Men stämningen på gården är spänd. Familjens avelssto ska begravas under ceremoniella former, och den destruktiva ryttartalangen Carro är försvunnen. Kristin börjar tvivla på sitt uppdrag. Vad var det som fick henne att en gång lämna Småsjöbygden? Vad förväntas hon egentligen att skildra? Kan man fly från sitt förflutna?
I Veterinären berättar Gertrud Hellbrand om en trakt där lantbruk och hästsport samexisterar. Det är en roman om landsbygd men också ett relationsdrama och en släktkrönika som tar sin början på 1950-talet. Mot bakgrund av ridsportens utveckling till en folkrörelse, med djup betydelse för generationer av flickor, framträder en stark modersgestalt - veterinären - som en bland flera andra slumpartade och fatala krafter som formar en familj.
Recension Monica Gullman, 2014-04-14
En släktkrönika som spänner över fem decennier. Huvudpersonen i boken är Lucille, henne får vi följa från barndom till medelålders kvinna. Hon brinner för hästar och ridning, som barn tillbringar hon all sin lediga tid hos traktens veterinär, hon blir hans hjälpreda och hon utbildar sig också till veterinär.
Hon blir veterinären i boken, en person som styr och ställer över sin familj på gott och ont. Sina barn behandlar hon med kyla och ointresse, hon föder dem men ser sig mer som ett avelssto som diar sina barn bara för att det ska vara så.
Ett av hennes barn, Kristin, bryter upp från hemmet så fort hon kan, hon vill gå sina egna vägar. Men hon hittar inte riktigt sig själv och det finns en ständig längtan hem till Småsjölandet där hon växt upp.
Hästar, avel och ridning följer som en röd tråd i boken. Men det är författarens karaktärer, det fina språket, beskrivning av miljöer bland annat som gör boken till en riktig läsupplevelse.
Den går upp på min tio i topp lista av alla böcker jag läst under våren.
Monica / Vängåvans pensionerade kulturtant.
För beställning se vår hemsida: www.vangavan.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar