Gabriel García Márquez föddes 1928 i Aracataca, en liten by vid Colombias atlantkust, där han växte upp hos sina morföräldrar. Hans barndomsår kom att ligga till grund för en stor del av hans författarskap och han har själv hävdat att det intressantaste i hans liv inträffade innan han fyllt åtta år.
År 1947 började han sina universitetsstudier i juridik och statskunskap och samma år publicerade dagstidningen El Espectador hans första berättelse; La tercera resignación. 1948 flyttade han till Cartagena, där han arbetade som journalist på dagstidningen El Universal. Han har därefter medarbetat i oräkneliga tidningar och tidskrifter i Amerika och Europa.
Hans första roman, La hojarasca (Virvlande löv), gavs ut 1955, och i denna och de följande böckerna; Den onda timmen (1962), Översten får inga brev (1961) och novellsamlingen Mamá Grandes begravning (1962) börjar man skönja konturerna av den fantastiska byn Macondo.
1967 utkom Hundra år av ensamhet, en roman som omedelbart blev mycket uppskattad av såväl kritiker som publik och som befäste García Márquez ställning som en av de stora författarna i vår tid. Den kom att, under ett kvarts sekel, säljas i mer än 30 miljoner exemplar på 30 olika språk och låg till grund för hans nobelpris i litteratur 1982. Det är ett av de mest betydande verken inom den latinamerikanska magiska realismen. På svenska utkom den för första gången 1970, och återutges nu i en nyöversättning av Lina Wolff som själv är en framgångsrik författare, bland annat belönad med Augustpriset 2016 för De polyglotta älskarna.
Márquez fortsatte att skriva under många år, hans sista bok kom ut 2004, och han dog tio år senare, då 87 år gammal.
Sagt om boken
Anders Kapp har läst Lina Wolffs nyöversättning, "Så skaffa dig denna bok genast, det här är en helt nödvändig läsning, och även om du läst den förut så innebär Lina Wolfs nyöversättning att det är dags att läsa den igen!", läs recensionen här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar