Nyårslöften inför 2021

2021 närmar sig med stormsteg och världen har nog sällan varit mer redo för ett nytt år. Nextory har därför tagit tempen bland svenskarna och undersökt vad som utlovas för det nya året. Spara mer pengar, stressa mindre och läsa fler böcker är några av löftena.

Nu är det bara några dagar kvar av året och det börjar bli hög tid att spika nyårslöften. En undersökning visar att två tredjedelar av svenskarna planerar att avge löften inför 2021. Träna mer och äta nyttigare toppar otippat listan över svenskarnas nyårslöften, men i år har även 15 procent som nyårslöfte att läsa eller lyssna på fler böcker. Hela 55 procent uppger samtidigt att vill läsa mer än de gjorde under detta år.

– Jag tror att 2020 har fått många att tänka efter kring vad man egentligen lägger sin tid på och vad som får en att må bra. Vi ser att föräldrar söker efter kvalitetstid med barnen, men också att många grupper är vansinnigt trötta på meningslös skärmtid. Nu vill man back to basics - och då återupptäcker många boken, säger Elin Bäckman, marknadschef på Nextory.

Vilka av följande nyårslöften har du inför 2021?	Totalt	Män	Kvinnor
Träna mer	31%	31%	30%
Spara mer pengar	28%	23%	33%
Äta nyttigare	26%	21%	32%
Stressa mindre	23%	20%	27%
Umgås mer med familj & vänner	15%	15%	16%
Läsa & lyssna på fler böcker	15%	12%	17%
Resa mer	13%	14%	13%
Andra nyårslöften	9%	9%	9%
Vet ej	11%	13%	9%
Jag kommer inte ha något nyårslöfte	33%	31%	34%

Om undersökningen: Undersökningen genomfördes av undersökningsföretaget Mejsel AB under vecka 51 2020 med paneler bestående av 1007 deltagare som speglar den svenska befolkningen demografiskt och har hanterats i enlighet med Esomars riktlinjer.

Bokhandlarn möter Pernilla Ericson

Pernilla Ericson är bokslukare sedan barndomen och har skrivit ända sedan hon var liten. I dag kombinerar hon jobben som journalist och författare, ledarskribent på Aftonbladet med fokus på jämställdhets- och klimatfrågor och som författare tar hon upp samma frågor. Efter en trilogi om Erlagruppen, där jämställdhetsfrågorna var ett viktigt tema, har hon i år med nya 300 grader inlett en serie klimatdeckare. Hon är bosatt i Stockholm.

I sena tonåren började hon jobba för tidningen Okej och det blev vägen in i journalistiken. Hon har arbetat på flera kvinnomagasin, på Aftonbladet och med olika produktioner för TV4. De senaste åren har hon arbetat som skribent på Aftonbladets ledarredaktion där hon i huvudsak skriver om feminism/jämställdhet, klimathotet och antirasism.

Som författare debuterade hon 2016 med Spåren vi lämnar efter oss, den första boken om utredningsteamet Erlagruppen. Den är en sorts utredningsteam, fristående från, men i nära samarbete med polisen. Det är en grupp starka karaktärer med huvudpersonen Liv, chefen Edith, hackern Aminah och tidigare kriminelle Rickard.

Precis som karaktären Liv Kaspi, sysslar Pernilla Ericson mycket med kampbetonad träning och är instruktör inom en brottningsinfluerad träningsform heter ruffie. Grundaren av den träningsformen är kampsportaren Musse Hasselvall, och hon samarbetar också med honom för att kunna skapa trovärdiga kampscener i böckerna.

Hon fick idén till gruppens första fall när hon efter en serie artiklar fick ta emot mängder av personliga berättelser om övergrepp. De flesta av de skrivande kvinnorna hade inte vågat anmäla.

Debuten följdes av Jag ska hitta dig 2017 och När du vänder dig om 2018. Den sista boken i trilogin har en egen och verklig förhistoria som baseras på hennes vän Paula ”Finjima” Manrique, teknikexpert och profil inom spelvärlden som inspirerat en hel del till karaktären Aminah, Erlagruppens hacker. Paula berättade om alla hot hon utsatts för sedan hon som kvinna började ta plats i den mansdominerade spelvärlden. Hot- och hatmejl, som övergick i fysiska hot, döda djur hemskickade och någon målade med bajs på hennes dörr. De hackade hennes e-post och fick tag på privata bilder. Sedan riggade de en profil och började ragga på män i Paulas namn. Det de uttryckte där var att ”Paula” sökte män som kunde förverkliga våldtäktsfantasier. Komma hem till henne. De hade hennes adress, och det kom mycket riktigt hem en man till Paula, som trodde att han kom på inbjudan. Dörren var olåst och plötsligt stod han i hennes vardagsrum.

Pernilla Ericson har gott om egen erfarenhet av hot och hat, har mött många som utsatts för nättrakasserier, men hon blev ändå chockad av Paulas berättelse. Den blev då utgångspunkten för boken När du vänder dig om.

Efter en framgångsrik trilogi var det dags att skifta tema och med årets 300 grader har hon inlett en serie klimatthrillers. Huvudpersonen är Lilly Hed som efter en snabb och framgångsrik poliskarriär i Stockholm hamnat i en del problem och flytt storstaden för ett jobb vid Nynäshamnspolisen. Hon hittar också en intressant bostad, Enbomsfyren, en gång byggd av fyrentusiasten Sigvard Enbom men aldrig tagen i bruk, numera i folkmun kallad Fyrkraken och den hyr Lilly av Hilda Enbom, Sigvards syster.

En annan viktig och återkommande karaktär är Jesper Hansson, styrkeledare vid Nynäshamns brandstation, som har en del egna trauman att bearbeta, men som sliter hårt i den ibland nästan hopplösa kampen mot de stora bränder som uppstår i sommarhettan. Inte helt oväntat uppstår en attraktion mellan Lilly och Jesper och kanske kan relationen utvecklas i kommande böcker.

Text från bloggen Kapprakt

Nu Pernilla Ericson måste vi prata om böcker och dina bokhyllor

Hur organiserar du din bokhylla? 

Efter färg på bokryggarna. Harmoni råder i trängseln.

Vet du hur många böcker du har hemma? 

För många. Det är dubbla rader i alla bokhyllor.

Finns det några pinsamma böcker i din bokhylla? 

Jag äger märkligt nog en biografi över Bert Karlsson.

Hur ser du på pappersböcker och digitala böcker? Vad föredrar du? 

Jag vill inte välja! Jag läser alltid en pappersbok innan jag somnar (och i stort sett varje ledig stund), och så lyssnar jag på ljudböcker när jag är ute och går, eller gör tråkiga saker, som att stryka eller sortera tvätt.

Vilken/vilka ”klassiker” läser du om och om igen? 

Mobergs Utvandrarna-serie återkommer jag ofta till. Det är värt att påminna oss om också, att omkring en miljon svenskar lämnade Sverige på grund av hungersnöd eller i jakt på ett bättre liv, för inte särskilt länge sedan. 

Finns det någon ”klassiker” som du aldrig kommer att läsa? 

Nej.

Vilken är den senaste riktigt, riktigt bra bok du läste? 

Majgull Axelssons "Inställd resa till Sabarmati" är lysande, jag slukade den och förälskade mig i karaktärerna.

Hur långt måste man läsa innan man får ge upp om en bok? 

Fem kapitel kan man väl ge en bok i alla fall?

Vad gör du med böcker du inte vill ha kvar? 

Jag skickar framför allt ofta böcker jag älskar vidare, så att andra får dela läsupplevelsen.

Vad läser du just nu? 

Jag har precis påbörjat "I sommar blir det nog bättre" av Sisko Savonlahti. Mycket lovande så här långt.

Den roligaste bok jag läst?

Jag skrattade ofta högt åt Bo Baldersons dråpliga deckare med insikt i maktens korridorer. Skolpedagogen Vilhelm Persson hade min fulla sympati och mordgåtan var alltid ett briljant pussel.

En bok alla unga människor borde läsa och vi alla, oavsett ålder?

Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945. Minus internet var deras tid så lik vår. 

Vad är det för sorts böcker vi behöver just nu? 

