdes hon aldrig särskilt bra.
– De sociala reglerna för hur man skulle bete sig – eller inte bete sig – var tuffa. Alla skulle tänka och vara på samma sätt, och det skapade en stor ofrihet . Jag tror att många barn och unga upplever samma sak, oavsett om de bor på en mindre ort eller i en större stad.
Erfarenheterna från den egna skoltiden är kanske en förklaring till att Marit Sahlström i dag valt att arbeta som pedagog och föreläsare med fokus på unga i riskzonen. I dag är hon ansvarig för Stockholms stadsmissions projekt Oneeighty där elever som inte längre kommer till skolan får stöd.
– Nästan alla ”hemmasittare” som kommer till oss har varit hemma minst en termin. En elev hade varit borta från skolan i sju år, berättar Marit Sahlström.
Merparten av de hemmasittande eleverna tar sig sällan utanför hemmets fyra väggar och då är nätet en perfekt plats för att få kontakt med kontakt dem. I projektet Oneeighty arbetar pedagoger och socionomer som på bestämda tider kan chatta med eleverna.
– Omkring hälften av de barn och unga som deltagit i projektet har återvänt till skolan. Andra har börjat jobba eller fått praktik.
Marit Sahlström har märkt att föräldrarna nästan alltid får skulden när deras barn inte vill gå till skolan. ”Dra av dem täcket och tvinga dem att gå upp” och ”sätt tydliga gränser” ... förslagen på lösningar är ofta väldigt enkla, säger hon.
– Jag möter samma attityd när det gäller till exempel anorexi och missbruk. Den enkla förklaringen hittas lätt i uppväxtmiljön, det vill säga att det är föräldrarna som misslyckats.
Marit Sahlströms roman har ett mörkt tema, men boken rymmer också hopp och visar att det finns en utväg när allt tycks becksvart.
– Ofta handlar det om att acceptera sin historia, och inse att det finns både ljus och mörker i den. På livsvägen finns det nästan alltid möjligheter till vändpunkter – och det gäller att få syn på dem.
Thomas Lerner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar