Varför läser man seriedeckare?
Kan det vara för att man, som läsare, blir förtjust och smått förälskad i huvudkaraktärerna?
Tips på sådana böcker är, t ex
Harry Hole, i Jo Nesbös böcker.
Karaktären som har sina egna demoner att slåss mot men aldrig ger upp en utredning han tagit ansvar för. Kosta vad det kosta vill.
Jack Reacher, i Lee Childs böcker.
Två meter lång, 130 kg muskler. Yrkesmilitären som klivit av det militära och befinner sig på ständig vandring i USA:s delstater med endast en tandborste i fickan som bagage. Han har en förmåga att hela tiden( annars skulle det inte bli någon ny bok) råka i trubbel på vägen, något som han självklart tar tag i och reder ut. Slagsmålen är legendariska.
A-gruppen i Arne Dahls böcker, män och kvinnor där var och en har sina unika egenskaper och roller. När det gäller att bekämpa brott på hög nivå. Lysande läsning.
Zack Henry, i Mons Kallentoft och Markus Luttemans kriminalserie varav del två har nyss kommit.
Zack, den unge kriminalinspektören, vacker som en dag med blonda lockar och blå ögon, lever som om varje dag vore den sista, har ett mörker inom sig, tar droger och dansar runt på ravefester i Stockholmsnatten. Zack kommer ofta i konflikt med sina kollegor och chefer. Då han inte räds något utan hela tiden utsätter sig för livsfara i sin yrkesroll blir det ändå han som löser de flesta brotten vilket han också blir respekterad för.
Dessa är några av mina favoriter.
Så läs en seriedeckare i sommar, jag garanterar att man blir fast och vill läsa nästa och nästa och näst.
Ha nu en riktigt varm och skön sommar med massor av läsupplevelser.
Monica,
Vängåvans kulturtant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar