Mattias Leivinger och Johannes Pinter, De mörkermärkta

Mattias Leivinger (t.v.) och Johannes Pinter (t.h.)

I ett vårkallt Stockholm sker en serie mord som till en början inte verkar ha något samband. En sömnlös taxichaufför. En alkoholiserad före detta psykolog. En psykiskt sjuk kvinna på ett behandlingshem. Tre människospillror förenade i sina olycksöden.

När poliskommissarie Iris Riverdal får fallen på sitt bord ställs hon inför en gåtfull mördare, en undflyende skepnad med dunkla metoder och okända motiv. Och bakom honom anas en ansiktslös ondska bortom alla begrepp.

Gradvis går det upp för henne att morden har rottrådar långt tillbaka i tiden, trådar som också löper in i hennes eget liv.

Samtidigt samlas en krets människor för att bekräfta det de redan anat. Det förflutnas skugga har kommit tillbaka för att förgöra dem, de mörkermärkta.

Några frågor till författarna,

Hur träffades ni?
Mattias Leivinger: Vi debuterade samma år, 2014. Jag såg Johannes inlägg på Debutantbloggen och tyckte det var bra och matnyttiga saker. Skrev ett ”beundrarmail” och då upptäckte vi raskt att vi bara bodde några hundra meter från varandra.

Johannes Pinter: Dessutom höll vi bägge till på Gotland på somrarna, också där i omedelbar närhet! Vi träffades första gången i Lickershamn och pratade erfarenheter av att skriva, om böcker och film. Där startade alltsammans.

Hur går det till när ni skriver tillsammans?
Mattias Leivinger: Först sitter vi och jobbar fram hela historien, verkligen grottar ner oss i karaktärsutvecklingar och dramatiska händelseförlopp. Det är vår kreativa motor och en riktigt kul del av processen. Så småningom punktar vi ner allting i detaljerade synopsis. Det är viktigt att förloppen finns där svart på vitt eftersom vi är två som skriver. Man kan inte dra iväg fullt så fritt som när man skriver själv.

Johannes Pinter: Därefter delar vi upp de olika karaktärslinjerna, jag skriver vissa och Mattias skriver andra. Efter första genomskrivningen läser vi varandras kapitel och kommenterar och skriver om. Efter det byter vi och putsar varandras texter. På så sätt har vi sandpapprat ner eventuella avstickande egenheter i prosan, och skapat en stilmässig och tematisk helhet.

Vad gör ni när ni inte skriver?
Mattias Leivinger: Jag är samtalsterapeut och bibliotekarie. Bägge yrken handlar på sina sätt om berättande, i ena fallet i böckernas form, i den andra om våra inre liv. Skrivandet är ett ständigt inkännande samtal med olika karaktärer. Att kunna kliva in i och identifiera sig med olika människor, höra dem, känna dem, förstå deras olika sidor – där finns det mycket som jag tar med mig in i skrivandet från mina drygt 15 år som professionell samtalare.

Johannes Pinter: Jag har sysslat med växelbruk inom den svenska filmbranschen, varvat regisserande och filmmanusskrivande med redigerande och trailerklippande. Just nu kan jag dock högprioritera det skönlitterära skrivandet efter en rätt lukrativ bostadsaffär.

Vill ni nämna något om tidigare böcker?
Mattias Leivinger: Min första bok heter När livet djupnar (Heron förlag, 2009) om existentiella perspektiv inom psykologin. Min skönlitterära debut Freudland (Hoi förlag, 2014) är en surrealistisk äventyrsberättelse med stänk av svart humor och handlar om maktgalna psykologers envisa kamp mot varandra.

Johannes Pinter: På min hemsida finns en komplett lista på mitt författande. Men kort sagt så kan jag nämna två skräckromaner: nordiska väsen-fyllda Vackra kyrkor jag besökt och vampyrboken 1007, samt barn-spökboken Lille Gasten och den stora spökdagen. Dessutom har jag skrivit en massa noveller inom den väldigt vida benämningen fantastik (med allt från magisk realism till tuffare skräck). Med dessa har jag blivit publicerad i ett tjugotal amerikanska och svenska antologier.  

Var har ni era rötter?
Mattias Leivinger: Jag är född i Finspång, uppvuxen i Linköping. Efter studier i Uppsala kom jag till Stockholm där jag har bott i snart 20 år.

Johannes Pinter: Jag är född och uppvuxen i Södertälje. Blev Stockholmare när jag träffade min blivande fru.