tisdag 25 juni 2019

Katarina Vikström, Underlandet tur och retur


Ett nytt liv väntar. Alice måste bara ta sig igenom rättegången först. Och domaren och nämndemännen med sina intetsägande ansikten måste ge henne fribiljetten till framtiden. En framtid utan Jonte, utan droger och utan Kain som har haft henne i ledband sedan Jontes hjärta slutade slå. Men först ska kaoset och katastroferna avhandlas. För efter de första rusen följde år av underkastelse, utnyttjande, uppgivenhet och ett beroende bortom förstånd.

I Underlandet tur och retur har ramen för berättelsen verklighetsbakgrund, men journalisten och författaren Katarina Vikström har tagit sig friheten att tänja på ramverket. Inuti denna ram har det också getts plats till konstnären och musikern Mange Hellbergs illustrationer.

Katarina Vikström är journalist och krönikör på Sundsvalls Tidning och Mittmedia. Hon har tidigare gett ut de båda krönikesamlingarna "Ömtåligt Gods" och "Hanteras varsamt".

Läs hennes hemsida här.

Sagt om boken

Monica Gullman har läst boken. Det här är hennes recension.
Den sanna berättelsen om Alice resa som tung missbrukare av droger under många år. Personen som såg till att hon fick tillgång till drogerna, Kain, blev också den som krävde att hon skulle betala med sin kropp. Alice växte upp i en villa i Njurunda med mamma, pappa och en lillasyster. En söt liten kavat unge, älskad av sina föräldrar. När hon gick i sjätte klass fick hon diagnosen ADHD. När hon var 14 år träffade hon Jonte, han var fem år äldre. De blev ett par, testade hasch, livet blev en fest men det gick snabbt utför. Alice fick så småningom plats på ett hem för avgiftning. Där får hon samtalet att Jonte hittats död på en offentlig toalett vid Navet i Sundsvall. En överdos, Alice värld gick i kras. Kain tog hand om henne och försåg henne med droger. Hon fick betala med sin kropp. Inte bara hon utan andra tjejer som han tog hand om på samma sätt, droger mot sex. Att hamna så djupt i beroendet, som Alice gjort, men ändå förstå att för att få ett bättre liv måste hon med hjälp av de andra tjejerna sätta dit Kain. En mödosam resa men med hjälp av polis och socialarbetare blev det så småningom rättegång. Samtidigt tappade hon tillgång till drogerna som hennes kropp skriker efter. I denna berättelse har Katarina tagit sig friheten att tänja på ramverket. Inuti denna ram har det också getts plats till konstnären och musikern Mange Hellbergs illustrationer.

Boken bygger på en sann historia, jag blir både arg och väldigt ledsen, hade önskat att det var en fiktiv berättelse hela vägen. Men icke så. Önskar att många vill läsa boken, den fick mig att gråta över Alice och hennes kompisar. Jag har förmodligen sett dem vandra runt på stan sökandes efter någon langare, gatan är deras hem dag som natt. Så bra skrivet av Katarina Vikström Hon brinner för att engagera sig för ungas villkor och utsatthet vilket hon ska ha en stor eloge för. Något hon ofta skriver om i sin krönikespalt i Sundsvalls Tidning. Jag är glad över att jag fick läsa hennes bok men måste erkänna att den ligger där ock gnager i min själ och mitt hjärta, gör mig sömnlös vissa nätter.

Den får 4/5 i betyg
Monica Gullman