En smula verklighetsflykt eller kanske något som värmer hjärtat lite extra. Linda Olssons fina "Nu vill jag sjunga dig milda sånger", till exempel. Söker du kopplingar till det vi genomlever just nu: "Som pesten" av Hanne-Vibeke Holst är då klockren.

Vad kommer du ihåg av barndomars läsupplevelser, som gav dig hjärtklappning/äventyr/tröst?

Narniaböckerna sprängde fantasins ramar, en hisnande läsupplevelse. Jag var liten, närsynt och - i mötet med bokserien - okontaktbar.

Litterär gestalt jag skulle vilja vara? 

Liv Kaspi i min tidigare serie om utredningsteamet Erlagruppen, hon låter sig aldrig hejdas av rädsla, hon är obrottsligt lojal (det har vi gemensamt) och en fenomenal fajter. Det sistnämnda främst tack vare research-intervjuer med kampsportaren Musse Hasselvall. Liv gör också intåg i min nya serie, i uppföljaren till "300 grader".

Vem skulle du vilja skrev ditt livs historia? 

Fatima Bremmer, vem skulle inte vilja få sitt livs historia skriven av henne?

Monica Gullman summerar läsåret 2020

Bästa bok:

Delia Owens, Där kräftorna sjunger

Boken jag längtat efter och trodde att jag skulle älska men inte gjorde:

Lars Kepler, Spegelmannen

Mest överraskande på ett positivt sätt:

Tove Alsterdal, Rotvälta (Deckarakademiens pris 2020)

Bästa bokserie:

De sju systrarna, samma som 2019

Ny favoritförfattare:

Adele Breau, Systrar, Sekwa förlag

Bästa bok i en ny genre:

Jenny Colgan, Den lilla bokhandeln i hamnen (feelgood)

Mest spännande bladvändare:

Pascal Engman, Änkorna

Bästa skräckisen:

Fredrik P Winter, Grävlingen

Sorgligaste boken:

Björn Ranelid, Bill Nilssons sista vita skjorta

Roligaste boken:

Danny Wattin, Lärarinnan

Bästa ungdomsbok:

Camilla Sten, Bergtagen

Boken som överträffade alla ställda förväntningar:

Stina Jackson, Ödesmark

Mest minnesvärda karaktärer:

Gunnar Barbarotti/ Eva Backman

Bok som gjorde starkt intryck:

Anne Swärd, Jackie

Vackrast skrivna bok:

Fredrik Westin, 5:e lyriksamling, Ateisten i skyttegraven

Boken jag inte kunde fatta att jag väntade länge med:

Jojo Mayes, Under Londons broar

Kortaste bok/ längsta bok:

Patrik Lundberg, Fjärilsvägen 173 sid, Jo Nesbö, Kungariket, 605 sidor

Favorit författare jag läst fler böcker av:

Håkan Nesser, Den sorgsne busschauffören

Boken jag fick tips om av andra:

Johanna Backström Lerneby, Familjen

Favoritrecension:

Aino Trosell, Gränsmark

En bok jag inte läst 2020 men ska läsa 2021:

Lydia Sandgren, Samlade verk

En bok jag ser framemot 2021:

Det får bli två av våra lokala författare som kommer med nya böcker 2021. Klas Knutsson och Micael Lindberg, dessa ska bli spännande att läsa.

Monica Gullman 27/12 2020

Bokhandlarn möter Kristina Appelqvist

Foto: Anna-Lena Ahlström

Det ska anordnas en deckarfestival om Agatha Christie vid Västgöta Universitet. Samma dag som festivalen ska börja dyker en annons upp i lokaltidningen:

"Härmed tillkännages att ett mord kommer att äga rum i Götasalen, fredagen den 1 juni klockan 20.00"

 Det är många som sätter frukostkaffet i halsen när annonsen dyker upp i lokaltidningen. Det är upptakten till Kristina Appelqvists senaste bok, "En giftig skandal".

Så här säger Kristina Appelqvist om sin deckarmiljö:

Den akademiska världen är en fantastisk deckarmiljö! Utifrån kan ett universitet upplevas som slutet och hierarkiskt, väl innanför murarna möts man av en kreativ och dynamisk atmosfär men också av maktlystna, intelligenta och viljestarka människor som ofta är i konflikt med varandra.

Det är också en konservativ miljö. Universiteten förändras inte särskilt mycket över tid och är sig lika oavsett om de ligger i Lund, Stockholm eller Oxford. Universitetsvärlden är därför tacksam att skriva om eftersom många kan känna igen sig.

Jag har jobbat i drygt 14 år inom den akademiska världen och under åren som kommunikationschef på Högskolan i Skövde fick jag idén till min första deckare. Snart förstod jag att uppslagen är oändliga.

Mitt fiktiva lärosäte har jag placerat i Skövde där skildringarna från akademien kombineras med småstadslivet i Skaraborg, en mix som ger mina böcker en speciell feelgoodkänsla – mitt i det vackra Västergötland bland de begåvade forskarna visar sig plötsligt ondskan i form av brutala mord.

En av mina inspirationskällor är Caroline Graham som skrivit böckerna om kommissarie Barnaby som sedan blev den populära tv-serien Morden i Midsomer.

En annan författare som jag känner starkt släktskap med är Dorothy Sayers. Hon är liksom jag prästdotter och skriver till viss del om den akademiska världen. Jag läste henne i unga år och fastnade främst för ”Kamratfesten”, en deckare som utspelar sig i universitetsmiljö i det anrika Oxford. Det är märkligt lätt att känna igen sig trots att det är snart 80 år sedan boken kom ut!

I min första deckarserie valde jag en kvinnlig universitetsrektor som huvudperson. Nu får vi istället följa forskaren Helena Waller. Den akademiska världen är komplex, därför känns det spännande att genom hennes ögon få utforska den ur ett nytt perspektiv. 

Intervju med Kristina Appelqvist

Jenny Lindh på M-magasin skriver att din nya kriminalroman En giftig skandal är ”en alldeles ljuvlig hommage till Agatha Christie”. Hur är ditt eget förhållande till Christie och vad har hon betytt för dig?

Jag sträckläste de flesta av hennes böcker under några somrar när jag var tolv-tretton år och hon blev då en av mina favoritförfattare. Jag tyckte om både miljöerna, tidsandan och de kluriga intrigerna. Sedan dröjde det ganska länge innan jag läste henne igen, men hon har alltid funnits där i bakhuvudet som en viktig förebild utan att jag haft några djupare kunskaper om hennes person. Först när jag läste hennes självbiografi för några år sedan upptäckte jag människan Agatha Christie och jag blev oerhört fascinerad av hennes spännande liv som innehöll så mycket mer än det egna författarskapet. Jag fångades också av hennes värme och humor och av den stora tacksamhet hon kände för det liv som blev hennes.

Det är i år precis hundra år sedan den första Hercule Poirot-romanen kom ut. Varför tror du att Agatha Christies berättelser fortfarande är så älskade världen över?

Jag tror att hon i Hercule Poirot och Miss Marple lyckades skapa två ovanliga och oväntade detektiver som det är lätt att tycka om. Hennes deckare utspelar sig också i intressanta miljöer, både i England och i alla de böcker från olika delar av Mellanöstern. Till dem hämtade hon inspiration från sina många resor i dessa länder tillsammans med sin make, arkeologen Max Mallowan. Att hon är översatt till så många språk och att hennes böcker har filmatiserats och fortfarande spelas in för film och tv bidrar säkert också till att populariteten håller i sig.

Du väver ofta in fascinerande litteraturhistoria i dina böcker. Vad kommer först när du börjar tänka på en ny bok – just det temat eller någon annan del av intrigen?

Det har nog varit lite olika från bok till bok. Men i den här senaste där Agatha Christie är en del av temat så visste jag att jag ville skriva om henne innan jag egentligen hade en aning om hur. Det var när jag funderade på hur jag kunde använda henne som jag kom på hur jag skulle utforma intrigen.

När jag läser pusseldeckare på nytt som jag läst för länge sen händer det ofta att jag inte minns vem som faktiskt var skyldig, åtminstone inte när det gäller Christie, och det känns alldeles utmärkt. Hur tycker du att den perfekta upplösningen i en pusseldeckare ska vara? Finns det till och med en fördel att läsaren kan lyckas glömma bort den efteråt?

Det är så för mig också, att jag inte alltid minns vem som är den skyldige när jag till exempel läser om en bok av Agatha Christie. Den perfekta upplösningen i en pusseldeckare ska förstås överraska läsaren, helst ett par gånger. Och om läsaren trots allt har lyckats gissa rätt på VEM som är den skyldiga så hoppas man som författare att även den läsaren ska bli förvånad när det blir klarlagt VARFÖR mordet eller morden skedde. Jag tycker att det är en fördel om en bok går att återanvända och man kan få samma läsare lika överraskad två gånger.

Vad var mest njutningsfullt under skrivandet av En giftig skandal?

Det var nog den researchresa till Devon i England som jag gjorde under arbetet med boken. Jag reste i Agatha Christies fotspår och började i Torquay där hon är uppvuxen. Där bodde jag på anrika Grand Hotel där Agatha Christie tillbringade sin bröllopsnatt på julafton 1914. Höjdpunkten under resan var besöket i Greenway House, Agatha Christies fantastiska sommarhus som nu är öppet för allmänheten. Det ligger väldigt vackert med utsikt över floden Dart. Här tillbringade Agatha Christie mycket tid tillsammans med sin familj och sina vänner. Jag blev väldigt inspirerad av besöket i hennes hus och lät därför en del av handlingen i boken utspela sig just på Greenway House.

Intervjun med Kristina Appelqvist är saxad från Piratförlagets hemsida.  

 

Nu Kristina Appelqvist måste vi prata om dina böcker och bokhyllor.

* Hur organiserar du din bokhylla?  

Deckarna har jag samlat för sig men allt annat är sorterat i bokstavsordning efter författare.

* Vet du hur många böcker du har hemma? 

Njae … men det är alldeles för många. Vi har byggt ut huset för att få plats med fler bokhyllor …

* Finns det några pinsamma böcker i din bokhylla? 

Det skulle väl i så fall vara boken med den tvetydiga titeln ”Fnask i fördärvet”, som har ett obetalbart omslag med en naken kvinna på en säng och den lockande förklaringen: ”Kvinnan på dyschan var mycket naken, mycket blek … och mycket död!”

* Hur ser du på pappersböcker och digitala böcker? Vad föredrar du? 

Tveklöst pappersböcker. Läser sällan digitala böcker.

* Vilken/vilka ”klassiker” läser du om och om igen? 

Anne på Grönkulla, hela serien. Jag har även läst en del av Agatha Christies böcker ett antal gånger.

* Finns det någon ”klassiker” som du aldrig kommer att läsa? 

Ulysses av James Joyce. Jag läste ett utdrag ur den när jag pluggade litteraturvetenskap. Men hans kända ”inre monolog” kändes rätt seg och flummig och jag har svårt att tro att jag kommer att läsa hela boken någon gång.

* Vilken är den senaste riktigt, riktigt bra bok du läste? 

I somras läste jag om ”Hur ska det gå för Pinnebergs” och ”Ensam i Berlin” av Hans Fallada och båda är fantastiskt bra!

* Hur långt måste man läsa innan man får ge upp om en bok?   

Numera kan jag ge upp ganska snabbt om jag inte fastnar. Livet är för kort för att hinna läsa dåliga böcker, brukar det väl heta.

* Vad gör du med böcker du inte vill ha kvar? 

Jag har väldigt svårt för att göra mig av med böcker, även de dåliga. De brukar bli kvar, men kanske inte i hyllorna utan lagrade i vår stora lada.

* Vad läser du just nu? 

Jag har nyligen avslutat Kerstin Bergmans debutdeckare ”Oskuld och Oleander.”

* Den roligaste bok jag läst? 

Oj … omöjligt att svara på. Men när jag var tonåring gapskrattade jag åt Lotta-böckerna av Merri Vik, och jag skrattade högt när jag läste Agatha Christies självbiografi för några år sedan.

* En bok alla unga människor borde läsa? 

Anne på Grönkulla, Karlsson på taket och Tordyveln flyger i skymningen.

* … och vi alla, oavsett ålder?

 Bibeln har väl det mesta.

* Vad är det för sorts böcker vi behöver just nu? 

Roliga böcker som får oss att skratta och böcker som ger oss hopp och framtidstro. Inga undergångsskildringar.

* Vad kommer du ihåg av barndomars läsupplevelser, som gav dig hjärtklappning/äventyr/tröst? 

Jag minns underbara läsupplevelser när jag sträckläste Fem-böckerna, Lotta-böckerna, Kulla-Gulla och Pollyanna. I högstadiet läste jag ”Stjärnorna blicka ned” av A.J Cronin. Den handlar om en ung man som återkommer som läkare till kolgruvestaden där han är uppvuxen och den blev en sådan där läs-knockdown som jag fortfarande tänker på ibland.

* Litterär gestalt jag skulle vilja vara? 

Det var svårt … Madicken kanske.

* Vem skulle du vilja skrev ditt livs historia? 

Den vill jag skriva själv.

 

Bokhandlarn möter Malin Thunberg Schunke

Att bli utsedd till Årets deckardebutant av Svenska Deckarakademins är en högt hängande merit och i fjol blev det Malin Thunberg Schunke för Ett högre syfte. Nu är hon aktuell med uppföljaren De rättslösa och deltog på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall 11-14 november 2020.

Tidigt var Malin, numera Thunberg Schunke i efternamn, ett bokslukande barn. Hon är född 1969 och uppväxt i Skövde. Efter en karriär inom juridiken debuterade hon 2019 med Ett högre syfte och det blev en mycket uppmärksammad bok, bland mycket annat utsedd till årets debut av Svenska Deckarakademin. I år kom uppföljaren De rättslösa, del två i en serie där hon etablerat en egen nisch inom spänningslitteraturen; gränsöverskridande brottslighet i Europa, med juridiken i centrum. Huvudpersonerna är Esther Edh, svensk åklagare och hennes italienska chef Fabia Moretti, bägge på Eurojust i Haag, EUs organ för straffrättsligt samarbete.

Det tidiga bokintresset fokuserades så småningom mot sådant som handlar om brott och straff. Efter gymnasiet var det naturligt för henne att välja juridik som huvudämne för fortsatta studier. Efter examen var det också självklart för henne att börja arbeta som åklagare, något som hon betraktar som ett drömyrke. Hon säger:

– Ett års tjänstledighet från mitt jobb i Stockholm för studier i internationell straffrätt vid King’s College i London förändrade mitt liv. Först blev jag fascinerad av hur den nationellt präglade straffrätten höll på att globaliseras. Sedan blev jag än mer fascinerad av en tysk studiekollega. Resultatet blev att jag bosatte mig i Hannover, fick tre barn och skrev en doktorsavhandling om gränsöverskridande brottsutredningar inom EU.

Malin var inskriven som doktorand vid Uppsala universitet men arbetade med detta i huvudsak på distans från Hannover. Efter disputationen har hon också fortsatt med forskningen, skrivit flera böcker i ämnet och är i dag docent i straffrätt med en specialisering mot internationella rättsfrågor. Just det internationella perspektivet intresserade henne mer och mer.

– Polis och åklagare i olika länder måste samarbeta för att jaga brottslingar över gränserna. Samtidigt krockar ibland kultur, mentalitet och inte minst lagstiftningen. Jag började med att skriva fackböcker, insåg hur spännande dynamik det finns i utredningar som bedrivs gemensamt från olika länder, och fick idén att skapa en skönlitterär serie med en europeisk bas. Jag tyckte att det saknades i genren som ofta har ett lokalt eller nationellt perspektiv, säger Malin.

Den idé som så småningom blev debutromanen startade med ett mycket realistiskt scenario. Malin spekulerar:

– Tänk om du skulle åka på semester någonstans i Europa men plötsligt bli misstänkt för ett allvarligt brott? Om du skulle frihetsberövas långt borta från familjen? Bli förhörd på ett språk som du inte behärskar? Få kämpa för att bli trodd i en främmande rättslig process?

För att utveckla detta till en skönlitterär berättelse krävs en plattform och några huvudpersoner. Den naturliga plattformen för henne var Eurojust i Haag, EUs organ för straffrättsligt samarbete, och med tanke på hennes egen bakgrund blev den första huvudpersonen en svensk åklagare, Esther Edh, som arbetar i Haag. Hon tyckte det borde finnas en till huvudperson och hittade henne på Sardinien.

– För några år sedan köpte min familj ett förfallet sommarhus på Sardinien som vi började renovera och där föddes Esther Edhs chef, italienska Fabia Moretti, en färgstark kvinna fylld av italiensk livsglädje, kaos och en häpnadsväckande genialitet.

Resten är historia eller kanske snarare en massa jobb, som ledde fram till ett manus, som blev antaget av ett förlag, som blev succédebuten Ett högre syfte, bästa svenska spänningsroman 2019 enligt Svenska Deckarakademin. Tidigare i år kom så den andra boken i serien, De rättslösa, som handlar om hur fattiga immigranter utnyttjas, misshandlas och till och med mördas vid maffiastyrda fruktodlingar i Italien.

Text från bloggen Kapprakt. 

Läs Anders Kapps recension av De rättslösa här.

Nu ska vi prata om dina böcker och bokhyllor:

* Hur organiserar du din bokhylla? 

I bokstavsordning och efter språk och teman.

* Vet du hur många böcker du har hemma? 

Ett par tusen.

* Finns det några pinsamma böcker i din bokhylla? 

Ja, men de är inte mina.

* Hur ser du på pappersböcker och digitala böcker? Vad föredrar du? 

Jag läser helst pappersböcker. Jag älskar känslan av att hålla dem i handen och höra ljudet när man vänder blad. Men det är praktiskt att lyssna på ljudböcker när man reser, städar eller går ut med hunden.

* Vilken/vilka ”klassiker” läser du om och om igen? 

Jag läser sällan böcker två gånger. Men Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas” och George Orwells ”1984” har jag läst fler än en gång.

* Finns det någon ”klassiker” som du aldrig kommer att läsa?

Nej.

* Vilken är den senaste riktigt, riktigt bra bok du läste?

”Flickebarn nr 291” av Ninni Schulman.

* Hur långt måste man läsa innan man får ge upp om en bok?

Förr i tiden läste jag ut varenda bok, men numera tillåter jag mig att ge upp. Det finns så många böcker som man vill hinna med att läsa.

* Vad gör du med böcker du inte vill ha kvar? 

Det händer väldigt sällan att jag kan förmå mig till att göra mig av med någon. Men i ett sådant fall ger jag bort dem.

* Vad läser du just nu? 

Jag läser ”Gertrud” av Moa Gammel Ginsbury. Tillsammans med mina fotbollsälskande tonårssöner läser jag även ”Äkta hela vägen” av Martin Mutumba och Erik Niva.

* Den roligaste bok jag läst?

Böckerna om Sune av Anders Jacobsson och Sören Olsson

* En bok alla unga människor borde läsa?

Det finns många, men J.K. Rowlings böcker om Harry Potter är fantastiska. Karaktärer att älska och en makalös miljö som man inte kan slita sig ifrån. Jag har läst hela serien tre gånger (för vart och ett av mina tre barn) och skulle inte ha något emot att läsa den ännu en gång. 

* … och vi alla, oavsett ålder?

Anne Franks dagbok

* Vad är det för sorts böcker vi behöver just nu? 

Vi behöver alla möjliga sorters välskrivna berättelser som får oss att må bra och som vidgar våra vyer, gärna över gränserna till andra länder.

* Vad kommer du ihåg av barndomars läsupplevelser, som gav dig hjärtklappning/äventyr/tröst?

Jag slukade allt från Maria Gripe, Anne på Grönkulla, Kulla-Gulla, Kitty och Narnia-serien. Jag älskade alla böcker av Astrid Lindgren och ryser fortfarande när jag läser de sista sidorna i ”Bröderna Lejonhjärta”.

* Litterär gestalt jag skulle vilja vara? 

Just nu skulle jag vilja vara Phileas Fogg så att jag kunde resa ut i världen igen.

* Vem skulle du vilja skrev ditt livs historia? 

Tja, eftersom Jan Guillou nu är klar med sin romansvit om det stora århundradet skulle han kanske ha tid?