onsdag 17 april 2013
Monica Gullmans fyra favoritböcker i vår
Monica Gullman har läst tre av vårens nyheter.
Dennis Lehane: Nattens dåd
Del två i trilogin om det moderna Amerikas barndom som inleddes med boken, Ett land i gryningen. Han berättar om förbudstiden med gangsters och korrupta poliser som inte skyr några som helst medel för att kapa åt sin del av kakan.
Vi får följa Joe Coughlin som gör karriär hos en av Bostons maffiabossar. Den illegala spriten flödar. Joe hamnar i det ökända Charlestownfängelset där han blir tvungen att sätta sig i respekt hos de andra fångarna och det blir inte lättare av att Joes pappa är polisöverintendent.
Boken är en bladvändare, jag kan verkligen rekommendera Dennis Lehane. Det här är hans absolut bästa bok hittills.
Karin Alvtegen: Fjärilseffekten
Ingen kan som Karin Alvtegen skriva böcker om relationer. Hur fel det kan bli när man som Bodil, en av karaktärerna i boken, blir kär i en man som med facit i hand kommer att suga all kraft ur henne. Vid 55 års ålder ger hon upp och flyttar ur deras lägenhet. Hon bara försvinner och han förstår ingenting.
En annan karaktär är deras dotter Viktoria som präglats av sin uppväxt och ställer höga krav på sig själv att göra karriär, hon går till slut i väggen och inser att hon måste bearbeta sin uppväxt för att kunna gå vidare i livet.
Jag lider med Bodil och Viktoria när jag läser boken, deras ångest blir min. När jag läst ut boken tänker jag länge på hur viktigt det är i relationer att man pratar med varandra även om det känns svårt. Att stoppa huvudet i sanden och låtsas att allt är bra fungerar inte i längden.
Karin Alvtegen är en mästare i denna genre.
Unni Lindell: Djävulskyssen
Kriminalroman med poliserna Cato Isaksen och Marian Dahle som karaktärer. Detta är årets mest säljande kriminalroman i Norge.
Vivian Glenne är en mycket passionerad kvinna. Hon får kickar av att ha kärleksaffärer med andra män. Trots att hon har en sambo och tre barn. En sen kväll går hon ut i växthuset bakom radshuslängan, dagen efter hittas hon död, ihjälslagen med en spade på ett mycket brutalt och otäckt sätt. Polisen får problem, det finns många som kan tänkas ha begått brottet, män hon ratat och svartsjuka fruar, alla i Vivians omgivning har något att dölja.
Unni Lindell är en mästare på att skriva skrämmande historier som utspelas i vår vardag, man känner när man läser boken att en oundviklig katastrof kommer att ske, och så blir det, på sista sidan kommer upplösningen, och man gapar av häpnad.
En bladvändare förstås.
Mikael Fant: Vattnet i mars
Boken är en familjehistoria som utspelas i Medelpad. De vuxna barnen samlas för att ta avsked av sin mamma, Inga, familjens matriark och självklara mittpunkt. Syskonen är väldigt olika varandra, men en del har de gemensamt, kärleken till fadern och sin misstro till varandra.
Vi får följa Eva, Agneta och Maja - de tre systrarna. Deras drömmar och livsval, kärlekshistorier som kanske inte blev det de drömt om. Personporträtten är färgstarka och fram träder en mycket egensinnig familj. Min favorit är Eva som flydde från sveken, hoten och skammen när hon var sjutton år. Hon hade tidigt förstått att hon var lesbisk och det var inte accepterat i familjen och bygden. Hon flyttade till storstan och gjorde akademisk karriär. Maja är den syster som är vacker, hon vet om det och utnyttjar det i alla lägen, hon gifter sig med en hockeystjärna som oturligt nog blir skadad och NHL drömmen blir ett minne blott, till Majas besvikelse. Lyxlivet hon sett framemot är bara att glömma, vardagen blir trist och tråkig. Hon förgyller tiden med att vara konstant otrogen. Jonna är berättarrösten i boken, detta är min familj skriver hon, mostrar, kusiner, mammor och pappor, mor och farföräldrar. Hon inleder boken och avslutar boken, det var om oss jag ville berätta, om vårt hörn av världen och om verkliga människor.
Mikael Fant har ett mustigt språk och boken är klart läsvärd.
Monica/Bokias Kulturtant
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar