Geir Gulliksen är en norsk författare, poet, romanförfattare, essäist och förläggare.
Boken börjar med att ett äktenskap är över. De försöker förstå vad som egentligen hände och varför.
Jon var gift, hade ett litet barn. Timmy var sambo med en annan man. Jons exhustru sade, ”jag hoppas du kommer att få uppleva det själv, jag hoppas av hela mitt hjärta att någon kommer att lämna dig på samma sätt som du lämnat mig”.
Jon och Timmy gifter sig, de får två barn, hon är läkare han är frilansande journalist. Deras kärlek är unik brukar de säga till varandra. 20 år går, en dag får hon ögonkontakt med en annan man, det känns omtumlande berättar hon för Jon när hon kommer hem. Han tycker det är ok, sånt kan hända. Men så följer ett år av vånda och oro. Han säger ändå, träffa gärna den andre men låt det inte inverka på vår unika kärlek. Så tar hon då det slutgiltiga steget, hon lämnar honom. Han förstår inte, de hade ju allt, kärleken till varandra, den fysiska åtrån. Varför räckte han inte till för henne?
En hjärtskärande läsning om vad som händer när den ena har slutat älska och vill gå vidare med en annan. Du kan väl i alla fall säga förlåt, säger han, förlåt för vadå, säger hon.
Det gör ”ont” att läsa boken. Så bra skrivet. Författaren är ju också poet, därav det vackra språket.
Den får 4+/5 av mig i betyg.
Det är oktober, dimman ligger tät över öarna runt Sandhamn, sommargästerna har åkt hem. Tova tolv år sitter i båten på väg till ön där barnen går i skolan. Hon känner att det är något farligt och skrämmande under ytan, hon har känt det ett tag, det gör henne rädd. Tova är lite udda. Hon har inga kompisar. I skolan blir hon inte direkt mobbad men hon är ensam, ingen pratar med henne. En dag under en orientering försvinner Alex, en av innekillarna i klassen. Det enda som hörs är ett plask från vattnet. Det onda under vattenytan färdas snabbt, blir hungrigare och starkare. Tova förstår att det bara är hon som kan få stopp på det som hotar de som lever på öarna. Hon måste ge sig ut på vattnet och under ytan.
Så otroligt bra skrivet av mor och dotter Sten. Jag låter mig skrämmas, och jag lovar, det kommer att dröja länge innan jag ger mig ut på öppet hav, i båt, eller simmandes. Ser med skräckblandad förväntad fram emot det två i trilogin.
Den får 4/5 i betyg av mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar