Irländskan Addie Murphy, 38, är en avlägsen släkting. Hon är också arbetslös och hennes liv befinner sig i en nedåtgående spiral. Hon tillbringar dagarna med att ta hand om sin far och att gå långa strandpromenader med sin hund. Men så en dag möter hon Bruno ...
Recension:
Vintern 2008, Addie Murphy, 38 år, arbetslös arkitekt, tar tillfälligt hand om sin far som ramlat och brutit båda handlederna, han hade snubblat på hennes hund Lola.
Bruno bor i USA och har blivit arbetslös, han har jobbat som bankman men den globala ekonomin har kollapsat och Lehman Brothers där han arbetat har gått under. Han beslutar sig då för att resa till Irland och söka sina rötter.
Addie och Bruno träffas på den strandpromenad där hon går långa dagliga promenader med sin hund. De blir förälskade i varandra, en kärlek som ingen av dem tidigare upplevt.
Addie är rolig och cool, hon älskar att bada i havet oavsett årstid. Bruno tar sin släktforskning på djupt allvar och man får som läsare veta att Addie och Bruno är släkt med varandra på långt håll.
Men mörka moln hopar sig, Addie mår inte så bra, hon försöker förtränga detta men verkligheten tränger sig på.
Kathleen MacMahon har skrivit en kärlekshistoria som är omöjlig att slita sig ifrån. Jag är mycket förtjust i irländska romaner, naturen, människorna, det irländska kynnet.
Jag ger den 4 av 5 möjliga.
Monica / Vängåvans pensionerade kulturtant
För beställning se: www.vangavan.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar