Människan formas genom sina möten med andra. Margareta Strömstedt har i sitt långa liv haft fler sådana spännande sammanträffanden än de flesta. Hon berättar om Astrid Lindgren, Aksel Sandemose och Tove Jansson, men ännu starkare blir skildringarna av dem som stod henne närmast: den idealiserade pappan, den älskade lillebrodern.
Barn och deras villkor är en hjärtefråga för Margareta, och det är inte för inte som hennes bana som skribent började med att hon stegade upp till Olof Lagercrantz och påpekade att DN:s barnboksbevakning var undermålig. Hennes uppdrag som barnboksrecensent ledde vidare till bland annat egna barnböcker, dokumentärer och biografier.
Jag skulle så gärna vilja förföra dig - men jag orkar inte är ett möte med Margareta Strömstedt, fascinerande läsning både för dem som redan är bekanta med henne och för dem som aldrig träffat henne förut.
Recensioner
Livet kräver förändring för att bli värdefullt, Christer Enander i Sundsvalls Tidning. Läs hans recension här.Svenarne Jansson ( 2013-08-19 )
Titlarna på Margareta Strömstedts böcker är alltid fantasieggande och väcker nyfikenhet. Som t ex Julstädningen och döden, och Natten innan de hängde Ruth Ellis … Det gäller även hennes nya bok – Jag skulle så gärna vilja förföra dig, men jag orkar inte. En liten vacker, inbunden volym med omslag i milt orange / röda toner – titel och författarnamn i vitt. Sparsmakat, elegant. Lockar till läsning, förför …
Det börjar i Hagsätra, dit författaren flyttat med maken (Bo Strömstedt) och en liten son i början av sextiotalet. Han i ett intensivt tidningsliv på Expressen, hon utbildad mellanstadielärare men från början hemma med längtan och vilja att bli delaktig i det aktiva kulturelle och skrivande livet. Hon skriver krönikor och kåserier som hon säljer till veckopress. En dag söker hon upp chefredaktören på DN och frågar varför bevakningen av barnböcker är så dålig. Det leder till ett samarbete med DN under flera år, och ett alltmer omfattande arbete med och kring böcker och författare. Så börjar resan …
Vid en middag med den åldrande författaren Axel Sandemose, tar han hennes händer och yttrar stilla de ord som ska bli bokens titel: Jag skulle så gärna vilja förföra dig, men jag orkar inte.
Margareta Strömstedt skriver fängslande om möten och vänskaper. I flera kapitel berättar hon inkännande och personligt om Tove Jansson, Sara Lidman, men främst och längst om Astrid Lindgren.
Och om Tystnaden …
Det är njutbar och tänkvärd läsning.
Men det handlar även om den älskade fadern – August hette han, min store starke far skriver hon. Pastor i Missionsförbundet som vid 40 års ålder gifte sig men mamman som var 25 år. En främmande fågel i predikantlivet som sjöng som en lärka men som fick uppleva en besvikelsens tillvaro. Innerligt beskrivet, både det onda och det goda.
Andra delar i boken handlar om tiden på tv, barns villkor, sorger i livet och indignation över orättvisor och mansförtryck.
Någonstans i boken skriver hon om självbiografiska berättelser: - nära den farligt tunna gränsen mellan det privata och det djupt personliga. Hon är ofta där, men går aldrig över.
När jag läst ut boken får jag behärska lusten uppleva boken igen och börja om.
Ljusa stunder får man ransonera …
Förutom i tryckt version finns boken som e-bok men tyvärr inte som ljudbok.
© Svenarne Jansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar