Nåväl – en kvinna anländer om hösten tillsammans med sin hund till byn Winsford, på halvön Exmoor i England där hon hyr ett unket hus beläget på den ständigt blåsiga hed där ett fåtal människor bor. Hon kallar sig Maria Andersson och säger sig vara författare från Sverige med avsikt att skriva en bok.
Och hon tänker överleva sin hund …
Med denna grund lagd börjar Nessers berättelse om Maria. Om henne själv, andra levande och döda – inte bara i Winsford utan även i Sverige, andra länder, inte minst Marocko. Via sina egna minnen skildrar hon sin mans liv som författare, med stöd av hans dagboksnoteringar. Frågor väcks ständigt. Om det förflutna. Vem är hennes man? Är han i livet? Är hon eftersökt av någon? Hotad?
Och hela tiden dessa ständiga strövtåg på den karga, trista och motsträviga heden med hunden, och med en del sammanträffanden med vissa Winsfordsbor, som då får liv och kontur.
Över hela berättelsen vilar en svag, obestämt hotfull stämning. Nesser använder inte sina ord i onödan – allt som berättas har sin betydelse.
Från att i början varit negativ, har jag under lyssnandets gång småningom fängslats av historien. Tålamod har behövts, men nu när den är avslutad kan jag inte tycka annat än den är bra.
Det vore väl inte Nesser annars …
Svenarne Jansson
Övriga recensioner
"Suveränt språk och timing i kamelontthriller", Inger Dahlman i Sundsvalls Tidning. Läs hennes recension här.
Bokens Afton
Håkan Nesser är gäst på Bokens Afton den 30 januari. Biljetter säljs i kassan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar