Här kommer ett höstbrev från Kulturtanten, Monica Gullman
Att
gå in i bokhandeln i september är som att kliva in i en godisbutik.
Alla härliga böcker som ligger uppradade sida vid sida och ropar , läs
mig, välj mig först. Jag plockar ihop en trave och med ett lyckligt
leende på läpparna ilar jag hem till min lässoffa.
Där
lägger jag boktraven på ett bord och kastar mig direkt över den översta i
högen, livet är underbart när man är en bokälskare.
Här kommer recensioner på några av dem, fler följer så småningom.
Linda Olsson, I skymningen sjunger koltrasten.
I
ett hus på Söder i Stockholm bor tre ensamma människor. Det är
änkemannen Otto som bott i sin lägenhet i 15 år men ändå inte kommit på
plats. Han har haft ett antikvariat och hans hem är fullt av böcker som
han läser om och om igen. Det är Elias, den unge mannen med svår
dyslexi. Han tecknar och målar istället vilket han gör med stor
framgång, hans serieböcker finns redan utgivna i flera länder.
Det
är Elisabeth som flytt från ett stort svek och isolerar sig i sin
lägenhet. Det enda hon fått med sig är tolv kartonger med böcker. Så
inträffar något som gör att dessa tre sakta och försiktigt börjar få
kontakt med varandra.
Detta berättar Linda Olsson om på
sitt som vanligt finstämda och lågmälda språk. Boken handlar mycket
kärlek. Otto som förstår att han trots att han varit gift i många år
aldrig älskat på riktigt.
Elisabeth som älskat för mycket och
blivit så grymt sviken. Elias som vill älska men vet att den kärlek han
vill ge egentligen inte är accepterad i alla människors ögon. Den lilla
koltrasten som sjunger utanför deras fönster binder dem samman. Elias i
sitt målande. I Otto och Elisabets spirande
vänskap till varandra.
Boken
handlar om ensamhet men också om kärlek, den är sorglig men också
hisnande vacker, man läser mellan raderna och tar till sig Linda Olssons
märkliga språk.
Jag ger den 4,5/5 i betyg.
Theodor Kallifatides, Med sina läppars svalka.
Ingen
kan som Kallifatides skriva romaner om kärlek. Bokens huvudkaraktär är
Elena som föds 1932 i en grekisk by. Tyskarna har ockuperat Grekland och
Elenas mamma inleder ett förhållande med en tysk kapten. Hon blir då
tyskhoran och Elena blir tyskhorans unge, bespottad och kränkt i byn.
Elena är vacker och som 17-åring förför hon sin lärare Gianni som också
blir hennes make. Hon blir utsatt för en gruppvåldtäkt av fyra
skolkamrater, detta blir hennes mörka hemlighet och kommer att prägla
hela hennes liv. Elena inser att de inte kan bo kvar i byn. Tillstånder i
landet tvingar dem att emigrera till Australien. Tillsammans med
tusentals greker och människor från det krighärjade Europa försöker de
skapa sig ett liv i en annan del av världen.
Kallifatides
ha tecknat ett starkt kvinnoporträtt. Elena är en sensuell kvinna och
drar männens blickar till sig. Detta gör att Gianni både blir stolt och
svartsjuk men deras kärlek är fylld av passion och gör att de trots alla
svårigheter och umbäranden ändå har ett bra liv.
Boken
speglar också Greklande historia från 30-talet fram till våra dagar. En
gång grek alltid grek, längtan tillbaka till hemlandet finns där hela
tiden.
En bok skriven med värme och sensualism,
kärleken till livet ,sitt land och varandra genomsyrar hela boken. Läs
den och njut säger jag bara.
Den får 4/5 i betyg på min lista.
Marie Hermanson, Skymningslandet
Marie
Hermanssons böcker sticker ut. Hon skriver skrönor som blir till sagor.
Det onda och det goda tar plats och till slut vet man inte vad som
egentligen hände, eller vet man det? Detta tycker jag som läsare är
väldigt fascinerande. Skymningslandet handlar om den åldrande Florence
som sitter på Glimmenäs herrgård omgiven av tickande klockor. Hennes
egen inre klocka har stannat 1943 då hon var en ung flicka och man
undrar som läsare, varför? Runt henne samlas en grupp unga människor som
på grund av olika omständigheter inte hittar en tillvaro i den verkliga
livet. De klär sig i plagg från 1940-talet och passar upp på Florence i
hennes låtsasvärld.
Så dyker en besökare upp och allt
krackelerar, vad gör man då? Ska det behagliga livet i Skymningslandet
få ett abrupt slut. Eller?. En rysare eller en skröna, välj själv.
Den får 3.5/5 i betyg av mig.
Monica /Vängåvans pensionerade kulturtant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar