tisdag 25 juni 2019

Elin Olofsson, Herravälde


Copyright/fotograf: Anna Rex

Det är försommar 1921 när Alice måste kliva in som direktör i sin makes ställe. Efter hans slaganfall upptäcker hon att allt är ett luftslott. Ingen går att lita på – allra minst hon själv. Rollen hon fostrats till spricker sönder och lusten till Halvard, den man hon gav upp, vill bara inte dö. Så kommer
Thomasine, som efter ett möte med mästermålaren Anders Zorn bestämt sig för att bli konstnär. Kan hennes tvivelaktiga förflutna vara Alice till hjälp? Samtidigt säljer pigan Brita uppgifter om sin arbetsgivare till tidningsmannen Gustaf. Deras relation påverkar till slut riksdagsvalet.

Det är året då kvinnor för första gången får rösta men männen fortfarande har makten över allt. Herravälde handlar om tre kvinnors kamp för frihet.

Det är Elin Olofssons femte bok, som utkommer 8 augusti 2019.

Elin Olofsson bor i Östersund och Offerdal i Jämtland. Hon debuterade 2013 med romanen Då tänker jag på Sigrid och året därpå kom Till flickorna i sjön. I januari 2016 kom hennes tredje roman, Gånglåt, där hon fortsätter att skriva om liv och villkor för kvinnor på landsbygden. Elin Olofsson är också krönikör i Östersunds-Posten. Den fjärde romanen, Krokas, kom 2017.

Sagt om boken
Monica Gullman har läst ett förhandsexemplar av boken Herravälde. Det här är hennes recension.

Elin Olofsson är författaren från Offerdal i Jämtland, som jag tycker passar i bokhyllan tillsammans med Kerstin Ekman, Torgny Lindgren och Sara Lidman.

Herravälde är en historisk roman, som utspelas 1921. Huvudkaraktärerna är Alice, Thomasine och Brita. Alice växer upp på herrgården Silvernäs, gifter sig med Fredric, han har stora planer, brädgården, företaget de ska bygga upp, börja producera trädgårdsmöbler är det tänkt, skog finns det gott om så det räcker. Så får Fredric ett slaganfall, tappar talet och blir lam på ena sidan. Thomasine bor i Stockholm, hennes far Mäster är konstnär, hon växer upp, blir hans hjälpreda, han lär henne allt om att måla. Men det visar sig att hon är den bättre konstnären av dem båda. Hon målar, han tar åt sig äran, signerar tavlorna och porträtten med sin egen signatur. Hon träffar Lizzy, den frispråkiga och modiga. Henne blir hon förälskad i, de inleder ett förhållande. Lizzy försöker få Thomasine att bryta upp från slaveriet hos fadern, gå sin egen väg, och till slut tar hon steget. Drängen Halvard, som Alice älskat sedan hon var barn, försökte rädda älgen som fastnat i en isvak när alla andra bara stod och tittade på. Han blev bortkörd av hennes far från herrgården för han var inte fin nog för Alice. Men han kom tillbaka. Pigan Brita, som växt upp i fattigdom och elände, med en styvfar, Jussar, som förgripit sig på henne, en mor som dricker för att orka stå ut med sitt eländiga liv. Hon gifter sig med Torkel, han tar livet av sig på bröllopsnatten, Brita blir bortkörd från gården av sin svärmor och byprästen, han annullerar äktenskapet då det inte blev fullbordat.

Boken handlar om dessa tre kvinnor, som vill undkomma männens herravälde och bli fria. Alice upptäcker att deras bekväma liv på herrgården bara är ett luftslott, Fredrics storhetsvansinne har satt dem i knipa, han har gjort slut på hennes arv och satt sig i skuld på banken, det finns knappt pengar att betala ut de anställdas löner. Brita har ingenstans att ta vägen. Halvard, hennes bror, förbarmar sig över henne, hon får sova på golvet i hans uthus där han själv har sin bädd. Thomasine stjäl desperat ett målaruppdrag av sin far Mäster. Uppdraget är att måla porträtt av Alice och Fredric. Så hon reser till herrgården Silvernäs.

Elin Olofssons berättelse om dessa tre kvinnor och deras kamp för att få ett drägligt liv undan dessa män som vill styra deras liv är gripande och engagerande. När sista raderna är lästa gråter jag mig snorig.

Britas hämnd på mannen som utnyttjat henne nere vid lusthuset och lurat ur henne sånt som hon annars inte berättat. Alice som tappat allt men ändå vunnit det som betyder något, kärleken. Thomasine, som ser vägen utstakad för sig med tillförsikt och hopp.

Det här är Elin Olofssons bästa bok hittills, skitig och grym, som hon säger själv, och det kan jag hålla med om. Men jag älskar hennes böcker och hoppas innerligt att det kommer fler. Jag kommer att läsa dem alla.

Den får högsta betyg 5/5

Monica Gullman




Inga kommentarer: