Lotta Luxenburg läser gärna deckare, men hade inte trott att hon själv skulle åstadkomma en.
Men för sex år sedan gjorde hon ett försök. Hon hann med 90 sidor innan datorn kraschade; då skickade hon den påbörjade berättelsen till Bazar förlag för påsyn.
– Och förlaget ville läsa mer. Först blev jag lyrisk, men sedan greps jag av prestationsångest och skrev inget mer, säger Lotta Luxenburg.
Hon är uppväxt i Sundsvall och arbetade i ett par år efter skolan på stadsbiblioteket med utlåning, även via bokbussen. Sedan blev det Stockholm, man och barn och tolv år i reklambranschen. Efter dem och ett par år på ett tv-produktionsbolag bytte hon bana, och i dag har hon en butik där hon säljer kläder och smycken. Hon hjälper också sin livskamrat med ett konsultföretag.
– Alla karaktärer i boken är påhittade, men miljön är hämtad från reklambranschen. Där känner jag mig hemma, säger hon.
För i samband med en storstädning dök det oavslutade manuset åter upp i hennes liv, och denna gång hade hon farten, gnistan och självförtroendet. Nyårslöftet blev att fullfölja berättelsen om Petras förtvivlan och vånda, lilla Avas öde och Nick Johanssons arbete. Nu skrev hon fyra sidor om dagen och resultatet blev en lite annorlunda berättelse än den hon en gång påbörjat.
Denna gång intresserade sig ett mindre förlag, Express. Och i förra veckan låg boken redan nia på Bokias försäljningslista. Givetvis vill förlaget ha en uppföljare; något skrivet finns ännu inte men Lotta Luxenburg tror att historien växer fram om hon bara slår sig ner och börjar. Så blev det ju förra gången.
Petra i boken är inte hon själv, men även Petra kommer från Sundsvall och besöker sin hemstad då och då, så scener från Sundsvall finns med i boken. Den 19 oktober kommer Lotta Luxenburg, om allt går enligt planerna, att signera sin bok hos Bokia Vängåvan.
– Nu har det varit fullt upp med bokmässan, butiken och annat. Men att ha blivit antagen är stort. Jag rider på den vågen nu; sedan får jag lära mig mer under resans gång, säger hon.
Men för sex år sedan gjorde hon ett försök. Hon hann med 90 sidor innan datorn kraschade; då skickade hon den påbörjade berättelsen till Bazar förlag för påsyn.
– Och förlaget ville läsa mer. Först blev jag lyrisk, men sedan greps jag av prestationsångest och skrev inget mer, säger Lotta Luxenburg.
Hon är uppväxt i Sundsvall och arbetade i ett par år efter skolan på stadsbiblioteket med utlåning, även via bokbussen. Sedan blev det Stockholm, man och barn och tolv år i reklambranschen. Efter dem och ett par år på ett tv-produktionsbolag bytte hon bana, och i dag har hon en butik där hon säljer kläder och smycken. Hon hjälper också sin livskamrat med ett konsultföretag.
– Alla karaktärer i boken är påhittade, men miljön är hämtad från reklambranschen. Där känner jag mig hemma, säger hon.
För i samband med en storstädning dök det oavslutade manuset åter upp i hennes liv, och denna gång hade hon farten, gnistan och självförtroendet. Nyårslöftet blev att fullfölja berättelsen om Petras förtvivlan och vånda, lilla Avas öde och Nick Johanssons arbete. Nu skrev hon fyra sidor om dagen och resultatet blev en lite annorlunda berättelse än den hon en gång påbörjat.
Denna gång intresserade sig ett mindre förlag, Express. Och i förra veckan låg boken redan nia på Bokias försäljningslista. Givetvis vill förlaget ha en uppföljare; något skrivet finns ännu inte men Lotta Luxenburg tror att historien växer fram om hon bara slår sig ner och börjar. Så blev det ju förra gången.
Petra i boken är inte hon själv, men även Petra kommer från Sundsvall och besöker sin hemstad då och då, så scener från Sundsvall finns med i boken. Den 19 oktober kommer Lotta Luxenburg, om allt går enligt planerna, att signera sin bok hos Bokia Vängåvan.
– Nu har det varit fullt upp med bokmässan, butiken och annat. Men att ha blivit antagen är stort. Jag rider på den vågen nu; sedan får jag lära mig mer under resans gång, säger hon.
Läs hela Susanne Holmlunds artikel i Sundsvallos Tidning, klicka här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar