Bokhandlarn möter Karin Smirnoff

Karin Smirnoff är bosatt i Piteå och jobbade som journalist innan hon tröttnade och köpte en träfabrik. Efter några år längtade hon tillbaka till skrivandet och sökte till Lunds universitets författarskola med det som skulle komma att bli hennes debut: Jag for ner till bror. Den fick ett jublande mottagande och nominerades till Augustpriset 2018 i den skönlitterära klassen. Bok två, Vi for upp med mor, utkom våren 2019 och den avslutande delen, Sen for jag hem kom 2020.

Nu Karin måste vi prata om läsning och dina bokhyllor,

Hur organiserar du din bokhylla? 

Efter grupper, t ex amerikanska författare, kvinnliga svenska, lyrik, barnböcker, kokböcker osv

Vet du hur många böcker du har hemma? 

Ett par tusen, kanske. 

Finns det några pinsamma böcker i din bokhylla? 

Nej, all litteratur har sitt berättigande. Jag avskyr när man måste vara pk i sitt läsande. Däremot finns det få feelgood i mina hyllor. Inte så mycket krim. Och ingen fantasy, men det beror andra saker.

Hur ser du på pappersböcker och digitala böcker? Vad föredrar du? 

Pappersböcker hemma. Digitala i bilen. 

Vilken/vilka klassiker läser du om och om igen? 

Klassiker? Ingen tror jag. Men jag återvänder till vissa döda författare som Fogelström, Moberg, Hemingway, Kosinski och Duras. 

Finns det någon ”klassiker” som du vägrar att läsa? 

Egentligen inte, men Kafkas Processen var svår (på gymnasiet). Den känner jag inte för att läsa om.

Vilken är den senaste riktigt, riktigt bra bok du läste? 

Ålevangeliet

Hur långt måste man läsa innan man får ge upp om en bok? 

Några sidor (och då handlar det alltid om språket och stereotypa karaktärer.)

Vad gör du med böcker du inte vill ha kvar? 

Ger bort till loppisar

Vad läser du just nu?  

Gun Love

Läste du som barn och vad? 

Läste jämt. Vad som helst. Från Lotta till Dickens. Mitt främsta bokminne som barn är Barnens Ö.

Vad är det för sorts böcker vi behöver just nu? Alla typer av böcker. 

Ingen jäkla bok-kanon.

Vem skulle du vilja skrev ditt livs historia? 

Usch, ingen. Jag blir nagelfaren alldeles tillräckligt mycket.