Utifrån sitt intresse för antiken skriver Kerstin Ekman fram en ung kvinnas liv och värld, i en rik och ömsint bok med skönlitterära och personliga inslag.
"Kerstin Ekman tar sig an Ciceros dotter Tullia i sin nya bok."
Expressens Hanna Nordenhök njuter av en personlig bildningsresa. Läs hennes recension här.
Anders Kapp har läst och förtrollats,
"Jag hade verkligen sett fram emot nya Tullias värld av Kerstin Ekman, trodde att det skulle vara en skönlitterär fiktion om Ciceros dotter byggd på de små skärvor av kunskap som finns om henne, kanske lite likartad Torgny Lindgrens fantastiska Bat Seba från 1984 eller kanske Flickornas tystnad av Pat Barker som kom på svenska nu i mars. Alltså att skönlitterärt lyfta fram någon kvinnas liv från den historia som skrivits om och av män. När det visade sig att jag trott fel blev jag först besviken innan jag insåg att det här är något mycket mer fantastiskt. ”Tullia har varit den sköra tråden i min berättelse” skriver hon mot slutet och så är det verkligen, hon är inte en huvudperson i en roman utan en utgångspunkt för en sorts historisk essä som berättar om åren för republikens fall i Rom, en central händelse i Västerlandets historia, som lyfter fram kvinnors livsvillkor under denna tid, mycket med hjälp av författare som Vergilius och Horatius, som skickligt knyter samman historia med vår vardag just nu till något mycket bildat, läsvärt och intelligent; det blir ett allmänmänskligt konstverk som innehåller glädje och kärlek men också en stark stridsskrift med sorg och vrede. Underbart!"
Läs hela Anders Kapps recension här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar