Att läsa Ranelid är som att sitta på en flotte utan åra i strömmande vatten tills flotten så sakta driver mot stranden. Man kliver i land något omtumlad av resan. Det Ranelidska språket griper tag, det tog mig en dag att läsa de 256 sidorna från början till slut. .
Sveriges överbefälhavare Axel Wiman håller presskonferens angående de kränkningar som skett mot Sveriges luftrum och farvatten.
Så plötsligt börjar Axel Wiman gråta. Om det beror på att han fått ögonkontakt med en av de närvarande journalisterna ,Viktor Rosling, en före detta ungdomsvän men som blev en fiende, en person han inte träffat på 40 år. är det svårt att sia om, men det kan vara en av orsakerna.
Axel Wiman lämnar konferensen, den förslutna järndörren till hans förflutna öppnas. Så börjar boken.
Med stort intresse läser jag berättelsen om Axel Wimans barndom, hans uppväxt på bondgården med två syskon, storebror Martin och lillasyster Ingrid som föds med Downs Syndrom. En lycklig uppväxt med många fina minnen. Hans väg inom det militära som så småningom gjorde att han blev Sveriges Överbefälhavare.
Kärleken till Maria Blom, en kvinna som hans ungdomskamrat Viktor Rosling i hemlighet också åtrådde De blev rivaler.
Dottern Sara som som det gått bra för, hon är jurist och bor i London med man och tre barn.
Sonen Johan som lever på gatorna i Köpenhamn, drogerna och spriten tog över hans liv, något han hela tiden anklagar pappa Axel för.
Mediadrevet går, Axel Wimans liv fläks upp. Santidigt är hans älskade Maria svårt sjuk i cancer.
Den får 4+ av 5 av mig i betyg.
Missa inte att boka biljetter till Bokens Afton den 15 mars och lyssna på Björn när han berättar om boken på sitt Ranelidska språk. Läs mer här.
Monica,
Vängåvans kulturtant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar