Året är 1959 och hon har fått en tjänst som hembiträde hos ett ungt par med en liten dotter. Britt arbetar på kontor och Ove spelar i ett jazzband. De inviger Mona i musikens värld och tar med henne på dansbanor där hon får paradplatsen, längst fram vid scenens kortsida. Den blyge gitarristen i Oves band försvarar henne i nattvimlet där kvinnornas kroppar ses som allmän manlig egendom. Hon faller.
Många år senare försöker mor och dotter reda ut vad som hände de där ungdomsåren. Ett stort mörker. Det är ju så skönt att få glömma.
Anneli Jordahl har skrivit en roman om en tid fylld av framtidstro. Men samtidigt färgades tillvaron av klasskillnader och förutbestämda möjligheter. P-piller fanns ännu inte, abort var förbjudet och hederskulturen slog hårt mot ensamstående tonårsmödrar.
Det är 1959 och Mona kommer från landet till ”Storstan Östersund”, hon har fått jobb som hembiträde hos en familj med en liten dotter. Mona är 17 år och drömmer om att få gå på dans och träffa killar. Livet i familjen blir inte som hon tänkt sig, barnet, Katrin, är ofta sjuk och hon blir sittandes hemma i lägenheten, hon har inte ens eget rum utan får sova på soffan i vardagsrummet.
Mona hittar så småningom ett konditori dit hon går med Katrin för att dricka kaffe och äta en bulle, konditoriet har en jukebox, hon har ont om pengar men spelar när hon kan. Elvis är jättepopulär men hon vill lyssna på Harry Belafonte och Connie Francis.
Hon träffar Marta som jobbar på konditoriet, äntligen får hon en vän och äntligen ska hon få gå på dans. Hon träffar Harold som spelar med ett band och hon blir kär…
Anneli Jordahls nya bok handlar om klassskillnader. En tid när musiken drabbar de unga. Man vill dansa, roa sig och vara fri, bryta upp från sina föräldrar, leva sina egna liv. Men det var också innan p-piller fanns, abort var förbjudet och skammen att bli med barn slog hårt mot de unga kvinnor som blev ensamstående tonårsmödrar.
Anneli Jordahl är författare och litteraturkritiker. Hon har skrivit flera uppmärksammade fackböcker bland annat boken, ”Klass – är du fin nog”, (2003.)
Boken är mycket välskriven, Anneli Jordahl har på ett klart och träffande sätt beskrivit hur det var att vara ung på femtiotalet, Jag tror att många 40-talister känner igen sig när man läser boken.
Jag ger boken betyg 4/5.
Monica / Vängåvans pensionerade kulturtant
För beställning se: www.vangavan.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar