Ildefonso Falcones roman Katedralen vid havet blev en världssuccé och såldes till 40 länder. I sin nya breda och myllrande roman Barfotadrottningen tar han med oss till Spanien år 1748.
Den frigivna slavinnan Caridad går iland i Cádiz och möter där zigenerskan Milagros. Tillsammans banar de väg mot de fina salongerna. Med hjälp av sången och flamencon och en obändig vilja, kämpar de trots omgivningens fördömanden för ett värdigt liv, ett liv där de vågar älska och tro på framtiden
Recension:
Författaren skriver om livet i Spanien under 1700-talet och en av hans karaktärer är den kubanska slavinnan Caridad, svart som natten. Hennes husbonde dör på fartyget till Spanien, Caridad blir fri men vad ska hon göra med sin frihet? Hon vet inte vad det innebär. Hon är vacker och har en sångröst som får människor att häpna, detta leder hennes efter många umbäranden till Sevillas zigenare. Där tar zigenarna motvilligt emot henne och hon får en vän i den 15-åriga zigenarflickan Milagros som älskar att dansa och sjunga.
Livet är svårt för zigenarklanerna de förföljs och bespottas. De vill leva sina egna liv, inte inrätta sig i det spanska samhället vilket får förödande konsekvenser för dem.
Den tredje karaktären är Melchor, Milagros morfar, han kallas för galärslaven och har högt anseende bland zigenarklanerna. Så beslutar sig spanske kungen att zigenarna ska bort, utplånas. Man rensar i lägren, männen förs till arbetsläger, kvinnorna och barnen blir internerade.
En färgstark och mustig roman med starka och karismatiska karaktärer. En bok om hat och kärlek och framför allt kärleken till sången och dansen, om rätten att få lev sina liv, att få vara annorlunda.
Jag klev in i 1700-talets Spanien, flera dagar senare kom jag ut omtumlad med full av intryck till 2000-talet. 700 sidor försvann i ett nafs, min första tanke var att börja från början och läsa den sakta, jag kanske hade missat något i texten som berört mig ännu mer.
Läs den säger jag bara - den hamnar högt upp på min lista över årets hittills bästa romaner.
Monica/ Vängåvans pensionerade kulturtant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar